när killar berättar för tjejer hur de ska se ut

Det finns ett stort missförstådd gällande denna rubrik, anser jag.
 
Idag finns det (har väl egentligen "alltid" funnits..) normer för hur tjejer och killar "ska" se ut. Då industrier mer inriktar sig på tjejer kring detta ämne är det nästan alltid deras vardag som tas upp. Tjejer ska vara trådsmala med D-kupa till byst. Gärna solbrända. Ha långt hår. Inte ha glasögon (men gärna solglasögon), men ha fylliga läppar samt rakat könsorgan. Har jag glömt något?
 
Det här är någon "bild" som ofta är omöjlig att leva upp till och stämmer ännu oftare inte överens över vad män faktiskt finner attraktivt. Jag menar. Oavsett om man är man eller kvinna (smaka på den meningsstarten) är väl poängen med att vara attraktiv att locka antingen det motsatta könet (eller en enskild partner eller en samkönad om en är homosexuell)? Inte tusan kammar jag håret, sätter på mig dyraste kläderna, slänger på lite parfym och tar på mig finskor för att imponera på polarna eller mig själv när jag ska ut på gallej...
 
När män då går ut offentligt och försöker säga till tjejer vad de finner attraktivt får de skit för att vara mansgrisar och andra hemska saker. De försöker inte säga att DU ska se ut på ett visst sätt utan mer "det här gillar jag, skit i de överdrivna mediabilderna och få en annan bild av vad som kan vara attraktivt". Vidga vyerna.
 
Personligen har jag svårt för piercingar och tatueringar. Jag tycker inte tjejer med en tatuering automatiskt är fula, men jag har aldrig sett en tjej i hela mitt liv som var finare med tatueringen än innan tatueringen. Jag vill inte häckla människorna som livnär sig på detta eller något annat heller. Jag vill bara ge ut min åsikt kring ett fenomen som har blåst upp ur alla proportioner. Om jag får en dotter som tatuerar sig kommer jag hata henne? Knappast, men då hon garanterat kommer möta "tatueringar är det coolaste som finns"-människor i sin vardag skulle jag som far ge henne en annan bild. Att det faktiskt finns män och antagligen ganska många som föredrar tjejer utan en tatuering. Väljer hon ändå att skaffa en tatuering. So be it.
 
Ett problem många killar har är inte att de är "fula" utan de vet helt enkelt inte hur de ska göra för att få till det där lilla extra som får tjejerna att öppna ögonen. Ibland krävs det inte mycket. Skulle en tjejkompis ge ett sådan tips till en sådan kille. Tror ni han skulle bli arg? Jag tror han skulle tänka lite på det. Antagligen prova det och förhoppningsvis få ett mer positivt resultat i vardagen. Sedan tacka henne.
 
Vi är alla olika. Vi gillar alla olika saker. Jag tror ingen gillar alla och det finns ingen alla gillar. På tal om det jobbar på ett stort företag och skulle jag berätta vilka tio tjejer på företaget jag är mest attraherad av skulle nog mönstret vara högst oklart. Ingen generell längd, kroppsform, hårfärg eller så och ingen skulle platsa i "trådsmala med D-kupa till byst. Gärna solbrända. Ha långt hår. Inte ha glasögon (men gärna solglasögon) samt ha fylliga läppar. Rakat könsorgan"-kategorin heller.
 
Jag vet inte hur jag skulle uttrycka det för att det skulle komma ut rätt, men om en av dessa tio tjejer på jobbet skulle få höra att jag (och kanske många andra) tycker att hon är sötare/snyggare/sexigare än något påhittat ideal. Skulle inte det vara en komplimang?
 
// Now What !? - GeorgVanHalen

Kommentarer:

1 Tess:

Det man själv känner sig vacker med är det enda som egentligen betyder något. Därför tycker jag det är synd att en del väljer bort en del grejer och väljer till en del grejer beroende på vad andra tycker. Tycker inte det är nödvändigt för någon att påpeka för sin dotter att man finner tatueringar oattraktiva. Om HON tycker de är vackra, coola, tuffa o.s.v. så ska man stötta (så länge som hon har åldern inne för dem förstås, för det är ett val på livstid om man inte har gott ställt och kan ta bort med laser). Det finns så mycket fördomar om tatueringar och speciellt när tjejer har dem så hon kommer definitivt behöva stöttning hemifrån i så fall.

