Mitt filmår 2017 och personliga rekommendationer

 
För att bli av med det tråkigaste först: Det här är inte en lista av filmer gjorda under 2017 utan filmer jag under året som varit har sett. Totalt har det blivit 284 filmer för min del. Elva av dessa filmer har jag sett förut och att skapa listor endast baserat på personliga favoriter sedan tidigare finns det gott om därför har jag sållat bort dessa direkt. Det som återstår är 271 filmer och av dessa har jag valt ut tio filmer eller nja.. Nästan tio filmer! Ni som läser hela inlägget kommer se att jag fuskar lite. 
 
Då jag chansar mycket gällande film är kvalitetsskillnaden stor på det jag ser. En del mediokert har dykt upp och en rad vedervärdiga, men samtidigt många bra. Trots mindre fusk finns det flera filmer jag skulle vilja haft med på denna lista, men en mer selektiv lista tycker jag utgör ett mer intressant inlägg. Jag har även försökt skala bort årets mesta kända filmer jag tyckt om. Vad är det för mening att rekommendera något många redan sett! Jag börjar med den äldsta filmen först och arbetar mig fram mot det nyare.
 
Savage Streets (1984)
En våldsam tonårsfilm med emotionellt tunga undertoner. Det här inte bara action för att vara action utan filmen tar fram en kvinna som hjälte på rätt sätt (inte bara för att det ska vara en kvinna). Scenerna är ibland brutala och den är konstant underhållande. Många skådespelare är relativt unga och gör övertygande jobb i det allra mesta. En annan film jag såg tidigare under året var The Warriors (1979). Dessa filmer påminner en del om varandra, men då The Warriors är en mer känd film väljer jag att prioritera Savage Streets. Skillnaden är främst att The Warriors har en mer lättsam underton medan Savage Streets går ett steg längre. Båda rekommenderas däremot varmt!
 
Can't Buy Me Love (1987)
Kontrasten till Savage Streets och denna kan inte bli mycket större. Det här är en film om amerikanska high school livet med en ung Patrick Dempsey, någon jag mycket väl känt igen, men aldrig tidigare reflekterat mycket över. Idag ser han ut som en världens "hunk". Då var han en charmig tonåring. Den här filmen erbjuder egentligen väldigt lite originellt, men fångar en viss oskyldig 80-tals känsla på pricken. Det är inte överdriva sexscener utan det är visar en mer oskyldig värld. När jag sett klart denna film träffade jag min bror och han kunde se på mig hur bra jag mådde. Gillar du 80-talet och behöver en "dos medicin" ifrån den tiden? Då är det här en lättsam och perfekt film för ändamålet.
 
Nikita (1990)
2017 var året då jag upptäckte Luc Besson på riktigt. Det har blivit några filmer av honom genom året och denna film kämpde mot "Le Grand Bleu / Det Stora Blå (1988)" för en plats på denna lista. Två i mångt och mycket olika filmer, men då jag tror Det Stora Blå är den mer kända filmen sätter jag Nikita i solskenet här och nu. Nikita är likt Savage Streets en film där en kvinna är huvudrollen och det är en actionfilm, men så mycket mer. Nikita är samhällskritik, ett livsöde och snyggt upplagd action så långtifrån den stereotypa actionfilmen du kan komma. Luc Bessons personliga stil kan vara aningen svårsmält i denna, men förhoppningsvis upplever du filmen på samma sätt som jag... Tragisk, men samtidigt lite charmig och hjärtvärmande.
 
Bicentennial Man (1999)
I denna film tycker jag man fångar mycket av det som gjorde Robin Williams (RIP) till en älskad världsstjärna. Den är något av en barnfilm samtidigt som det är en mer tänkvärd sci-fi film för äldre. Filmen har barnvänlig humor och intelligens för en äldre publik samtidigt som den tar ovändade vändningar utan att spåra ut. En perfekt film för hela familjen.
 
