Himlen är inte oskyldigt blå
Oskyldigt blå? Min rumpa! Filmen startar med en av de grövsta sexscenerna jag sett i en film. Speciellt i något jag trodde var en svensk familjefilm. En scen av hetare slaget om ni frågar mig inofficiellt, men moraltanten i mig måste få säga sitt. Scenen i sig var antagligen mest att få biopubliken att vakna till från första sekund.
Utöver denna scen har filmen flera kvaliteter och sidohandlingar som gör att de flesta oberoende av ålder och kön skulle kunna uppskatta denna film.
Tydligen är huvudhandlingen sannesenlig och visar upp 70-talet i vårt älskade Sandhamn. Bara det kan göra filmen sevärd för vissa. Att filmen där till drar upp ett problem inom kärnfamiljen som påminner läskigt mycket om det i "Ondskan" och att det i övrigt rör sig om ungdomens dagar, kärlek samt vänskap gör att de flesta borde kunna relatera till någonting i filmen.
Bill Skarsgård gör sig bra som ungdomsskådespelare (inget överspelande och inga konstiga utbrott som ungdomar bara får på film) och de flesta övriga rollerna passar in även om vissa roller inte direkt krävde några större prestationer.
Går du i tankar om att se någon svensk film, om inte annat för att komma ifrån alla Hollywoodrullar, är detta ett bra val denna tidiga vår.
// Utan nostalgi har vi ingenting - GeorgVanHalen
he did not only create a masterpiece, he created a life
Nu ska jag berätta om filmen Once Upon A Time In America, you know?
Filmer berättar (eller försöker berätta) en historia eller en händelse. Filmer som Lord of the Rings och Star Wars berättar om en hel fantasivärld och Once Upon A Time In America försöker berätta historien om ett liv och... lyckas.
En vanlig film går på en timme och trettio minuter.. fler och fler går på ca två timmar, fåtal går upp mot tre timmar och den här går upp mot tre timmar och fyrtiosju minuter. En lååååååång film, men storleken (längden) har faktist betydelse här. Många filmer känns stressade.. Vissa saker berättas mest för att få fram en poäng senare i filmen. Sånt händer definitivt inte här. Saker får ta sin tid vilket då gör filmen längre än de flesta.
Personligen tycker jag vissa scener dras ut i värsta laget och kunde kortats ner, men det är som det är. Det finns filmer med väsentligt mer onödiga scener. I jämförelse med hur många bra scener filmen faktist innehåller gör det inte särskilt mycket.
Filmen är baserad på tre epoker i huvudpersonens liv och likt många av dagens filmer är det inte berättat från tidigaste till senaste epoken utan den hoppar och hoppar för det mesta riktigt snyggt. Både själva övergångsscenerna och berättandet kring det och det viktigaste av allt .. barn-/ungdomsskådisarna var bra. Massivt plus för det. Jag har, som tidigare skrivet, svårt för barnskådepelare med få undantag. Här hittar ni många av de undantagen!
En kollega sa nyligen "Livet är ingen tävling alla kommer ändå att förlora i slutet". Jag ska inte berätta om slutet, men vid slutet kunde jag verkligen leva mig in i berättelsen som om det nästan vore delar av mitt eget liv och förstod att det är mer än bara ett vanligt drama eller en rulle med gangsters. Min kollegas ord beskriver filmen på ett sätt jag inte kan bättra.
// Utan nostalgi har vi ingenting - GeorgVanHalen
Filmer berättar (eller försöker berätta) en historia eller en händelse. Filmer som Lord of the Rings och Star Wars berättar om en hel fantasivärld och Once Upon A Time In America försöker berätta historien om ett liv och... lyckas.
En vanlig film går på en timme och trettio minuter.. fler och fler går på ca två timmar, fåtal går upp mot tre timmar och den här går upp mot tre timmar och fyrtiosju minuter. En lååååååång film, men storleken (längden) har faktist betydelse här. Många filmer känns stressade.. Vissa saker berättas mest för att få fram en poäng senare i filmen. Sånt händer definitivt inte här. Saker får ta sin tid vilket då gör filmen längre än de flesta.
Personligen tycker jag vissa scener dras ut i värsta laget och kunde kortats ner, men det är som det är. Det finns filmer med väsentligt mer onödiga scener. I jämförelse med hur många bra scener filmen faktist innehåller gör det inte särskilt mycket.
Filmen är baserad på tre epoker i huvudpersonens liv och likt många av dagens filmer är det inte berättat från tidigaste till senaste epoken utan den hoppar och hoppar för det mesta riktigt snyggt. Både själva övergångsscenerna och berättandet kring det och det viktigaste av allt .. barn-/ungdomsskådisarna var bra. Massivt plus för det. Jag har, som tidigare skrivet, svårt för barnskådepelare med få undantag. Här hittar ni många av de undantagen!
En kollega sa nyligen "Livet är ingen tävling alla kommer ändå att förlora i slutet". Jag ska inte berätta om slutet, men vid slutet kunde jag verkligen leva mig in i berättelsen som om det nästan vore delar av mitt eget liv och förstod att det är mer än bara ett vanligt drama eller en rulle med gangsters. Min kollegas ord beskriver filmen på ett sätt jag inte kan bättra.
// Utan nostalgi har vi ingenting - GeorgVanHalen
Watchmen (2009)
När jag bläddrade igenom ICAs högar av 3 för 99 kronors DVDs och slutligen valde "Watchmen" var jag mer än beredd på att jag snart skulle betala för en riktig b-rulle.
Men chansade..
Och vann.
Watchmen är ingen b-rulle någonstans.
Många sekvenser i denna film är bra berättade, bra utförda och snygga. Bonusmaterialet visade även hur de faktist tänkt igenom många scener trots att allt är baserat på en tecknad serie. Där gjorde de helt rätt. Många "superhjälte-filmer" blir för barnvänliga eller "over-the-top" och då försvinner mycket utav filmen för mig.
Jag är inte helt kompis med huvudhandlingen. Den blev lite för mycket "sci-fi-nörderi" för min smak, men även här visar bonusmaterialet tanken bakom mycket och tanken var inte helt fel. Däremot har filmen flera sidohandlingar som är riktigt bra och hade filmen baserats på sidohandlingarna (och huvudhandlingen i princip sågats bort) hade jag höjt denna film till skyarna.
OK. Jag ljög förut, det finns några scener i filmen som är b. Vilket är synd för många fler scener är som redan skrivet, riktigt bra. Varför inte hålla hög kvalitet rakt igenom när de ändå visat att de kan hålla den framme ofta?
