stupid thing to say
Ännu ett minne ifrån det militära har dykt upp.
J-J och jag satt i TV rummet. På någon höger nämndes Gabriel Odenhammar i konversationen, ni vet han som spelar Max i "Svensson, Svensson" eller lillebrorsan Håkan i "Sunes Sommar". J-J sa därpå något i stil med "Han var lika gammal som oss när han var med i Svensson, Svensson". Då kom min härliga comeback replik "Hur gammal är han idag då?".
You get what's funny about this?
/ GeorgeKidd
J-J och jag satt i TV rummet. På någon höger nämndes Gabriel Odenhammar i konversationen, ni vet han som spelar Max i "Svensson, Svensson" eller lillebrorsan Håkan i "Sunes Sommar". J-J sa därpå något i stil med "Han var lika gammal som oss när han var med i Svensson, Svensson". Då kom min härliga comeback replik "Hur gammal är han idag då?".
You get what's funny about this?
/ GeorgeKidd
Raggar Larsson
Bilden ovan föreställer M-L aka. "Raggar Larsson"
Det var andra veckan i lumpen var vi i fält. Det hade spöregnat konstant under flera dagar.
Maten gick knappt att äta alla gånger medan ens psykologiska hälsa inte var den starkaste.
Vid ett tillfälle fick jag se Raggar Larsson sittandes och asgarva.
Först blev jag arg och tänkte: "vad fan sitter han och garvar åt?!"
Jag gick fram och frågade vad som var så roligt. Då svarade han något i stil med: "Allt är så förgävligt, det enda man kan göra är att garva åt det hela."
Dom orden kunde inte vara mycket mer än ren sanning!
Imorgon har jag en av (om inte) min tuffaste tenta hittillis, men min motivation har aldrig varit lägre. Vet inte varför riktigt, har varit småsjuk, kanske därför. Istället för att råplugga eller ha ångest tänker jag sitta och garva åt det hela för att vid ett senare tillfälle klara av denna tenta.
By The Way, Raggar Larsson är en av de skönaste människorna, så är det bara.
* Ursäkta mitt språk i detta inlägg, men ibland måste man göra hemska saker.
sätta på dig
Den senaste träffen med några lumpare började med ett restaurang på söder som Atci hade rekommenderat, det blev mycket god turkisk mat.
Restaurangen ifråga hade en klädkammare. När restaurangbesöket var över gick vi till klädkammaren för att hämta ut våra jackor. Personen som skötte klädkammaren var en söt tjej, något år yngre än oss. K inledde en kort konversation med henne. Konversationen slutade med att tjejen sa: ska jag sätta på dig?
Konversationen handlade givetvis om jackor, det roliga var dock att tjejen inte verkade förstå vad hon antydde :)
Restaurangen ifråga hade en klädkammare. När restaurangbesöket var över gick vi till klädkammaren för att hämta ut våra jackor. Personen som skötte klädkammaren var en söt tjej, något år yngre än oss. K inledde en kort konversation med henne. Konversationen slutade med att tjejen sa: ska jag sätta på dig?
Konversationen handlade givetvis om jackor, det roliga var dock att tjejen inte verkade förstå vad hon antydde :)
Rahm vs. Häggan
I en tid sedan länge försvunnen var jag i Småland med mina kamrater från armén, för att hjälpa till efter en "naturkatastrof". Vi fick åka hem emellanåt och när det var dags att åka möta verkligheten igen var det dags att besöka Stockholms Central för ett direkt tåg mot det drabbade området.
Jag hade på mig min brors mp3-spelare, därför lade jag inte märke till mina kamrater direkt vid Centralen. De såg dock mig och gjorde att jag fick syn på dem. En av dom var R, han frågade något i stil med: "Vad lyssnar du på? Då svarade jag: All Along the Watchtower med Jimi Hendrix Experience.
R replikerade: "Ohh, Hägglund måste känna sig extra tuff när han lyssnar på Hendrix". Givetvis kunde jag inte säga något tillbaka, jag blev ägd (som dagens ungdomar kallar det). Vem känner sig inte lite coolare när de diggar loss till Hendrix?
Denna händelse återkommer då och då när man går runt med mp3-spelare, ibland ler man till lite. Det är det skönt att bli ägd ibland, något jag lätt konstaterar! ;)
Detta är även ett av mina klaraste minnen av R (även kallad Krp. R).
