2018-12-28, Fridhemsplan, Stockholm, 19:00.

 
Efter en dags arbete var det  att bege sig hemåt. Detta via promenad och tunnelbana. Jag fann mig snart vid den perrong där jag väntat "varje dag" under mina tre år i gymnasiet och även många gånger på väg till jobbet efter det. Även privat då och då. En vana jag har är att gå runt lite på perrongerna medan jag väntar istället för att stå blickstilla, sätta mig eller glo i mobilen. Idag upplevde jag något minst sagt oväntat..
 
Tåget kom efter några minuter och när det var inom synhåll slängde en man sin jacka på närmsta sittplats och bara sprang ut rätt ner i spåret. Personen i tåget försökte bromsa efter bästa förmåga, men mannen var bara borta. Puts väck. Det tog några sekunder för att förstå vad det var som hänt. Kändes mycket surrealistiskt.
 
En annan man i cirka sextioårs ålder var snabbt nere på spåret för att undersöka situationen. Jag trodde garanterat att mannen var död, men så var det inte. Mannen som nu var nere på spåret tilltalande den som hoppat ner och var mycket förstående samt orädd. Det var svårt att förstå exakt vad som skedde, men efter en tid kröp mannen fram under tåget.
 
Kanske inte helt oskadad, men nära inpå ställde han sig framför alla. Under denna tid hade det blivit en rejäl folksamling nämligen. Den sextioåriga mannen bemötte honom fortfarande trevligt, men den som hoppat ropade mest något på, för mig, okänt språk. Några unga killar uppe på perrongen började prata med mannen och försökte få honom att sansa sig.
 
Snart blir en som väntar på tåget förbannad och säger något i stil med "Hoppa upp ifrån spåret nu för fan. Vi vill hem!". Han får ingen vidare respons då alla mest var i chock fortfarande.
 
Den sextioåriga mannen och unga killarna lyckas övertala mannen att gå upp på perrongen. Han är fortfarande väldigt frustrerad. Återigen kommer en kommentar ifrån den förbannade mannen om något med " han är inte svensk..". Då vänder sig en äldre dam till honom och säger "Det här har inget med svenskar att göra".
 
Den självmordsbenägna mannen fick ur sig några enstaka ord på svenska och "Jag vill inte leva.." var bland dessa. Han sa även något annat, men uppfattade inte vad.
 
Medan allt detta skett har jag, en tjej och en till kille vaktat personliga sakerna mannen tänkte lämna bakom sig. En mobil, jackan han slängde av sig, några "Situation Stockholm" och även andra saker jag inte minns vad det var. Tjejen plockade upp nästan allt och ger till mannen. Killen räckte honom tidningarna. Vid detta tillfälle har ordningsvakter anlänt och situationen blivit någorlunda normal. Jag inser att det inte är vidare nytta av att stå kvar, därför beger jag mig hemåt gåendes. Innan jag lämnar tunnelbanansstation har jag sett både polis och SL-personal som går mot händelsen.
 
Måste ge tummen upp till mannen som hoppade ner på spåret och styrde upp situationen. Många hade inte vågat göra detta av flera olika anledningar. Tågets chaufför får tummen upp för att lyckas bromsa in så pass bra också. Vem vet hur det hade gått om tåget fortsatt gå en tag längre?
 
 

dubbla måttstockar

 
I mitt tidigare inlägg " Mitt längsta inlägg någosin (om våldtäkten i Fittja) " var jag smått exalterad. Äntligen började personer ifrån hela spektrumet i Sverige erkänna att något står fel till. Något behöver göras eller inte bara något utan mycket. Joakim Lamotte kontaktade den drabbde kvinnans adovkat (som ska överklaga domen) och såg till att svenska folket (alla villiga) kunde skicka in pengar. Pengarna skulle gå direkt till den drabbade kvinnan. Gott så, eller?
 
Jag skrev även i inlägget om Katarina Wennstam och ja... Läs gärna dessa ord direkt ifrån Joakim Lamotte själv.
 

" I veckan samlade jag och mina följare in 600 000 kr till kvinnan i Fittjarättegången. En summa som kunde blivit ännu större om jag inte blivit motarbetad av etablerade medier och vissa ”feminister”.

Medan tidningar och tv har rapporterat om andra aktioner har det varit helt tyst om min insamling. Vissa personer har även aktivt uppmanat till att inte sprida min insamling.

En av dem är en av Sveriges mest kända feminister, Katarina Wennstam. Hon skriver i en post på Facebook att jag tidigare gjort främlingsfientliga inlägg.

För det första utmanar jag Katarina Wennstam att lägga fram ett enda bevis på det hon säger. Annars anser jag att det är förtal.

För det andra anser jag att det är sorgligt att man som feminist hellre tar chansen att sprida lögner än unnar ett våldtäktsoffer upprättelse.

Om Sveriges medier behandlat mig på samma sätt som man behandlar andra så hade min aktion kunnat få draghjälp och kvinnan kunde fått ännu mer stöd. Medan man skrivit om diverse namninsamlingar och upprop har det varit helt tyst om min aktion.

I rättvisans namn har Expressen som enda tidning nu efteråt uppmärksammat saken. I övrigt har det varit helt tyst, trots att det sannolikt är den största insamling som någonsin gjorts till ett brottsoffer i Sverige. Till och med större än när jag häromåret samlade in 430 000 kr till en tjej i Ludvika som blivit gruppvåldtagen. Inte ens GP där jag själv är krönikör har skrivit om saken. Att skriva om alla andra upprop i Fittjafallet har de däremot givetvis gjort.

Det är skamligt hur man behandlar folk olika och i det här fallet drabbar det en utsatt kvinna, då insamlingen kunde blivit ännu större.

Vad gäller Katarina Wennstam så tar jag gärna en debatt med dig närsomhelst om dina anklagelser mot mig. Jag skulle skämmas om jag vore i dina kläder.

Detta handlar inte om att jag söker uppmärksamhet. Viktigast för mig är att tjejen i Fittjarättegången fick lite upprättelse. Däremot handlar detta inlägg om att sätta fingret på hur människor behandlas olika av mediaetablissemanget i Sverige. Om exempelvis Katarina Wennstam samlat in 600 000 kr så hade tidningarna skrivit spaltmeter och hon hade suttit i varenda tv-soffa.

Det, mina vänner, kallas för dubbla måttstockar. " - Joakim Lamotte

Vad har jag att tilllägga? Ifall Katarina Wennstam inte vill gå med Joakim Lamotte på någon insamling direkt behöver hon inte det, men har hon några belägg för det hon skriver om honom?Vad har det med stödet för den drabbade kvinnan att göra? Det finns en video nu där kvinnan aktivt tackar svenska folket för alla pengar. Dessutom har jag svårt och tro att kvinnans advokat, som inom snar framtid kan bli en av Sveriges mest kända om hon inte redan är det, stödjer en falsk insamling...

Varför är det viktigare att sätta Joakim Lamotte i dålig dager än att hjälpa den kvinna, som sannolikt, mår sämst i hela Sverige just nu? Kan inte alla bara stödja kvinnan i den mån dom kan istället?