"Jag känner inte honom"

 
För länge länge sedan hade jag kontakt med en tjej via denna blogg (vi kan kalla henne Frida). Jag minns inte hur vi initialt fick kontakt, men det var via denna och Fridas blogg mycket av vår kontakt skedde. Grejen var att Frida delade sin blogg med en kompis (vi kan kalla henne Amanda) och dom hade två olika kategorier - "Fridas" samt "Amandas". Detta för att deras respektive vänner kunde urskilja vem som skrev vad. En ganska kul idé kan jag tycka.. Så länge båda sköter sig.
 
Då jag och Frida hade frekvent kontakt kändes det för mig ganska naturligt att vid något tillfälle flika in på Amandas inlägg om hon t.ex. hade skrivit ett öppen fråga. Är det konstigt agerande ifrån mitt håll? Tydligen hade Amanda tyckt att mitt beteende (mina enstaka trevliga och vanliga inlägg) var udda och sagt ".. . Men jag känner inte honom".
 
Visst. Vill Amanda inte ha någon kontakt med mig ska hon inte behöva det, men är det inte ett tråkigt sätt att se på livet? Då dom delade blogg måste Amanda verkligen känt igen mitt smeknamn. Är det så farligt att skaffa en ny bekantskap? Är det fel att svara på en öppen fråga på en publik blogg? Personligen ser jag gärna kommentarer ifrån okända människor så länge dom håller god ton (vilket jag alltid gjorde).
 
Jag vet inte om Amanda spanat in min blogg och tyckt jag verkade konstig eller om hon bara "inte ville ha kontakt med okända". Om hon tyckte illa om min blogg kan jag förstå hennes agerade, men den där rädslan "vill inte ha kontakt med okända" tycker jag är något som verkligen förtär vårt samhälle och lämnar många utanför.
 
 

antisemit

 
Min pappa berättade om en gammal kollega han brukade umgås med för många decennier sedan. Tydligen var denna kollega judisk (född i Sverige!). Min pappa brukade träna med honom och vid ett tillfälle hade dom spenderat en kväll med jobbet. Då kollegan alltid hade en bil tillhands skulle min pappa få åka med, men när dom anlände till bilen hade någon ritat dit ett hakkors med fingrarna på rutan.
 
Kollegan tog bort hakkorset som att det vore en reflex. Antagligen var det någon annan kollega som gjort det.. Hur skulle någon annan kunnat veta att bilen ägdes av en judisk man? Att det var någon unge som försökte "vara rolig" och prickade in just hans bil känns föga sannolikt....
 
Detta skedde för kanske 35 år sedan. Kanske mer. Beteendet var pinsamt då och ännu mer pinsamt idag. Att vi trots alla skoltimmar, ändlösa antalet filmer och böcker om Andra Världskriget inte kommit längre är läskigt.
 
 

... Har det verkligen blivit bättre?

 
 
Far min berättade nyligen om en svunnen tid. En tid då TV-maskinen var ny och inte tillgänglig i "alla" hem. Tydligen hade mina farföräldrars vänner en TV i tidigt stadium.
 
Under ett antal tillfällen brukade mina farföräldrar med barn besöka dessa. Värdfamiljen bjöd på kaka. Förutom min släkt brukade en grannfamilj bjudas in också. Allt kanske var för att umgås, för en kaka eller för att bli underhållna av TV:n trots att endast en TV-kanal fanns. Min far och syster brukade stanna längre än övriga familjen och titta på deckare.
 
Idag har "alla" en TV i varje rum eller åtminstone en-två TV-apparater per familj. Nu är TV något man slänger på för att man är uttråkad eller trött efter jobbet. Då förde det familjer och vänner samman.
 
TV-maskinen i sig har blivit tekniskt bättre, utbudet har blivit mycket bättre, men har det på det stora hela verkligen blivit bättre? Jag tycker allt pappas berättelse låter trevligare än dom flesta tillfällen jag har haft vid en TV.