Vill du se en superhjälte-film är denna att föredra framför många andra. Jag har aldrig hört talas om den tecknade serien förut och om du inte heller gjort det måste jag lägga till en varning: Den här filmen försöker inte vara "något" realistisk som exempelvis de senaste filmerna om Batman eller Spiderman utan en del scener är riktig sci-fi/13-årings nörderi.
- En bra film med defekter. Klart sevärd!
// Utan nostalgi har vi ingenting - GeorgVanHalen
Men chansade..
Och vann.
Watchmen är ingen b-rulle någonstans.
Många sekvenser i denna film är bra berättade, bra utförda och snygga. Bonusmaterialet visade även hur de faktist tänkt igenom många scener trots att allt är baserat på en tecknad serie. Där gjorde de helt rätt. Många "superhjälte-filmer" blir för barnvänliga eller "over-the-top" och då försvinner mycket utav filmen för mig.
Jag är inte helt kompis med huvudhandlingen. Den blev lite för mycket "sci-fi-nörderi" för min smak, men även här visar bonusmaterialet tanken bakom mycket och tanken var inte helt fel. Däremot har filmen flera sidohandlingar som är riktigt bra och hade filmen baserats på sidohandlingarna (och huvudhandlingen i princip sågats bort) hade jag höjt denna film till skyarna.
OK. Jag ljög förut, det finns några scener i filmen som är b. Vilket är synd för många fler scener är som redan skrivet, riktigt bra. Varför inte hålla hög kvalitet rakt igenom när de ändå visat att de kan hålla den framme ofta?
Vill du se en superhjälte-film är denna att föredra framför många andra. Jag har aldrig hört talas om den tecknade serien förut och om du inte heller gjort det måste jag lägga till en varning: Den här filmen försöker inte vara "något" realistisk som exempelvis de senaste filmerna om Batman eller Spiderman utan en del scener är riktig sci-fi/13-årings nörderi.
- En bra film med defekter. Klart sevärd!
// Utan nostalgi har vi ingenting - GeorgVanHalen
En klassiker värd att kallas klassiker
Guns of Navarone är en klassiker. En klassiker värd att kallas klassiker. Idag slängs ordet "klassiker" eller "classic" runt likt jag vet inte vad.. Det finns många filmer kallade klassiker idag av en anledning eller en annan. Jag är skeptisk till många av dessa.. Vissa är kända för att använda en viss filmteknik som använts kontinuerligt sedan dess. Visst ska filmen ha "respekt" för att varit först, men blir det automatiskt en bra film? Nja... Mja. Guns of Navarone är däremot en film som har 51 år på nacken och håller än idag.
Många, många, måååånga filmer finns om andra världskriget och det görs nya hela tiden. Det finns om olika länder, från olika perspektiv, om vart och varannat slag. Det finns realistiska filmer och orealistiska. De realistiska är bra ur synpunkten att det kan lära folk hur det "verkligen var", men personligen tycker jag underhållningsvärdet i flera av de realistiska är marginalt. Vi vet hur kriget slutade och trots bra miljöer och skådespel är det helt enkelt inte underhållande att titta på... åtminstone för mig. Guns of Navarone är baserad på en bäst säljande bok och här är underhållningsvärdet stort, le grande!
Trots att filmen är lång finns det inte mycket dötid. Det är action, varma konversationer, ändringar i handlingen som gör det svårt att lista ut nästa steg och karaktärerna står ut (det är inte bara massa folk så man konstant undrar "vem är det? när någon hamnar i en scen).
Filmen kom 1961 och förvånatsvärt lite ser riktigt gammalt ut och det som ser gammalt ut förstör inget i filmen (vilket en del gamla effekter har en tendens att göra). Överlag har den åldrats väl dessutom borde underhålla både filmnördar och vanligt dödligt folk.
Det skulle inte förvåna mig om denna film är en grundsten till PC-spelet Commmandos som kom många decennier senare. Likheterna är många. Nåväl. Maybe, maybe not.
// Utan nostalgi har vi ingenting - GeorgVanHalen
Mongol
Jag ger er DJINGIS KHAN i filmen "Mongol" från år 2007.
(+) Snyggish
Skådespelaren bakom Djingis Khan är inte den vackraste, men miljöerna i filmen vilka tydligen ska vara "samma" som den riktiga Dhingis Khan befann sig på är snygga. Det är snyggt filmat och snygga mål. Det finns även en viss form av återkommande sekvenser som är utöver det vanliga.
(-) Skådespeleriet
Den här filmen kändes väldigt "teatrisk" (vet inte vad annars jag ska kalla det). Jag kunde inte leva mig in i filmen trots en rörande och intressant story. En karaktär var riktigt bra, vissa var "OK", men överlag var de flesta under all kritik.
(+) Storyn
Det finns en anledning att namnet "Djingis Khan" tillhör allmänbildningen. Storyn bakom namnet är intressant. Det händer väldigt mycket och slår många andra "påhittade" filmer i termer av händelser.
(-) Dåligt berättad story
Filmen täcker en stor del av mannens liv och det är synd att sättet att berätta gör att man måste fylla i många bitar själv. Det är kanske tjugo tidsskift i filmen (kanske fler!) och endast ett fåtal förklaras. Som tittare "förstår man vad som hänt", men det är för många luckor som måste fyllas. Alldeles för många.
// Utan nostalgi har vi ingenting - GeorgVanHalen
(+) Snyggish
Skådespelaren bakom Djingis Khan är inte den vackraste, men miljöerna i filmen vilka tydligen ska vara "samma" som den riktiga Dhingis Khan befann sig på är snygga. Det är snyggt filmat och snygga mål. Det finns även en viss form av återkommande sekvenser som är utöver det vanliga.
(-) Skådespeleriet
Den här filmen kändes väldigt "teatrisk" (vet inte vad annars jag ska kalla det). Jag kunde inte leva mig in i filmen trots en rörande och intressant story. En karaktär var riktigt bra, vissa var "OK", men överlag var de flesta under all kritik.
(+) Storyn
Det finns en anledning att namnet "Djingis Khan" tillhör allmänbildningen. Storyn bakom namnet är intressant. Det händer väldigt mycket och slår många andra "påhittade" filmer i termer av händelser.
(-) Dåligt berättad story
Filmen täcker en stor del av mannens liv och det är synd att sättet att berätta gör att man måste fylla i många bitar själv. Det är kanske tjugo tidsskift i filmen (kanske fler!) och endast ett fåtal förklaras. Som tittare "förstår man vad som hänt", men det är för många luckor som måste fyllas. Alldeles för många.
