Enligt Soheila Fors
Citat taget ifrån Soheila Fors på Facebook:
" Bästa religiösa poliser!
Jag måste ju svara er efter påhoppet vid min föreläsning när ni inte bara hånade och förbannade mig under tiden utan anklagade mig efter föreläsningen för att vara förrädare och spion, att jag sålt mig till svenskarna. Jag känner att jag måste skriva några rader till er. Jag vet ju att ni följer mig eller snarare bevakar mig som ni bevakar varje kvinna som ni tror är olydig och upprorisk. För många år sedan var jag precis som ni ville. Jag hade jag inget ansikte och hade inget namn. Jag räknades knappt som en människa. Men inom mig bar jag drömmar om frihet och idéer som ni hatade. En kvinna fick ju inte ha idéer och era likar försökte plåga dem ur mig. Eftersom er sort har svårt att hantera sin sexualitet var jag tvungen att dölja mitt hår så att det inte skulle fresta män av ert slag. Hemma var jag tvungen att vara en lydig fru som behagade mannen. Jag var mamma och måste sköta hemmet. Jag måste naturligtvis ta emot stryk om jag sa emot. Jag gjorde motstånd men jag bröts ner. Ert system är till för att bryta ner kvinnor och ni kom verkligen långt med mig. Sedan flydde jag till detta land som ni föraktar. Nedbruten och trasig blev jag ännu mer nedbruten och trasig under de första åren här. Men jag klättrade upp, ramlade och klättrade åter. Till sist kunde jag se ljuset och trodde att också jag kunde få leva i det. Folk hörde min röst och jag visste att jag fanns. Jag började bli en hel människa. Första åren i SFI när jag skrev en rad höjde läraren på ögonbrynen och sa: Du kan bli författare! Du måste gå en kurs. Det var inte skamligt att jag tänkte utan tvärtom: Jag uppmuntrades! Bit efter bit fogades jag samman till en hel människa men jag glömde aldrig mitt ursprung i den mörka dalen där många av mina medsystrar ännu är. Tycker ni inte om det jag säger? Jag väntar mig inget annat av er. Jag försöker bara visa kvinnorna att det finns en väg. Våga klättra upp, säger jag dem. Varför skulle jag inte vara tacksam över detta land, över mänskliga värderingar, över demokrati? Medan ni spottade på mig, omfamnade detta land mig. Medan ni kuvar och krossar uppmuntrade och uppbyggde detta land mig. Det enda jag förråder är ert förtryck. "
Jag måste ju svara er efter påhoppet vid min föreläsning när ni inte bara hånade och förbannade mig under tiden utan anklagade mig efter föreläsningen för att vara förrädare och spion, att jag sålt mig till svenskarna. Jag känner att jag måste skriva några rader till er. Jag vet ju att ni följer mig eller snarare bevakar mig som ni bevakar varje kvinna som ni tror är olydig och upprorisk. För många år sedan var jag precis som ni ville. Jag hade jag inget ansikte och hade inget namn. Jag räknades knappt som en människa. Men inom mig bar jag drömmar om frihet och idéer som ni hatade. En kvinna fick ju inte ha idéer och era likar försökte plåga dem ur mig. Eftersom er sort har svårt att hantera sin sexualitet var jag tvungen att dölja mitt hår så att det inte skulle fresta män av ert slag. Hemma var jag tvungen att vara en lydig fru som behagade mannen. Jag var mamma och måste sköta hemmet. Jag måste naturligtvis ta emot stryk om jag sa emot. Jag gjorde motstånd men jag bröts ner. Ert system är till för att bryta ner kvinnor och ni kom verkligen långt med mig. Sedan flydde jag till detta land som ni föraktar. Nedbruten och trasig blev jag ännu mer nedbruten och trasig under de första åren här. Men jag klättrade upp, ramlade och klättrade åter. Till sist kunde jag se ljuset och trodde att också jag kunde få leva i det. Folk hörde min röst och jag visste att jag fanns. Jag började bli en hel människa. Första åren i SFI när jag skrev en rad höjde läraren på ögonbrynen och sa: Du kan bli författare! Du måste gå en kurs. Det var inte skamligt att jag tänkte utan tvärtom: Jag uppmuntrades! Bit efter bit fogades jag samman till en hel människa men jag glömde aldrig mitt ursprung i den mörka dalen där många av mina medsystrar ännu är. Tycker ni inte om det jag säger? Jag väntar mig inget annat av er. Jag försöker bara visa kvinnorna att det finns en väg. Våga klättra upp, säger jag dem. Varför skulle jag inte vara tacksam över detta land, över mänskliga värderingar, över demokrati? Medan ni spottade på mig, omfamnade detta land mig. Medan ni kuvar och krossar uppmuntrade och uppbyggde detta land mig. Det enda jag förråder är ert förtryck. "
Här är även en artikel kring ämnet som kan vara intressant: