2018-12-28, Fridhemsplan, Stockholm, 19:00.

 
Efter en dags arbete var det  att bege sig hemåt. Detta via promenad och tunnelbana. Jag fann mig snart vid den perrong där jag väntat "varje dag" under mina tre år i gymnasiet och även många gånger på väg till jobbet efter det. Även privat då och då. En vana jag har är att gå runt lite på perrongerna medan jag väntar istället för att stå blickstilla, sätta mig eller glo i mobilen. Idag upplevde jag något minst sagt oväntat..
 
Tåget kom efter några minuter och när det var inom synhåll slängde en man sin jacka på närmsta sittplats och bara sprang ut rätt ner i spåret. Personen i tåget försökte bromsa efter bästa förmåga, men mannen var bara borta. Puts väck. Det tog några sekunder för att förstå vad det var som hänt. Kändes mycket surrealistiskt.
 
En annan man i cirka sextioårs ålder var snabbt nere på spåret för att undersöka situationen. Jag trodde garanterat att mannen var död, men så var det inte. Mannen som nu var nere på spåret tilltalande den som hoppat ner och var mycket förstående samt orädd. Det var svårt att förstå exakt vad som skedde, men efter en tid kröp mannen fram under tåget.
 
Kanske inte helt oskadad, men nära inpå ställde han sig framför alla. Under denna tid hade det blivit en rejäl folksamling nämligen. Den sextioåriga mannen bemötte honom fortfarande trevligt, men den som hoppat ropade mest något på, för mig, okänt språk. Några unga killar uppe på perrongen började prata med mannen och försökte få honom att sansa sig.
 
Snart blir en som väntar på tåget förbannad och säger något i stil med "Hoppa upp ifrån spåret nu för fan. Vi vill hem!". Han får ingen vidare respons då alla mest var i chock fortfarande.
 
Den sextioåriga mannen och unga killarna lyckas övertala mannen att gå upp på perrongen. Han är fortfarande väldigt frustrerad. Återigen kommer en kommentar ifrån den förbannade mannen om något med " han är inte svensk..". Då vänder sig en äldre dam till honom och säger "Det här har inget med svenskar att göra".
 
Den självmordsbenägna mannen fick ur sig några enstaka ord på svenska och "Jag vill inte leva.." var bland dessa. Han sa även något annat, men uppfattade inte vad.
 
Medan allt detta skett har jag, en tjej och en till kille vaktat personliga sakerna mannen tänkte lämna bakom sig. En mobil, jackan han slängde av sig, några "Situation Stockholm" och även andra saker jag inte minns vad det var. Tjejen plockade upp nästan allt och ger till mannen. Killen räckte honom tidningarna. Vid detta tillfälle har ordningsvakter anlänt och situationen blivit någorlunda normal. Jag inser att det inte är vidare nytta av att stå kvar, därför beger jag mig hemåt gåendes. Innan jag lämnar tunnelbanansstation har jag sett både polis och SL-personal som går mot händelsen.
 
Måste ge tummen upp till mannen som hoppade ner på spåret och styrde upp situationen. Många hade inte vågat göra detta av flera olika anledningar. Tågets chaufför får tummen upp för att lyckas bromsa in så pass bra också. Vem vet hur det hade gått om tåget fortsatt gå en tag längre?