// Utan nostalgi har vi ingenting - GeorgVanHalen
Transformers.. there's nothing you can do
Fast. Det finns något jag kan göra.
En recension fylld med spoliers angående filmen "Transformers: Revenge of the Fallen" även kallad "Transformers 2". Vanligtvis är jag inget för spoilers, men det här är inte en film du behöver se och nu ska jag berätta varför.
Filmens problem är att den vill för mycket. Alldeles för mycket.
Under en period på 2,5 timmar pressar den in allt möjligt.
Actionscener med transformers, en del snygga och en del barnsliga. Den här filmen innehåller fler transformers än föregångaren.. men de kunde sparat in rejält på det. Många scener blir bara "too much". Momenten av spänning avtar.
Transformers är inriktad mot de yngre och tyvärr är humorn det också. Det finns flera "komiska ögonblick", men jag tvekar att någon över 13 år kan tycka det är särskilt kul. Det blir bara fjantigt. Komiken känns överflödig på ett sätt jag aldrig upplevt i en film förut. Filmen i sig är ganska "seriös" och vartenda skämt kunde uteblivet.
För att få "tonåringar" och se filmen är det givetvis några heta brudar med i filmen.. men räcker det för att en 19-åring ska känna sig underhållen? Njäee. Inte i 2 timmar och trettio minuter.
Tillsammans med transformers, barnslig humor och heta brudar slänger de in "militären". Även fast transformers slänger iväg människor hur som helst och tål hur många skott som helst är ändå hela den amerikanska armén med och att de får hjälp av andra nationer.. varför? Det hade räckt att transformers skulle leka "superman" och rädda världen. Inget större fel, egentligen.. det blir bara för mycket. Det finns kanske en eller två scener där militären känns värd sin medverkan.
Det uppstår en kontrovers mellan politiska män och militären som egentligen inte bidrar något till filmen överhuvudtaget. Ett försök att locka äldre tittare antar jag.
Själva handlingen är överlag klart godkänd, men samtidigt som allt annat händer blir för mycket fokus på det lilla gäng som egentligen räddar världen. Visst, de ska vara med.. men borde inte transformers ändå vara medelpunkten?
Vad har vi nu?
Heta brudar
Överdriven militär
Politiska kontroverser
Transformers i mängder
Ett gäng som räddar världen trots att transformers och gigantiska armér är på plats
Barnslig humor
Det blir för mycket. Hade de skalat ner filmen till kanske 1 timme och 40 minuter och lagt till ett mer klart fokus på vissa delar hade den kunnat bli sevärd.. men icke. Är du nio år gammal.. se den, är du äldre blir du lika underhållen av valfri film från imdb med ett betyg på 5 / 10 eller uppåt.
// Utan nostalgi har vi ingenting - GeorgVanHalen
ett intetsägande rankningssystem
1 - 10 eller 1 - 5 anser jag vara ett dåligt rankningssystem för filmer. Det är standard som bekant, men vad säger egentligen betygen 3/5? Det är ett betyg majoriteten av filmer får. Samtidigt har ingen film på IMDB 10/10. Om ingen film som någonsin gjorts har 10/10 är inte då t.ex. 6/10 ett rätt fint betyg?
Jag har en kompis med regeln att han inte tittar på filmer under betyget 7/10. Själv anser jag att IMDB oftast har mer eller mindre rätt. En film med betyget 7/10 är oftast en bra film eller åtminstone sevärd. Gott så. Ändå har jag sett flertalet filmer vilka jag verkligen uppskattat för att sedan blivit överaskad av det låga betyget.
En film kan vara bra eller dålig på många olika vis. Många stör sig onödigt mycket på enskilda detaljer. När man läser en recension är hela recensionen baserad på en enda händelse eller scen. Sure, en scen eller detalj kan vara riktigt dålig.. men hur var resten av filmen? Att ge betyget 1/10 pga. en scen ger känslan av att skribenten inte är av det intelligenta slaget.
Vissa filmer har jag svårt att betygsätta. Filmen kan vara riktigt snygg, men med en förutsägbar handling. Huvudskådespelaren gör ett bra jobb. Enskilda scener är nytänkande och musiken är passande. Vad ger jag den? Är handlingen så viktigt att resten inte spelar någon roll alls? Det tycker inte jag även om handlingen ofta är den viktigaste ingrediensen.
Nej. Jag ska sluta med mitt betygsättande och hålla mig till ord. Jag hoppas mina tankar och åsikter om filmen når er även om de sista siffrorna uteblir.
// Utan nostalgi har vi ingenting - GeorgVanHalen
Jag har en kompis med regeln att han inte tittar på filmer under betyget 7/10. Själv anser jag att IMDB oftast har mer eller mindre rätt. En film med betyget 7/10 är oftast en bra film eller åtminstone sevärd. Gott så. Ändå har jag sett flertalet filmer vilka jag verkligen uppskattat för att sedan blivit överaskad av det låga betyget.
En film kan vara bra eller dålig på många olika vis. Många stör sig onödigt mycket på enskilda detaljer. När man läser en recension är hela recensionen baserad på en enda händelse eller scen. Sure, en scen eller detalj kan vara riktigt dålig.. men hur var resten av filmen? Att ge betyget 1/10 pga. en scen ger känslan av att skribenten inte är av det intelligenta slaget.
Vissa filmer har jag svårt att betygsätta. Filmen kan vara riktigt snygg, men med en förutsägbar handling. Huvudskådespelaren gör ett bra jobb. Enskilda scener är nytänkande och musiken är passande. Vad ger jag den? Är handlingen så viktigt att resten inte spelar någon roll alls? Det tycker inte jag även om handlingen ofta är den viktigaste ingrediensen.
Nej. Jag ska sluta med mitt betygsättande och hålla mig till ord. Jag hoppas mina tankar och åsikter om filmen når er även om de sista siffrorna uteblir.
// Utan nostalgi har vi ingenting - GeorgVanHalen
Frodo som.. fotbollshuligan = w00t?
Frodo goes to England.
"Green Street Hooligans" (2005) även kallad endast Hooligans är i princip "The Football Factory" (2004) fast amerikaniserad.. därmed Elijah Woods roll och att det finns en parallell handling som gör filmen djupare (eller mer lättillgäng för en icke-brittisk publik).
Vissa scener känns malplacerade (stressade) och mixen mellan de två handlingarna går inte helt ihop. Filmskaparna borde lagt till kanske tjugo minuter på filmen för att låta handlingarna framstå mer som en sammanflätad handling. Klippningen är inte heller alltid vad den borde vara. Utöver det har jag inte att klaga på angående denna film.
Elijah Woods barnsliga charm skjuter in sig i de brittiska pubarna på ett sätt som faktist gör filmen till mer än endast en kopia av "The Football Factory" och skådespelet är starkt speciellt från flertalet av de brittiska karaktärerna. Inte för att jag levt ett "brittiskt publiv", men jag har varit på besök och det här är ruggigt likt. Britterna pratar i munnen på varandra och använder sig av trevliga termer som "wanker, fucking count, mate" ständigt. Hela jävla tiden faktist och är man inte van vid det tar man illa upp eller känner sig som den främling man är och den känslan fångar Elijah Wood på ett bra sätt.
Den parallella handlingen (inga spoliers här inte) är blek till en start, men förbättras och ger filmen ett djup. Filmen balanserar en feelgood-känsla och en mer dyster ton på ett snyggt sätt. Filmens största starkhet är dock dess underhållningsvärde. Även om alla scener inte nådde sin potential var jag ständigt underhållen. Jag kunde inte annat än att må bra efter att se denna film.
Betyg: 3,5 / 5. Personligen skulle jag kunna ge den en fyra, men proffset som jag är, höhö, måste jag vara en aningen objektiv och då sänks den pga. anledningarna som framkommer i stycke två.
// Utan nostalgi har vi ingenting - GeorgVanHalen
"Green Street Hooligans" (2005) även kallad endast Hooligans är i princip "The Football Factory" (2004) fast amerikaniserad.. därmed Elijah Woods roll och att det finns en parallell handling som gör filmen djupare (eller mer lättillgäng för en icke-brittisk publik).
Vissa scener känns malplacerade (stressade) och mixen mellan de två handlingarna går inte helt ihop. Filmskaparna borde lagt till kanske tjugo minuter på filmen för att låta handlingarna framstå mer som en sammanflätad handling. Klippningen är inte heller alltid vad den borde vara. Utöver det har jag inte att klaga på angående denna film.
Elijah Woods barnsliga charm skjuter in sig i de brittiska pubarna på ett sätt som faktist gör filmen till mer än endast en kopia av "The Football Factory" och skådespelet är starkt speciellt från flertalet av de brittiska karaktärerna. Inte för att jag levt ett "brittiskt publiv", men jag har varit på besök och det här är ruggigt likt. Britterna pratar i munnen på varandra och använder sig av trevliga termer som "wanker, fucking count, mate" ständigt. Hela jävla tiden faktist och är man inte van vid det tar man illa upp eller känner sig som den främling man är och den känslan fångar Elijah Wood på ett bra sätt.
Den parallella handlingen (inga spoliers här inte) är blek till en start, men förbättras och ger filmen ett djup. Filmen balanserar en feelgood-känsla och en mer dyster ton på ett snyggt sätt. Filmens största starkhet är dock dess underhållningsvärde. Även om alla scener inte nådde sin potential var jag ständigt underhållen. Jag kunde inte annat än att må bra efter att se denna film.
Betyg: 3,5 / 5. Personligen skulle jag kunna ge den en fyra, men proffset som jag är, höhö, måste jag vara en aningen objektiv och då sänks den pga. anledningarna som framkommer i stycke två.
// Utan nostalgi har vi ingenting - GeorgVanHalen
jäklar vad film det blir
Med mindre bilder och kortare recensioner blir det tre filmer i samma inlägg... say what?? Nice !
Cock? Snuskigt... nästan lika snuskigt som Hancock (2008)!
Mina tankar var att filmen skulle vara en Will Smith som går runt likt en superhjälte, vilken drygar sig och att det skulle var en komedi... vilket stämde till en början, men filmen får en mer rejäl vändning och blir djupare (positivt!). Filmen får, tyvärr, även en mer slumpmässig handling. En oväntad inriktning, men en för oväntad inriktning. Det känns nästan som att vissa saker, i handlingen, lades till under inspelningen. Filmen berörde dock mig.. med ett antal humoristiska och känslomässiga scener. En scen höjde faktist Will Smith i mina ögon.. jag undrar om ni kan gissa vilken.
Betyg: 3 Will Smith av 5 möjliga.
En mer seriös film är klassikern Wall Street (1987) med vår nutida superstjärna Charlie Sheen i mitten.
Michael Douglas är läskigt övertygande. Far och son Sheen gör även de en bra prestation. Tusan.. alla gör åtminstone en hyfsad presentation. Jag såg efterföljaren (Wall Street - Money Never Sleeps) innan, tyckte den var OK, men tråkig. Tänkte att originalet skulle vara bättre.. och det var den. Handlingen är starkare och den innehåller flera välgjorda scener. Faktumet kvarstår dock, serien om Wall Street är inget för mig. Jag väntade hela filmen på att "det" skulle hända.. något som skulle öka intresset, men "det" kom aldrig. Åtminstone inte för mig. Jag kan på många plan förstå att folk gillar denna film (och även i viss mån efterföljaren), men detta går bara inte hem hos mig. Den saknar något.
Betyg: 3 tråkiga aktier av 5 möjliga.
Nu öppnar jag dörrarna för The Doors (1991).
Filmen om bandet The Doors fast egentligen främst om frontmannen Jim Morrison spelad av en överaskade bra Val Kilmer. I denna film får vi följa Jim Morrison och uppleva några av hans bands mest kända moment. Ibland riktigt underhållande, ibland djup och ibland mest konstig. Allt detta med ett snudd på konstant soundtrack från bandets skivor. Den här filmen borde alla fans av The Doors uppskatta och den borde även kunna föda upp nya. Personligen tyckte jag den var något lång och att vissa scener inte bidrog med särskilt mycket, men det är endast en mindre detalj. Den har underhållningsvärde, historiskt värde och lite snusk.
Betyg: 4 frontmän av 5 möjliga.
// Utan nostalgi har vi ingenting - GeorgVanHalen
Cock? Snuskigt... nästan lika snuskigt som Hancock (2008)!
Mina tankar var att filmen skulle vara en Will Smith som går runt likt en superhjälte, vilken drygar sig och att det skulle var en komedi... vilket stämde till en början, men filmen får en mer rejäl vändning och blir djupare (positivt!). Filmen får, tyvärr, även en mer slumpmässig handling. En oväntad inriktning, men en för oväntad inriktning. Det känns nästan som att vissa saker, i handlingen, lades till under inspelningen. Filmen berörde dock mig.. med ett antal humoristiska och känslomässiga scener. En scen höjde faktist Will Smith i mina ögon.. jag undrar om ni kan gissa vilken.
Betyg: 3 Will Smith av 5 möjliga.
En mer seriös film är klassikern Wall Street (1987) med vår nutida superstjärna Charlie Sheen i mitten.
Michael Douglas är läskigt övertygande. Far och son Sheen gör även de en bra prestation. Tusan.. alla gör åtminstone en hyfsad presentation. Jag såg efterföljaren (Wall Street - Money Never Sleeps) innan, tyckte den var OK, men tråkig. Tänkte att originalet skulle vara bättre.. och det var den. Handlingen är starkare och den innehåller flera välgjorda scener. Faktumet kvarstår dock, serien om Wall Street är inget för mig. Jag väntade hela filmen på att "det" skulle hända.. något som skulle öka intresset, men "det" kom aldrig. Åtminstone inte för mig. Jag kan på många plan förstå att folk gillar denna film (och även i viss mån efterföljaren), men detta går bara inte hem hos mig. Den saknar något.
Betyg: 3 tråkiga aktier av 5 möjliga.
Nu öppnar jag dörrarna för The Doors (1991).
Filmen om bandet The Doors fast egentligen främst om frontmannen Jim Morrison spelad av en överaskade bra Val Kilmer. I denna film får vi följa Jim Morrison och uppleva några av hans bands mest kända moment. Ibland riktigt underhållande, ibland djup och ibland mest konstig. Allt detta med ett snudd på konstant soundtrack från bandets skivor. Den här filmen borde alla fans av The Doors uppskatta och den borde även kunna föda upp nya. Personligen tyckte jag den var något lång och att vissa scener inte bidrog med särskilt mycket, men det är endast en mindre detalj. Den har underhållningsvärde, historiskt värde och lite snusk.
Betyg: 4 frontmän av 5 möjliga.
// Utan nostalgi har vi ingenting - GeorgVanHalen
No More Sandor, No More Ida
Uppriktigt skrivet vet jag inte riktigt hur de lyckades.
Lyckades göra filmen...
.. till en katastrof.
Det kändes för mig som att denna film är gjord av människor i åldern 50 år och uppåt vilka utgått från alla myter om "dagens ungdom" och inte ägnat en sekund på att överföra bokens handling till en realistisk film.
Det finns stunder då skådespelarna är relativt naturliga eller att scenen är godkänd, men det går snart över till överdrivna dialoger, scener när en av huvudpersoner åker till en annan stad (som om det vore helt normalt att 16-åringar åker genom halva Sverige var dag?) eller extremt fjantiga exempel av hur en tonårsfest går till.
Det som störde mig mest under filmens gång är hur delhandlingarna ofta inte klarades upp. De valde att vissa skådespelare bara försvann istället och att det som kunde haft stor mening i filmen bara byttes ut mot något annat. Den röda tråden var tunnaren än en bit falukorv.
De flesta övriga liknande filmer.. Fucking Åmål, Hata Göteborg, Fjorton Suger etc. har ofta någon form av lärdom. I Sandor Slash Ida däremot finns det ingen. Ingen alls.
Nu blev det en mängd starter av stycken på bokstaven "D", något mer passande vore "B" för Sandar Slash Ida är mer en "B-film" än något annat.
Betyg: Filmen får 2 tonårsfester utav 5 möjliga.
// Utan nostalgi har vi ingenting - GeorgVanHalen
Boken av Eli
The Book of Eli = The Book of Crap?
Det är tråkigt.
Det är tråkigt att behöva såga denna film för den innehåller många bra saker, men handlingen är tyvärr lövtunn och drar ner hela filmen. En film med mycket potential...
... Denzel Washington, Gary Oldman och Mila Kunis ger ut överlag bra skådespeleri och vissa scener är riktigt välspelade. Valet av skådespelare och deras prestationer är därmed godkända eller tom. mer än så.
Filmen är snygg och innehåller flera coola alternativt oväntade scener. Ett stort plus för det!
Men det tar över halva filmen innan det ges någon förklaring av i vilken tidsålder filmen utspelas, vem huvudkarakären är och vad han ska göra. Man sitter alltså genom halva filmen och förstår ingenting.
När en del information är kommen är det fortfarande många frågetecken som aldrig blir besvarade. Varför är huvudkaraktären som Terminator, Bruce Lee och Stålmannen i samma person? Vart har han lärt sig allt detta? Hur vet den "onde" om att vissa saker ens existerar? Varför? Varför? Varför!
Den här filmen hade behövt betydligt mer förklarande och berättande istället för att huvudkaraktären ska leka hemlighetsfull och mystisk. Slutet var dessutom riktigt tråkigt och kändes som propaganda för en viss...
Betyg: Jag vill ge denna film bättre, men den får endast 2,5 usla böcker av 5 möjliga. Inget jag kan rekommendera för den som anser att handlingen i en film är central.
// Utan nostalgi har vi ingenting - GeorgVanHalen
Det är tråkigt.
Det är tråkigt att behöva såga denna film för den innehåller många bra saker, men handlingen är tyvärr lövtunn och drar ner hela filmen. En film med mycket potential...
... Denzel Washington, Gary Oldman och Mila Kunis ger ut överlag bra skådespeleri och vissa scener är riktigt välspelade. Valet av skådespelare och deras prestationer är därmed godkända eller tom. mer än så.
Filmen är snygg och innehåller flera coola alternativt oväntade scener. Ett stort plus för det!
Men det tar över halva filmen innan det ges någon förklaring av i vilken tidsålder filmen utspelas, vem huvudkarakären är och vad han ska göra. Man sitter alltså genom halva filmen och förstår ingenting.
När en del information är kommen är det fortfarande många frågetecken som aldrig blir besvarade. Varför är huvudkaraktären som Terminator, Bruce Lee och Stålmannen i samma person? Vart har han lärt sig allt detta? Hur vet den "onde" om att vissa saker ens existerar? Varför? Varför? Varför!
Den här filmen hade behövt betydligt mer förklarande och berättande istället för att huvudkaraktären ska leka hemlighetsfull och mystisk. Slutet var dessutom riktigt tråkigt och kändes som propaganda för en viss...
Betyg: Jag vill ge denna film bättre, men den får endast 2,5 usla böcker av 5 möjliga. Inget jag kan rekommendera för den som anser att handlingen i en film är central.
// Utan nostalgi har vi ingenting - GeorgVanHalen
En stark en från 2009
Mycket action.
Relativt mycket humor.
En aningen smart.
Väldigt lite fantasy.
Det skulle kunna vara vilken film som helst, men i detta fall är det....
Ärligt talat har jag ingen större kunskap om den klassiska figuren "Sherlock Holmes" utöver att namnet tillhör allmänbildningen, att han hade huvudbonad och en pipa. But that's it.
