argumentation vid spärrarna

Just passerandes spärrarna uppe via tunnelbanan på Rådmansgatan i centrala Stockholm var jag. Snart hördes en argumentation högre än musiken från min IPod. Jag vände mig givetvis om för att se vad som var på gång. Synen av en man i kostym med händerna i luften stod fokuserad i ögonvrån. Jag tog av mig IPoden och hörde en utskällning av kaliber. Tydligen hade en man stött till mannen i kostym och en påses innehåll hade flugit runt i tunnelbanan, men då jag började lyssna verkade allt vara på sin plats.

Den andra mannen verkade ovanligt nervös och fick inte ut ett ord. Åtminstone inte av det jag hörde. Slutligen sa mannen i kostym "faan, allt måste man göra själv. Idiot!" och gick därifrån med raska steg. Den andra mannen stod blickstilla tills jag var tillbaka i verkligheten och redo att gå vidare.

Jag gick ut på ett ärende. Köpte högtalare på Webbhallen där det var kö som tog cirka tjugo minuter. Snart var det ner i tunnelbanan igen. Den utskällda mannen hade nu satt sig ner och såg totalt förstörd ut. Jag kunde inget annat göra än att gå fram och säga "Hallo, jag hörde vad som hände tidigare.. skit i det. Jävla människa som tror världen cirkulerar kring honom".

Mannen fick fortfarande inte ut ett ord, men höjde på huvudet. Jag fick konstigt nog ingen ögonkontakt, men såg att enstaka tårar rann. Det hela kändes absurt och snart slog det mig som en blixt. Mannen framför mig var blind.

// Utan nostalgi har vi ingenting - GeorgVanHalen