Våga...
... Ringa BRIS.
Jag föddes med en trasig njure vilket ledde till problem efter födseln men det gick över.. tills något år senare. Då gjordes operationer och läkarna provade några metoder för att få det bra. Efter det har jag aldrig känt någon form av fysisk smärta.. men det efterlämnade sig ett "stort" streck på magen och ett relativt litet konstigt märke längre upp. Det stora stecket är likt ett sådant många får efter en blindtarmsoperation fast flera gånger större.
Då inga senare fysiska komplikationer skett än idag har jag varit lyckligt lottad. Men då vi lever i ett utseendefixerat samhälle är det givet att jag försökt dölja detta så gott det går, men dessto mer man döljer en sak som denna. Dessto mer intressant blir det. Det gäller att försona sig med allt istället.
I min låg-/mellanstadie klass retade och mobbade folk varandra för allt (ALLT): Ursprung, vikt, hudfärg, hemförhållanden och intressen. Ja, vad kan jag säga? Barn kan vara grymma dom små odågorna. Men inte en enda gång, så vitt jag minns, gav sig någon på mig på grund av mitt streck. Varför vet jag inte, men jag är tacksam för det. Det hade varit ett billigt och enkelt sätt att ge sig på mig. Det är något som är säkert. Säkrare än så går det inte att vara.
Men trots att jag sluppit allt detta har det ändå varit svårt från och till. Jag har aldrig och kommer aldrig vara i närheten av det s.k. idealet. Idealet om en solbränd vältränad kille med sex-pack. När man badar kommer säkerligen någon unge komma fram och undra vad som hänt. Hur är reaktionerna när man tar hem ett one-night-stand? Hur fasiken ska jag känna mig "normal"? Men jag har lärt mig att normal är inget man ska eftersträva. Gör något häftigt istället !
Idag som 24-åring har jag försonat mig med allt detta, tror jag. Det är som det är. Det finns folk med väsentligt större problem, det är inget att gnälla över. Men det hade varit skönt att prata med t.ex. BRIS om detta som yngre. Vem ska man annars prata med det om? Föräldrarna skulle bara pigga upp en och säga "det märks knappt" och kompisarna skulle antagligen säga samma sak men snälla, jag är inte dum. Visst märks det. Det finns mycket, mycket mindre saker som märks direkt. Varför skulle inte detta?
Har du också en blogg? Skriv av dig lite och hjälp till att göra BRIS till något mer alldagligt. Kopiera bilden jag har i detta inlägg och rekommendera andra att göra detsamma. Då kanske något barn vågar ringa till BRIS utan att känna sig konstig. Det kan även göra dig fri från en gammal demon eller två.
// Det här är GeorgVanHalen som signar ut, slut!
Jag vet, ser jag en modeblogg så besöker jag den inte. lockar mig inte det minsta ;)
ha det bra!