I denna film har de tagit Sherlock Holmes till en ny generation och gjort det... ovanligt bra. Jag är ofta skeptisk till att "förstöra" klassiska serier eller karaktärer, men här har det gjorts många rätt.
Filmen är långtifrån något jag hade kunnat få ihop i mitt huvud, vilket är bra. Robert Downey Jr. är numera mest känd som "Iron Man", men personligen tyckte jag han gjorde Sherlock Holmes mycket bättre. Övriga karaktärer känns rätt placerade också.
Filmen är "lång". Den mixar action-, berättande- och dialogscener i ett bra tempo. Den blir aldrig tråkig och är faktist en av de mest underhållande filmerna jag sett på länge. Inte nödvändigtvis den roligaste eller den smartaste, men ständigt på G. Ibland slängs riktigt snygga scener in också tillsammans med oväntade vändningar. En annan fördel är barnvänligheten som finns utan att den blir larvig. Jag som är 25 år uppskattar filmen, men jag tror även en 11-årig version också hade gjort det. Det är inte särskilt vanligt, ofta blir filmer för barntillämpade.
Min bästaste del i filmen är en spoiler, sluta läs nu.. om du tänkt dig se filmen. Spoiler: Filmen öppnade upp för en efterföljare på en riktigt snyggt sätt. I love it !
Betyg: 4 stycken pipor av 5 möjliga.
// Utan nostalgi har vi ingenting - GeorgVanHalen
Relativt mycket humor.
En aningen smart.
Väldigt lite fantasy.
Det skulle kunna vara vilken film som helst, men i detta fall är det....
Ärligt talat har jag ingen större kunskap om den klassiska figuren "Sherlock Holmes" utöver att namnet tillhör allmänbildningen, att han hade huvudbonad och en pipa. But that's it.
I denna film har de tagit Sherlock Holmes till en ny generation och gjort det... ovanligt bra. Jag är ofta skeptisk till att "förstöra" klassiska serier eller karaktärer, men här har det gjorts många rätt.
Filmen är långtifrån något jag hade kunnat få ihop i mitt huvud, vilket är bra. Robert Downey Jr. är numera mest känd som "Iron Man", men personligen tyckte jag han gjorde Sherlock Holmes mycket bättre. Övriga karaktärer känns rätt placerade också.
Filmen är "lång". Den mixar action-, berättande- och dialogscener i ett bra tempo. Den blir aldrig tråkig och är faktist en av de mest underhållande filmerna jag sett på länge. Inte nödvändigtvis den roligaste eller den smartaste, men ständigt på G. Ibland slängs riktigt snygga scener in också tillsammans med oväntade vändningar. En annan fördel är barnvänligheten som finns utan att den blir larvig. Jag som är 25 år uppskattar filmen, men jag tror även en 11-årig version också hade gjort det. Det är inte särskilt vanligt, ofta blir filmer för barntillämpade.
Min bästaste del i filmen är en spoiler, sluta läs nu.. om du tänkt dig se filmen. Spoiler: Filmen öppnade upp för en efterföljare på en riktigt snyggt sätt. I love it !
Betyg: 4 stycken pipor av 5 möjliga.
// Utan nostalgi har vi ingenting - GeorgVanHalen
Glad
Här har vi en glad Clint Eastwood.
Och jag var lika glad efter att sett Joe Kidd!
Det är inte enkelt för mig att göra en objektiv recension när Clint Eastwood är involverad. Jag älskar fan karljäveln, men här är ett försök :)
Joe Kidd från 1972 är en i raden av alla westernfilmer av och/eller med Clint Eastwood. Filmen har sin egen handling och Clintan.. han har också sin egen. Clint Eastwood är Joe Kidd och han går runt lite som han vill och gör lite vad han vill medan filmens andra handling går sin egen gång. Detta ger filmen sin bästa krydda, dess oförutsägbarhet. Man vet, nästan, aldrig vad som kommer ske och det ger filmen ett stort underhållningsvärde, men samtidigt blir filmen rörig då den går snabbt fram. Man får, ofta, ingen riktig förklaring varför han gör som han gör. Han bara gör det!
Filmen ligger under en timme och trettio minuter, vilket är negativt i detta fall. Många scener "rushas" och får inte samma effekt som de mer tilltänkta scener i t.ex. The Good, The Bad And The Ugly. Filmen hade vunnit mycket på att kanske vara två timmar lång, vilket givit en del scener mer andrum.
I termer av att göra en bra film är detta inte Clint Eastwoods bästa western, men det är faktist en av de mest underhållande och den gjorde definitivt mig på bättre humör.
Betyg: Filmen får 3 hästar av 5 möjliga
// Utan nostalgi har vi ingenting - GeorgVanHalen
Och jag var lika glad efter att sett Joe Kidd!
Det är inte enkelt för mig att göra en objektiv recension när Clint Eastwood är involverad. Jag älskar fan karljäveln, men här är ett försök :)
Joe Kidd från 1972 är en i raden av alla westernfilmer av och/eller med Clint Eastwood. Filmen har sin egen handling och Clintan.. han har också sin egen. Clint Eastwood är Joe Kidd och han går runt lite som han vill och gör lite vad han vill medan filmens andra handling går sin egen gång. Detta ger filmen sin bästa krydda, dess oförutsägbarhet. Man vet, nästan, aldrig vad som kommer ske och det ger filmen ett stort underhållningsvärde, men samtidigt blir filmen rörig då den går snabbt fram. Man får, ofta, ingen riktig förklaring varför han gör som han gör. Han bara gör det!
Filmen ligger under en timme och trettio minuter, vilket är negativt i detta fall. Många scener "rushas" och får inte samma effekt som de mer tilltänkta scener i t.ex. The Good, The Bad And The Ugly. Filmen hade vunnit mycket på att kanske vara två timmar lång, vilket givit en del scener mer andrum.
I termer av att göra en bra film är detta inte Clint Eastwoods bästa western, men det är faktist en av de mest underhållande och den gjorde definitivt mig på bättre humör.
Betyg: Filmen får 3 hästar av 5 möjliga
// Utan nostalgi har vi ingenting - GeorgVanHalen
World's Greatest..
..Georg.. Näääää. Dad. World's Greatest Dad med Robin Williams.
Med all ärlighet satt jag ett bra tag in på denna film och undrade vad det var för omogen-inte-kommit-ifrån-puberteten-idiot som skrivit denna film. Den var underhållande, men sonen var överdriven och dåligt spelad. Det blev mer pinsamt än kul.
En bit in i filmen händer dock något (ingen spoiler här inte om vad) och plötsligt går den från en omogen komedi till en film med en riktig handling. Stund för stund blir det omogna mindre relevant och en faktist bra story uppdagas.
