it still Rocks in the Attic
Skämtåsido, Toys in the Attic och Rocks från bandet Aerosmith har ett rykte om att vara bandets bästa och det stämmer bra åtminstone enligt er egen GeorgVanHalen.
Jag går ständigt igenom oilka faser, lyssnar på olika band, upptäcker nytt och ändrar konstant fokus, men det finns några album som ständigt hänger med likt en gammal vän jag aldrig blir av med. Dessa två, Toys in the Attic och Rocks, är sådana.
Here you have 'em
När jag läste psykologi A var några av oss ute och tog oss en drink, två tjejer satt i en diskussion och ena konstaterade: "Visst, kan man inte diskutera musik? Man ska lyssna på den". Hon har rätt, det är väldigt svårt att förmedla exakt hur musik låter bara genom ord, särskilt till någon som inte är insatt. Därför tänker jag inte göra det här. Inte heller diskutera varje enskild låt (vilket är BORING!).
Albumen börjar båda med snabba rivstarter och avslutas med varsin ballad, den ena You See Me Crying innehåller en av de snyggaste samspelen mellan piano och gitarr jag har någonsin hört. Allt emellan pendlar mellan hårda, snabba eller mjukare nummer, vilket ger båda skivorna en perfekt variatation.
Den största skillnaden mellan dessa album och majoriteten av deras övriga är låtskrivandet. Energin finns i allt, men här slängs attityd, humor och för att inte glömma låten Last Childs rim "Tallahassee - sassafrassy" in, vad det nu betyder. Det spelar dock ingen roll då Last Child är en av de svängigaste låtar som någonsin gjorts.
Om man ska spela favoriter (eller 'playing favorites' som amerikanarna säger) ligger Rocks mig närmare än Toys in the Attic. Men min hårda undersökning säger mig att fansen står ungefär 50 - 50 bakom endera albumen och ärligt talat är skillnaden hårfin även för mig.
Och ja, det kommer rocka uppe på min vind många år framöver.
// Utan nostalgi har vi ingenting - GeorgVanHalen
sv: Oj vilken svår fråga. Må väl säga Rolling Stones som favorit band:) SJälv då?