The Big Kahuna (1999)
Jag såg denna film innan Kevin Spacey blev bannlyst för sina privata aktioner. Kommer vi någonsin få se Kevin Spacey i en film eller serie igen? Svårt att säga. Jag tycker dock det är viktigt att inte döma ut en person och allt den gjort, även det bra, bara för att den agerat på dåliga sätt i andra sammanhang. Speciellt inte när även andra helt oskyldiga bidragit till det positiva. Det här är en udda film där dialogen är i fokus. Filmer likt denna brukar jag normalt ha svårt för (en film där några endast paratar). Jag brukar tänka "kom till poängen" eller "när ska det hända något?" för att senare tappa intresse totalt. Den här var det dock annorlunda med. När filmen väl nått sitt slut kände jag en positivt hopp jag sällan känt överhuvudtaget.
 
Idiocracy (2006)
Den amerikanska marknaden är idag bra på att göra remakes och halvdana komedier som sällan är värda att ägna tid åt. Det här är dock en komedi som står ut ifrån mängden. Det är samhällskritik så det bara skriker om det och även ganska rolig. Här har dom lyckats få till framtiden på ett läskigt, men samtidigt tänkvärt sätt. Egentligen riktad åt en något yngre publik i det stora, men en film alla borde titta på om man inte redan gjort det.
 
Fracture (2007)
Ryan Gosling har under senaste åren blivit en stjärna av rang som är med i allt möjligt. Han har dock varit relativt känd mycket längre. Den här filmen dök upp några år innan han började synas även här i Sverige. Filmen är gjord tillsammans med självaste Anthony Hopkins. En något rörig start, men snart blir det en modern film som är genuint bra. Varför denna film är relativt okänd och andra totalt mediokra filmer konstant hyllas samt drar i ofantliga summor pengar kan jag inte förstå. Gillar du intelligenta thrillers kan denna vara något för dig.
 
Ang-ma-reul bo-at-da / I Saw the Devil (2010)
Filmen Oldeuboi / Old Boy ifrån 2003 har hjälpt till att öppna upp den asiatiska filmmarknaden till övriga världen på ett relativt stort sett. Old Boy är en psykologisk thriller medan den är är betydligt mer fysisk i sina gärningar. Ingen film för den känslige, men sevärd för andra. Jag har inte svårt för våld i filmer, men svårt för när våld är det enda som finns. Att det är folk som skjuts utan anledning eller bara död-död-död utan att det leder någonstans i handlingen. Den här filmer når djupare genom våldet. Är den lik Old Boy? Nja, det här känns som en kusin-film som är annorlunda, men samtidigt lik.
 
Bridge of Spies (2015)
Tom Hanks är en skådespelare som är väldigt aktiv och antagligen kommer fortsätta vara det tills dagen han av mentala eller fysiska skäl inte längre kan. En del av hans filmer går inte att missa och en del hamnar under radarn. Den här verkar hamnat under radarn för många verkar det som. Tråkigt det för detta är en riktigt bra "vuxenfilm". En långsam historia som är påhittad, men känns baserad på en äkta historia. Filmen är snyggt gjord och även om handlingen i sig är långsam öppnar den upp för diverse andra tankar. Åtminstone gjorde den det för mig. Jag har inte sett allt med Tom Hanks, men den här är bättre än flertalet och definitivt sevärd.
 
Listen to Me Marlon (2015)
Biograferna har börjat sända dokumentärer som marknadsförs lik vanliga spelfilmer. Detta är en sådan om Marlon Brando. Det är ett namn jag tror många känner till via första Gudfadern eller Apocalypse Now. Den här dokumentären fick upp mitt intresse för Marlon Brandos, främst, tidigare filmer. Dokumentären är välgjord och tar upp flera aspekter om och kring Marlon Brando än vad en standard dokumentär gör. Det finns ett återkommande kortare inslag som är väl flummigt, men annars är det här en bra dokumentär för filmnördar. Genom denna film vill jag rekommendera On the Waterfront (1954). En hyllad film som då var väldigt känd, men jag undrar hur många i yngre generationer som hört talas om den? Dessutom vill jag slänga in One-Eyed Jacks (1961). En western utan imponerade start, men som med tiden växer och bättre och bättre. Samtliga har jag självklart sett 2017!
 
Ett härligt inlägg att skriva och få ur mina tankar. Nu börjar året och filmåret 2018. Om inget hemskt händer kommer ett liknande inlägg även nästa år.. Gott Nytt År!
 