Det finns en del roliga scener i filmen, men det som är bra är dels hur den utvecklas och att den fångar dagens samhälle på ett intressant sätt. Den går dessutom låååååååååååååååååångt ifrån de snälla-förutsägbara ramarna för en familjekomedi. Det här är inte en vanlig rulle och är man ute efter något udda samt att du kan se en film på flera djup än bara ett är denna en film som rekommenderas.
Varning: Innehåller en ny (för mig) tvist på omogenhet. Inte som Brüno eller American Pie. Inte snällare eller värre, men annorlunda.
Betyg: 3,5 tjuvaktiga farsor av 5 möjliga.
// Utan nostalgi har vi ingenting - GeorgVanHalen
Med all ärlighet satt jag ett bra tag in på denna film och undrade vad det var för omogen-inte-kommit-ifrån-puberteten-idiot som skrivit denna film. Den var underhållande, men sonen var överdriven och dåligt spelad. Det blev mer pinsamt än kul.
En bit in i filmen händer dock något (ingen spoiler här inte om vad) och plötsligt går den från en omogen komedi till en film med en riktig handling. Stund för stund blir det omogna mindre relevant och en faktist bra story uppdagas.
Det finns en del roliga scener i filmen, men det som är bra är dels hur den utvecklas och att den fångar dagens samhälle på ett intressant sätt. Den går dessutom låååååååååååååååååångt ifrån de snälla-förutsägbara ramarna för en familjekomedi. Det här är inte en vanlig rulle och är man ute efter något udda samt att du kan se en film på flera djup än bara ett är denna en film som rekommenderas.
Varning: Innehåller en ny (för mig) tvist på omogenhet. Inte som Brüno eller American Pie. Inte snällare eller värre, men annorlunda.
Betyg: 3,5 tjuvaktiga farsor av 5 möjliga.
// Utan nostalgi har vi ingenting - GeorgVanHalen
Cake of Layers?
Mer som Layers of Cake.. Layer Cake!
Många av "dagens" actionfilmer försöker vara snygga och tekniskt avancerade. Oftare än inte anser jag att det drar ner filmen.. men inte här. Vissa scener är ögongodis och bland det snyggaste jag bevittnat på film. En actionfilm gjord rätt.
Förutom de snygga scenerna dyker det ibland upp skämt. Skämt i klass med Arnold!
Ni minns Arnold, right?
Ett Arnold skämt är något kaxigt sagt på ett konstigt, udda vis. Det är såååå dåligt att det blir bra. Min typ av humor! Men det drar inte ner storyn eller de spännande momenten. Det kryddar bara upp.
Filmen förklarar vilka alla är och minskar på den röriga storyn. Det är ganska många ansikten, men de lyckas nästan 100% ändå gör det glasklart vad som händer och varför samtidigt som man får sig en överaskning eller två. Det senare är ett måste om en film ska stiga över "standarden" dvs. inte endast vara ännu en rulle.
Visst, det är det en klassisk actionrulle i flera bemärkelser, men jag gillar vart fokus har lagts. Inte på allt dödande utan vad som händer efter. Regissören säger i bonusmaterialet att han är mer intresserad av vad som händer med skurken, mördaren, tjuven osv. EFTER deras gärning.. inte själva gärningen i sig och jag är beredd att hålla med honom.
Jag gillar också att den är brittisk. Det är dags för Hollywood att låta andra skina nu och det gör britterna med denna. Helt klart en av de starkaste filmerna jag sett på länge. Det är även kul att se Daniel Craig innan han blev Bond med hela världen. Här gör han en bra prestation.
Betyg: Fyra stabila Daniel Craigs av fem möjliga.
Strunta i att läsa baksidan eller titta på trailers och få tag på denna film.
// Utan nostalgi har vi ingenting - GeorgVanHalen
Många av "dagens" actionfilmer försöker vara snygga och tekniskt avancerade. Oftare än inte anser jag att det drar ner filmen.. men inte här. Vissa scener är ögongodis och bland det snyggaste jag bevittnat på film. En actionfilm gjord rätt.
Förutom de snygga scenerna dyker det ibland upp skämt. Skämt i klass med Arnold!
Ni minns Arnold, right?
Ett Arnold skämt är något kaxigt sagt på ett konstigt, udda vis. Det är såååå dåligt att det blir bra. Min typ av humor! Men det drar inte ner storyn eller de spännande momenten. Det kryddar bara upp.
Filmen förklarar vilka alla är och minskar på den röriga storyn. Det är ganska många ansikten, men de lyckas nästan 100% ändå gör det glasklart vad som händer och varför samtidigt som man får sig en överaskning eller två. Det senare är ett måste om en film ska stiga över "standarden" dvs. inte endast vara ännu en rulle.
Visst, det är det en klassisk actionrulle i flera bemärkelser, men jag gillar vart fokus har lagts. Inte på allt dödande utan vad som händer efter. Regissören säger i bonusmaterialet att han är mer intresserad av vad som händer med skurken, mördaren, tjuven osv. EFTER deras gärning.. inte själva gärningen i sig och jag är beredd att hålla med honom.
Jag gillar också att den är brittisk. Det är dags för Hollywood att låta andra skina nu och det gör britterna med denna. Helt klart en av de starkaste filmerna jag sett på länge. Det är även kul att se Daniel Craig innan han blev Bond med hela världen. Här gör han en bra prestation.
Betyg: Fyra stabila Daniel Craigs av fem möjliga.
Strunta i att läsa baksidan eller titta på trailers och få tag på denna film.
// Utan nostalgi har vi ingenting - GeorgVanHalen
Otänkbart (aka. Unthinkable)
När jag började titta på denna film (Unthinkable) trodde jag först det skulle vara en film lik "CSI"-serierna. Snart ändrade jag mig och trodde att det skulle vara en billig amerikansk terroristfilm (dvs. att allt Amerika står för är 100% rätt). Slutligen gick tankarna att det var en SAW-kopia i annan miljö. Samtliga teorierna var fel och filmen var faktist suverän!
Samuel L. Jackson är underhållande som alltid och för denna korta men intensiva film framåt. Ja, filmen är kort i dagens mått. Skönt! Det finns alldeles för många filmer som lägger till scener som inte platsar in eller är för långa vilket gör att intresset tappas.
Ur en psykologisk och humanistisk synvinkel är den också sevärd. Vem har rätt? Hur långt kan man gå för att få reda på sanningen? Är en människas liv mer värt än ett annat? Det är frågor som dyker upp och ger publiken en tankeställare eller två.
