spya, bajs och döden (eller var det livet?)
Med tunga steg tog jag mig till jobbet denna lördagmorgon. I tunnelbanan vid Fridhemsplan möttes jag av en ovanligt färgstark spya, snart bajs (kanske ifrån en människa...) som var utkletat på golvet och värre blev det. När jag nådde perrongen låg där en kille totalt utslagen längst väggen. Jag stannade upp och tittade på honom likt en handfull andra. Var han död..? Jag tittade på honom en stund utan att konstatera något och gick sedan vidare.
Jag satte mig en bra bit bort och åt min banan (äter en banan på vägen till jobbet då jag inte hinner äta frukost), men tänkte för mig själv "Tänk om han faktiskt var död?". Att jag och andra bara passerat som att hans liv vore inget värt. Att jag blir ett asshole man läser om som verkligen inte bryr sig om andra människor på ens lägsta nivå...
Plötsligt ser jag att två snygga blondiner gå mot mig och killen som låg på perrongen gick med dessa. Utan att höra ord såg jag att tjejerna var lite lulliga och killen aningen påtänd eller avtänd snarare. Dom verkade skoja med varandra och kramades. Tjejerna fortsatte att gå ner längs perrongen med bra humör och killen gick på samma tåg som jag. Redo för nya äventyr.