Tips: Börja dagen med en film

 
 
Film för mig har alltid förknippats med kvällen. 21:00 filmen på TV. Kvällsbio efter skolan / jobbet. Nattbio. Hyra en film med kompisarna en lördagskväll. Beck på söndagskvällarna på TV4. Ung eller gammal film har jag nästan alltid sett film under dygnets senare timmar.
 
På senare tid har jag dock upptäckt att det är mycket trevligt att starta dagen med en film. Duscha, ordna frukost och slå på en film. Vakna med filmen. Är det en bra film är det en bra start på dagen. Är det en dålig film får man en ännu starkare känsla av att resten av dagen inte ska slösas bort. Det är en win-win situation helt enkelt.

Tyvärr hamnar saker som skola och jobb ofta i vägen för detta beteende, men när tid finns. Semester, helg, sjukdomstider.. Vakna och slå på en film.
 
Lev väl!
 
 

Från mig till dig: Filmåret 2016

 

Årets sista timmar är nu. Istället för att summera mitt år som många andra gör tänkte jag ge ut en lista på tio, enligt mig, sevärda filmer jag har sett genom året. Om jag inte missat någon i räknadet har jag sett 210 filmer i år. Några på TV och bio, men allra flesta via älskade DVD eller Blu-Ray. Endast 4,5 filmer har jag sett tidigare (såg endast första halvan av en för många år sedan). All respekt till dessa filmer, men ingen av dessa "fem" kommer var med på denna lista.

Är någon intresserad av att se en lång lista med 210 slumpmässiga filmtitlar? Tveksam till det därför får ni lita på mig när jag nu presenterar tio filmer som berikat mitt år. Jag har försökt variera mig mellan nyare filmer, gamla filmer, b-filmer, filmer jag har viljat se länge, filmer jag aldrig hört talas om, westerns, thrillers, action, drama, komedier och mer än så. Jag tänker dock inte försöka "få med något bara för att.." i min lista utan tänker främst: Blev jag underhållen och skulle andra kunna bli det? Utan någon "kvalitetsordning" börjar jag med den äldsta filmen och slutar med den nyaste.

OK. Let's Go!

1) Bravados, 1958: Jag tror många tänker på äldre westerns när dessa överhuvudtaget tänker på westerns. Efter att jag sett min beskärda del av dessa tycker jag skillnaden på kvalitet är stor. Det finns många med daterade actionscener, karaktärer, dialoger och handlingar. Den här gör däremot mycket rätt. En handling som bitvis berättar mer i ett lagomt tempo. Flera minnesvärda karaktärer och inte bara "pang-pang". En klassiker värd sitt namn.  

2) Deliverance (aka. Den sista färden), 1972: Bland sin generation tror jag denna film är mycket känd, men gentemot andra stora filmer från denna tid (det finns många) har den nog inte nått särskilt många ifrån nyare generationer. Det här är en film som verkligen berättar sig själv. Det finns en omtalad scen som kan få många att dra sig från att ge denna en chans, men döm icke för tidigt! Denna film arbetar på många nivåer och innehåller flera mycket bra scener. Den är löjlig, rolig, spännande, konstig och tänkvärd.

3) Enemy Mine, 1985: Starten pekar på någon billig/udda kopia av Star Trek, men filmen förvandlas sakta och säkert till något annat för att sedan fortsätta överraska. Själv blev jag rörd av denna film på ett sätt jag sällan blir. Ha i åtanke att den är aningen daterad, men det till trots var min första tanke när jag sett färdigt filmen att "Denna måste jag rekommendera vidare".

4) At Close Range, 1986: Likt nyssnämnda Enemy Mine är denna aningen daterad på sina ställen (likt majoriteten av alla 80-tals filmer), men få filmer jag har sett innehåller lika mycket av livet som denna film. Den har verkligen allt. Minnesvärda scener, upprörande scener, roliga scener, underbart suggestiv musik (soundtracket gjordes om till Madonna, hennes kanske bästa låt, Live To Tell), snyggt intro, händelser som får en att tänka, dramatik, vänskap och svek. Jag har sett flera tveksamma "nya" filmer med Sean Penn. Gör inte misstaget och döm "honom" på endast nyare verk. Gå tillbaka till det hans yngre år. Just do it.

