precis som barn gör
När jag var liten hade jag en kompis. Denna bekantas familj hade det inte särskilt bra ekonomiskt som jag uppfattat det. Efter varje födelsedag och julafton hade kompisen aldrig något att visa upp. Andra barn hade dyra leksaker, TV-spel eller varit och rest över hela världen. Denna kompis stod mest i bakgrunden eller pratade med vänner om deras saker och händelser. Det som tidigt slog mig var att han aldrig såg ledsen eller besviken ut vilket jag antar att jag skulle varit. Istället stod han alltid med ett trevligt leende. Inte fejkat heller.
Någon dag innan en julafton gick jag dit och hälsade på. Umgås på det sättet man gjorde på den tiden. Jag hade med mig en liten present som min mamma tvingat med mig. Vilken han gladeligen tog emot. Familjen hans var hemma och hade en bra julstämning. Vi satte oss i vardagsrummet och jag fick ta del av deras julfirande. Jag märkte dock att det var tunt under julgranen..
Dagen blev mer än minnesvärd. Av rätt anledningar. Mitt i allt trevligt vågade jag fråga (precis som barn gör) varför dom hade få julklappar och pappans respons var: "Det är sant att vi inte har några stora högar med presenter eller pengar, men vet du vad? Vi har en jäkla stor hög av kärlek". Sedan log han. Jag med!
I den stunden förstod jag varför min kompis alltid log i skolan när alla andra barn var upptagna med att skryta om sina presenter och resor.
// Georg Van Halen