R - Hägglund: 1 - 0
Dagens läxa: Lägg märke till folk med mp3-spelare, man kan verkligen se hur vissa personer känner sig tuffa, men det är de värda. Det är ett hårt liv därute !
Jag hade på mig min brors mp3-spelare, därför lade jag inte märke till mina kamrater direkt vid Centralen. De såg dock mig och gjorde att jag fick syn på dem. En av dom var R, han frågade något i stil med: "Vad lyssnar du på? Då svarade jag: All Along the Watchtower med Jimi Hendrix Experience.
R replikerade: "Ohh, Hägglund måste känna sig extra tuff när han lyssnar på Hendrix". Givetvis kunde jag inte säga något tillbaka, jag blev ägd (som dagens ungdomar kallar det). Vem känner sig inte lite coolare när de diggar loss till Hendrix?
Denna händelse återkommer då och då när man går runt med mp3-spelare, ibland ler man till lite. Det är det skönt att bli ägd ibland, något jag lätt konstaterar! ;)
Detta är även ett av mina klaraste minnen av R (även kallad Krp. R).
R - Hägglund: 1 - 0
Dagens läxa: Lägg märke till folk med mp3-spelare, man kan verkligen se hur vissa personer känner sig tuffa, men det är de värda. Det är ett hårt liv därute !
när dom hittade Jenny
Ute på en fältövning märkte jag att min plånbok var borta. Plånboken hade jag lagt i kokvagnen för att inte förlora den i tältet. Min första åtgärd var att jag skrev en lapp med en text liknande denna: "Hägglunds plånbok är borta, om den upphittas, lägg i detta skåp". Sedan klistrade jag upp den på ett av skåpen.
Morgonen därpå häcklade liraren Wadde (på bilden nedan) och Atci mig som tusan. Jag förstod verkligen inte varför, kort därpå fick jag veta att min plånbok var upphittad (i diskrummet).
På lappen jag satt upp tidigare fanns nu en ny lapp....dom hade hittat "Jenny", plånboken var i skåpet.
"Jenny" var en liten insändare som jag hade gömt längst in i plånboken, en insändare som jag och min polare D klippt ut under gymnasietiden, minst ett år innan denna händelse. Vi skulle använt den för att reta en tjej (Jenny) från vår klass. Det humoristiska med insändaren var att tjejen hade svarat på frågan "vad älskar du mest?" med blandannat "sin Kanin".
Denna Jenny var 17 år, om jag inte minns fel....
Wadde och Atci "trodde" att denna Jenny var min älskling. Därefter retade de mig för att vara "Jennys lilla Kanin" under resten av övningen (speciellt Wadde).
Den dagens läxa: Ha inga främlingar i plånboken.
På lappen jag satt upp tidigare fanns nu en ny lapp....dom hade hittat "Jenny", plånboken var i skåpet.
"Jenny" var en liten insändare som jag hade gömt längst in i plånboken, en insändare som jag och min polare D klippt ut under gymnasietiden, minst ett år innan denna händelse. Vi skulle använt den för att reta en tjej (Jenny) från vår klass. Det humoristiska med insändaren var att tjejen hade svarat på frågan "vad älskar du mest?" med blandannat "sin Kanin".
Denna Jenny var 17 år, om jag inte minns fel....
Wadde och Atci "trodde" att denna Jenny var min älskling. Därefter retade de mig för att vara "Jennys lilla Kanin" under resten av övningen (speciellt Wadde).
Den dagens läxa: Ha inga främlingar i plånboken.
ett smeknamn med en liten touch från armén
Efter en lång röstningsprocedur är tiden nu inne och ett smeknamn har blivit bestämt. Häggan blev vinnaren med hela sex stycken röster, på plats två kom Gegge med fem. Personen som har vunnit efter en hård utlottning är min lumparbroder J-M och det är till honom som jag nu ska tillägna några rader och en liten bild.