5) Kongen av Bastøy, 2010: Det här kändes först som en norsk "Ondskan" (Jan Guillou..), men växer till något eget och i mina ögon även till något ännu bättre. Jag undrade till en start varför Stellan Skarsgård i denna del av sin karriär är med i en film likt denna (han lär ha ett stort utbud bland både nationella och internationella filmer att välja mellan). När jag sett klart den förstod jag varför. En rörande och tänkvärd film.

6) The Best Offer (La migliore offerta), 2013: Hur tusan kan denna film helt missat min radar? Boven är likt det gällande "Deliverance". Det finns en högst tveksam scen som inte fungerar för mainstream-publiken, men i övrigt? Underbart skådespeleri, en bisarr handling som trots sin stillhet fångar sin tittare och snyggt foto i snygga miljöer.

7) The Book Thief, 2013: Hur många filmer finns det inte nu om familjer som var "fast" i dåvarande nazi-Tyskland? Behövs det fler? Om dom är lika bra som denna... Gärna! Det här är en påhittad historia som i mångt och mycket känns verklig. Det som är påhittat gör att filmen inte blir för tung utan sticker ut ibland liknande draman. Allt är inte bara domedag. Det händer saker i ett bra tempo och den är inte förutsägbar. Perfekt film för hela familjen utan att rikta sig åt en specifik ålder.

8) Jersey Boys, 2014: Clint Eastwood väcker oftast tankar om Dirty Harry och vilda västern, men både som skådespelare, producent och regissör har han gjort mycket annat i varierande kvalitet. Vid något tillfälle övergav han nästan det han är mest känd för och siktade istället för mer vuxna/mogna filmer. Något han delvis lyckats bra med, men (!) jag saknar ofta dom riktigt minnesvärda scener och det charmiga/kaxiga som han är känd för. Den här är Clint Eastwoods enda film, än, som riktar sig mot musik som huvudämne. Vi får följa livet av ett band, men sättet filmen är berättad på skiljer sig ifrån många andra dokumentärer/spelfilmer om band/artister. I denna film återses mycket utav den charm som ändå gjort Clint Eastwood känd med en ny tvist. Helt klart en favorit hos mig ibland mannens senare alster tillsammans med Gran Turino och Million Dollar Babies.

9) Still Alice, 2014: En dramatisk film om Alzheimers sjukdom. En på många sätt rak film utan krusiduller. Det finns inga oväntade vändningar eller snygga vyer. Den känns bara äkta och alla jag diskuterat denna film med har hållit med.

10) Ex Machina, 2015: Alicia Vikander har varit väldigt aktiv senaste åren. Det är kul att Hollywood har börjat ta in mer svenskar, men tankarna finns där... Får Alicia Vikander vara med i filmer för att hon är en snygg tjej som råkar känna rätt människor? Den här filmen höjde henne 1000 % i mina ögon. Vad är egentligen det här för film? En ny Terminator? I, Robot? Resident Evil? Knappast. Det här är en smal film som handlar om något helt annat. Handlingen gillar jag, men det som gör att filmen hamnat på denna topp tio är dialogerna mellan Alicia Vikander och den andra huvudrollsinnehavaren. Världsklass.

Ni kanske förstår att detta inlägg varit något jag halvt arbetat med i huvudet en längre tid. Nu (nyss) valde jag ut exakt vilja filmer som skulle med.. Jag sållade igenom alla 210 filmer och många har endast varit "okej" eller rent utav kassa, men den slutliga listan med alla bra blev ändå rätt lång. Några här var självklara val, men andra fick kämpa sig fram i mitt huvud. Jag hoppas några av er läser denna lista och kanske ger en film eller tio en chans. Risken finns att ni kanske bara ser någon pretentiös jävel som vill höja sin egna smak till skyarna, men det kunde inte vara mer fel. Bra filmer och kultur förtjänar all sponsring som kan fås.. Med dessa ord önskar jag er alla Ett Gott Nytt Filmår!