Balansen mellan fysiska händelser och dialoger är också välgenomtänkt. Man vet aldrig riktigt vad som kommer hända. Vilket gör den ständigt spännande. Samtliga huvudrollsinnehavarna har ungefär lika mycket att säga vilket även gör den mer realistisk. Slutet av filmen går inte av för hackor heller!
Betyg: Filmen får fyra starka Samuel L. Jacksons av fem möjliga. Inte dåligt för en "okänd" film !
// Utan nostalgi har vi ingenting - GeorgVanHalen
Limitless
Det finns ingen tvekan om att filmens ämne är smart och välgenomtänkt, men utförandet är inte på topp. Jag är helt säker på att det kommer komma fler filmer med snarlikt tema som kommer vara starkare.
Likhet med "The Social Network" kan ses. Kan inte riktigt sätta fingret på vad, men likt den är filmen ganska rörig. Vem är det och varför gör han så? Är något som återkom under båda filmerna i mitt huvud (berör inte huvudskådespelarna). Det är negativt.
Vadå är den dålig? Nej. Nej. Nej. Vad sa jag? Nej!
Bradley Cooper passar i rollen dock är filmen berättad på ett sätt att han inte riktigt lever upp till sitt potential. Robert De Niro gör en mer standard roll som varken är bu eller bä. Men med ett smart ämne, en del intressant filmade scener och något riktigt underhållande (och random) actionscener är den sevärd. Ja, actionscenerna är långtifrån det ordinära. Underhållande, men drar ner realismen. De intressant filmade scenerna då? Det är en del flashiga saker som säkert kommer nämnas i fler recensioner än min.
Betyg: 3 piller av 5 möjliga.
// Utan nostalgi har vi ingenting - GeorgVanHalen
Taken
YES!
Äntligen en actionrulle värd dina pengar - Taken från 2008 med Lian Neeson. Wow!
Med åldern eller möjligtvis det ökade filmintresset har kraven på skådespeleriet och handlingen blivit högre. Jag kan uppskatta filmer för vad de är, men för att jag ska rekommendera filmerna vidare vill jag gärna fastna för filmen och inte spenderat timmarna genom att titta på klockan. Igår, tittandes på Taken, behövdes inte klockan!
På många sätt är Taken en traditionell actionrulle (enligt 2000-talets mått), men till skillnad från många andra görs allt (eller nästan allt) helt rätt. Den är ständigt underhållande utan att bli fjantig, den har hjärta utan att bli för barnvänlig och handlingen är ständigt självklar utan att behöva överförklaras (är det ens ett ord?).
Det finns en del utländskt språk i denna film något som ofta stör mig, det blir jobbigt att titta på en film där man knappt förstår ett ord och måste tillita sig på texten jämt. Men här är det mest för att öka realismen och det är lagom mycket annat språk. Plus för det.
Det filmen vinner mest på är att den berör ett känsligt ämne, ett ämne som berör oavsett om du är ung äldre, man eller kvinna. Detta känsliga ämne sammanblandat med en mer personlig James Bond (mindre cheese, mer realism) gör Taken till en film du borde se.
Betyg: 4 stycken avlyssnade mobiler av 5 möjliga!
// Utan nostalgi har vi ingenting - GeorgVanHalen
Äntligen en actionrulle värd dina pengar - Taken från 2008 med Lian Neeson. Wow!
Med åldern eller möjligtvis det ökade filmintresset har kraven på skådespeleriet och handlingen blivit högre. Jag kan uppskatta filmer för vad de är, men för att jag ska rekommendera filmerna vidare vill jag gärna fastna för filmen och inte spenderat timmarna genom att titta på klockan. Igår, tittandes på Taken, behövdes inte klockan!
På många sätt är Taken en traditionell actionrulle (enligt 2000-talets mått), men till skillnad från många andra görs allt (eller nästan allt) helt rätt. Den är ständigt underhållande utan att bli fjantig, den har hjärta utan att bli för barnvänlig och handlingen är ständigt självklar utan att behöva överförklaras (är det ens ett ord?).
Det finns en del utländskt språk i denna film något som ofta stör mig, det blir jobbigt att titta på en film där man knappt förstår ett ord och måste tillita sig på texten jämt. Men här är det mest för att öka realismen och det är lagom mycket annat språk. Plus för det.
Det filmen vinner mest på är att den berör ett känsligt ämne, ett ämne som berör oavsett om du är ung äldre, man eller kvinna. Detta känsliga ämne sammanblandat med en mer personlig James Bond (mindre cheese, mer realism) gör Taken till en film du borde se.
Betyg: 4 stycken avlyssnade mobiler av 5 möjliga!
// Utan nostalgi har vi ingenting - GeorgVanHalen
Ladder 49
OH BOY (OR GIRL), I LOVE THIS MOVIE !
Få människor kan varit mer skeptiska till denna film än jag. När jag såg en biotrailer om den då det begav sig tänkte jag "... vilken skitfilm". Men månaderna gick och brorsan hyrde filmen, jag gav den en chans då det var en seg afton. En afton som slutade i tårar.
Glädjetårar.
Få filmer har berört mig lika mycket som denna. Skådespeleriet är på topp av både John Travolta och Joaquin Phoenix även ett plus ska de andra ha. Realismen är, i min värld, även den bra. Inga "over the top" actionscener eller andra fjantiga påhitt finns att hitta. Det är en film om brandmän för brandmän (det visas tydligt i bonusmaterialet). Men det mesta av styrkan i filmen är inte i de scenerna utan hur de integreras med de övriga.
Filmens absolut mest intressanta faktor är dess uppbyggnad. Mindre spoiler: Filmen börjar och slutar med en händelse som även återkommer då och då i filmen. Under denna händelse ser man sporadiskt flera olika flashbacks från huvudpersonens liv. Inte det traditionella "hur kom jag hit?" utan minnen. Härliga minnen, vanliga minnen och hemska minnen som del för del får en att tycka om karaktärerna och känna med huvudpersonen.
Ladder 49 blandar ihop många av de mänskliga faktorerna rädsla, kärlek, vänskap, ilska och humor på ett sätt de flesta filmer misslyckas med. Det är dock ingen perfekt film. Vissa saker (minnena) skulle kunna förklaras lite bättre och ibland får man pussla ihop vissa delar själv.
Slutet kan säkert av många anses vara förutsägbart, men det var det inte för mig. En helt klart värdigt slut och ja, nu när jag sett om filmen fälldes det tårar igen.
Mitt betyg blir 4 starka (!) brandmän av 5 möjliga. En given favorit i min samling!
// Utan nostalgi har vi ingenting - GeorgVanHalen