En av mina klart klaraste minnen av J-M var just från kvällarna på luckan (alla minnen från fält är väldigt oklara :p ) speciellt från söndagskvällarna då J-M brukade komma in till mitt rum, rum nummer tre. Där han lade sig i sängen nedanför K och de började prata en relativt lång stund, med diskutioner som veckans fotbollsmatcher och tjejer (Anna). J-M's besök började alltid med en spydig kommentar från K-M som ville lägga sig tidigt. Det kunde vara kommentater som: "Malmqvist, har inte du ett eget rum att vara i?" på denna kunde J-M svara tillbaka med: "Jo, jag har ett eget rum, men jag trivs bättre med er". Under dessa diskutioner låg H-A alltid och spelade på sin mobil. Sunken läste. Medan jag lyssnade på K och J-M diskutioner eller terroriserade H-A med idiotiska SMS :-)
Som jag nämnt i tidigare inlägg är det småsaker som dessa som man kommer minnas och på någon nivå längta tillbaka till men snabbt får man klarsyn på att det är Lumpen man pratar om och då ångrar man sig snabbt och är glad att man är ute i det civila.
Bilden föreställer J-M (med sin traditionellt skitiga M-90 unifrom) när han åker rutschkana vid Donken i Jönköping.
En av mina klart klaraste minnen av J-M var just från kvällarna på luckan (alla minnen från fält är väldigt oklara :p ) speciellt från söndagskvällarna då J-M brukade komma in till mitt rum, rum nummer tre. Där han lade sig i sängen nedanför K och de började prata en relativt lång stund, med diskutioner som veckans fotbollsmatcher och tjejer (Anna). J-M's besök började alltid med en spydig kommentar från K-M som ville lägga sig tidigt. Det kunde vara kommentater som: "Malmqvist, har inte du ett eget rum att vara i?" på denna kunde J-M svara tillbaka med: "Jo, jag har ett eget rum, men jag trivs bättre med er". Under dessa diskutioner låg H-A alltid och spelade på sin mobil. Sunken läste. Medan jag lyssnade på K och J-M diskutioner eller terroriserade H-A med idiotiska SMS :-)
Som jag nämnt i tidigare inlägg är det småsaker som dessa som man kommer minnas och på någon nivå längta tillbaka till men snabbt får man klarsyn på att det är Lumpen man pratar om och då ångrar man sig snabbt och är glad att man är ute i det civila.
Bilden föreställer J-M (med sin traditionellt skitiga M-90 unifrom) när han åker rutschkana vid Donken i Jönköping.
det är små sakerna man minns
Jag minns när man brukade kolla på K, man visste inte riktigt vad han ville, efter några sekunder säger han med gullig röst: Hej. Man blev lika glad varje gång =)
Osv. om man brukade gå ner i en av lektionsalarna för att kolla på en fotbollsmatch eller om man satt på O'Learys sade J jämt: Barca, det är mitt favoritlag. Det var något alla på plutonen visste.
Den ofantliga ångesten över att återvända till regementet när man visste att en vecka eller mer av fält väntade tidigt morgonen därpå. En ångest, endast lumpare förstår.
När man nyligen anlänt till regementet (på söndagskvällen). Man gick in till Logement 5 och där låg alltid Raggar Larsson. Man frågade: Läget? Raggar Larsson replikerade med: Det är faaan ragg assa!
Senare samma kväll, när nästa Stockholmsbuss kom var det bara en kortare tidsfråga innan allas våran Uludag kom gående nedför korridoren och man hörde G skrika : ULUDAG! :D
Men det allra bästa var på måndagsmorgonen när det var uppställning, hela plutonen stod uppställda förutom kanske (W-bö, Wadde eller Dy). Kapten J-vall skrek: Lämna av! (innan han kommit uppför trappan). Någon lämnade av. Kapten frågade vilka som saknades.
Då kom K med sin sköna kommentar: Vart är Alsadi?
/ There's is no place like home and there is certainly no place like the army.
THANK GOD! :-D
Osv. om man brukade gå ner i en av lektionsalarna för att kolla på en fotbollsmatch eller om man satt på O'Learys sade J jämt: Barca, det är mitt favoritlag. Det var något alla på plutonen visste.
Den ofantliga ångesten över att återvända till regementet när man visste att en vecka eller mer av fält väntade tidigt morgonen därpå. En ångest, endast lumpare förstår.
När man nyligen anlänt till regementet (på söndagskvällen). Man gick in till Logement 5 och där låg alltid Raggar Larsson. Man frågade: Läget? Raggar Larsson replikerade med: Det är faaan ragg assa!
Senare samma kväll, när nästa Stockholmsbuss kom var det bara en kortare tidsfråga innan allas våran Uludag kom gående nedför korridoren och man hörde G skrika : ULUDAG! :D
Men det allra bästa var på måndagsmorgonen när det var uppställning, hela plutonen stod uppställda förutom kanske (W-bö, Wadde eller Dy). Kapten J-vall skrek: Lämna av! (innan han kommit uppför trappan). Någon lämnade av. Kapten frågade vilka som saknades.
Då kom K med sin sköna kommentar: Vart är Alsadi?
/ There's is no place like home and there is certainly no place like the army.
THANK GOD! :-D
Första flashbacken från lumpen
Chattade med min kompiskrigare M idag. Jag visade denna blogg för honom, han tyckte den var toppen. Han gav mig även idén att skriva om min tid i lumpen. En bra idé.
Lumpen är en tid precis som för de flesta andra en tid man kommer komma ihåg väldigt väl. Delvis pga. att det är extremt annorlunda från allt annat jag kommer uppleva och dels för att det hände väldigt mycket under en relativt kort period av mitt liv.
Mitt främsta minne jag kan komma på är från veckan i fält där vi belägrade inärheten av S1 (bilden är en pansarvagn som stod på vår belägringsplats) och detta minne är från en händelse jag knappt minns..
Det var nämligen så att jag hade väldigt svårt att sova om jag visste att jag skulle sitta eldvakt. Jag vaknade kanske 10-15 gånger varje natt, satte mig upp och trodde det var min tur att sitta min post och varje gång fick jag responsen: "Vad gör du H, gå och lägg dig..din tur är om 3 timmar."
Detta ledde givetvis till en viss sömnbrist.
En natt satt jag eldvakt relativt tidigt och jag hade blivit informerad om att jag skulle sova brevid "W-bö" så jag lade mig efter mitt skift var över. Sedan mitt inatten började jag prata samt gå i sömnen (vilket jag aldrig gjort förut) och jag sa: "jag ska sova vid W-bö" först gick jag på "T's" ben och han knuffade undan mig (då vaknade jag halvt, men var ändå helt borta). Därefter började jag gå runt igen och lade mig slutligen och skedade "Wadde" ... Wadde vaknade givetvis och fick panik: vad fan gör du??!! och sparka bort mig. Då vaknade jag till och lade mig på min rätta plats.
Wadde var väldigt rädd för mig dagen därpå :D
/ Givakt, mannöver..nu är skiten över! =)
Lumpen är en tid precis som för de flesta andra en tid man kommer komma ihåg väldigt väl. Delvis pga. att det är extremt annorlunda från allt annat jag kommer uppleva och dels för att det hände väldigt mycket under en relativt kort period av mitt liv.
Mitt främsta minne jag kan komma på är från veckan i fält där vi belägrade inärheten av S1 (bilden är en pansarvagn som stod på vår belägringsplats) och detta minne är från en händelse jag knappt minns..
Det var nämligen så att jag hade väldigt svårt att sova om jag visste att jag skulle sitta eldvakt. Jag vaknade kanske 10-15 gånger varje natt, satte mig upp och trodde det var min tur att sitta min post och varje gång fick jag responsen: "Vad gör du H, gå och lägg dig..din tur är om 3 timmar."
Detta ledde givetvis till en viss sömnbrist.
En natt satt jag eldvakt relativt tidigt och jag hade blivit informerad om att jag skulle sova brevid "W-bö" så jag lade mig efter mitt skift var över. Sedan mitt inatten började jag prata samt gå i sömnen (vilket jag aldrig gjort förut) och jag sa: "jag ska sova vid W-bö" först gick jag på "T's" ben och han knuffade undan mig (då vaknade jag halvt, men var ändå helt borta). Därefter började jag gå runt igen och lade mig slutligen och skedade "Wadde" ... Wadde vaknade givetvis och fick panik: vad fan gör du??!! och sparka bort mig. Då vaknade jag till och lade mig på min rätta plats.
Wadde var väldigt rädd för mig dagen därpå :D
/ Givakt, mannöver..nu är skiten över! =)