Angående att "klä upp sig" då. Jag är i en underbar relation och bryr mig inte ett dugg om uppmärksamhet från andra killar. Så om jag går ut med kompisar och/eller min familj och klär upp mig så gör jag det just för mig själv och inte alls för att någon främmande kille ska tycka att jag är attraktiv eller inte. Kunde inte bry mig mindre ärligt talat :-)

Svar: Min egna syster är ett typexempel på det jag menar. Hon var utsedd till skolans snyggaste tjej i högstadiet precis när tatueringar och piercingar började bli lite populärt.. Medan det fortfarande var "farligt" (i positiv bemärkelse). Givetvis skaffade hon en navelpiercing. Antagligen mer för att det var väntat av henne (i hennes umgängeskrets) än att hon själv tyckte det var snyggt. Något jag ofta tror är fallet även om det givetvis finns folk som är mer inne på liknande saker av eget bevåg. Min syster blev sedan infekterad och många år senare ångrar hon att hon någonsin gjorde en. Nu vet jag att det inte alltid blir så, men jag tror det är vanligt att liknande sker. Givetvis kommer alla barn/ungdomar alltid falla för olika saker som är "inne" oavsett om det gäller sport, val av TV-program, skor eller vilka tidningar man "ska" läsa... Men kan man som förälder få ens barn att välja bort "det värsta" utan att gå på för hårt, tycker jag det är positivt :)
GeorgVanHalen

2 Tess:

Svar: Det är därför det finns åldersgräns på piercingar och tatueringar :-) Tyvärr finns alltid oseriösa som gör det. Har till och med sett ett ställe där man piercade med en håltagningspistol som man använder till öronen :-O Det borde vara bättre kontroll på att åldersgränser följs. Vill mitt barn skaffa något sådant så kommer jag hålla på åldersgränsen och på att han verkligen ska veta helt säkert att han vill ha det och att det är för sin egen skull (särskilt tatueringen då eftersom en piercing är enklare att bara ta bort).

Jag är själv piercad. Har tagit ur den i naveln nu eftersom jag tröttnade på att jag tappade kulor hela tiden och fick köpa nya, men de i öronen är kvar. Tatueringen jag har valde jag ut och sedan gav jag mig själv 1 års betänketid. Ville jag fortfarande ha den så skulle jag skaffa den. Och jag ville fortfarande ha den :-) Jag vill inte säga till mitt barn att välja bort saker, men jag vill lära honom att tänka ordentligt på saker och inte hasta in i sådant som är ett sådant långsiktigt beslut. Jag sätter inte tatueringar och piercingar som något "värsta" som jag vill att mitt barn ska undvika. Det "värsta" för mig är droger, tobak och alkohol. Jag struntade i grupptryck och testade alkohol först när jag hade åldern inne för att kunna köpa själv. Övrigt har jag blivit erbjuden, men alltid sagt nej till.

Svar: Hur ska du göra när Connor blir äldre och (med stor sannolikhet) kommer behövas mötas av konfrontationen med alkohol, droger och tobak? Om han skulle vilja gå på en parkfest (där du vet att det kommer drickas och rökas osv.)... Skulle du låta honom gå på det och lita på att honom eller skulle du förbjuda honom att gå? Säg att han är 16 år vid dettta tillfälle!
GeorgVanHalen

3 Tess:

Svar: Jag skulle ge honom eget ansvar så långt det gick, men jag skulle aldrig någonsin köpa ut till honom eller tillåta honom att röka eller dricka alkohol hemma. Om barn får alkohol eller tobak hemma så är risken större att de börjar har studier visat och jag tror det ligger mycket bakom det. Man kan absolut få tag på sådant på annat vis också, men om jag skulle förbjuda mitt barn att gå ut så skulle det nog bli ett rejält bakslag i form av rebelliska utspel som skulle förvärra det hela tror jag. Jag hoppas verkligen att vi lyckats lägga en grund så att vårt barn förstår och kan stå emot grupptryck så som både jag och hans pappa gjorde (pappan testade inte alkohol förrän han hade åldern inne heller och har inte rört nåt annat).

Kommentera här: