Tomb Raider (2013)
1996 var året jag köpte mitt första exemplar av magasinet Super Play om inte minnet sviker mig. Det var oktober eller november upplagan och Lara Croft var på framsidan. Lara Croft har sedan blivit en av spelvärldens största karaktärer, men har egentligen aldrig intresserat mig. Inget jag sett ifrån serien har lockat mig... Förrän "nu".
Speltillverkarna har tagit ett återsteg till början och skapat ett spel med annan inriktning. En inriktning som intresserar mig mer. Det är ett varierat spel där action, pussel, liiiite skräck, snabbt tempo och lägre tempo konstant ändras på ett snyggt sätt med storyn.
Storyn i sig visar en mer mänsklig alternativt realistisk Lara Croft betydligt mer älskvärd än super-maskinen som framställs i tidigare spel. Jag har sett kritik emot att det är för mycket filmscener i spelet och jag kan förstå att många tycker det. Det är extremt mycket filmfrekvenser. Personligen tycker jag dock det gör att spelet aldrig blev tråkigt. Allt kan hända och händer. Det förutsägbara som finns i många spel försvinner nästan totalt. Tyvärr spårar storyn ut en del, men sättet spelet är gjort gör att en antagligen inte bryr sig.
En annan kritik jag sett emot spelet är att det finns en funktion som berättar "vad man ska göra". Det stämmer delvis. Funktionen är mestadels valfri och det finns en rad olika områden då man måste tänka själv ändå. I just denna fråga blir det krig mellan riktiga gamers vilka vill ha en rejäl utmaning och mer avslappnade (översättning av casual enligt google) spelare som endast vill bli underhållna. Personligen är jag fast i mitten. Jag har varken tid eller lust att sitta med massa krypiskt skit som gör att jag mycket väl kan tappa intresset helt. Men jag kan samtidigt tycka att en del moment blev väl enkla p.g.a. av denna funktion. Lite utmaning har väl inte skadat någon?
Med detta skrivet tycker jag ändå att spelet håller en bra svårighetsgrad. Jag "fastnade" själv flertalet gånger både vid moment av action och pussel, men det flöt på precis som jag ville när jag ser tillbaka. Jag gillade även att uppgraderingarna man kan göra till sin karaktär är valbara till viss mån och att man ständigt uppdateras under spelets gång. Att det aldrig blir för svårt eller för enkelt.
Sen har vi samlandet av saker som förekommer i "alla" liknande spel. Ja. Jag gillade uppgraderingssystemet, men det finns även föremål en hittar som varken tillför något till storyn eller karaktären. Detta skulle kunna skippats totalt. Det finns nog att samla upp ändå.
Variationen på fiender är lagom. Kan inte på rakt arm skriva exakt hur många olika fiender det finns. Det är en salig blandning där spektakulära fiender vilka återkommer enstaka gånger medan andra figurer blir mer avancerade under spelets gång. Inte likt andra spel som endast har två-tre olika fiender som ständigt återkommer.
Världen i spelet är tillsynes snäv, men det finns gömda skatter och annat om man lägger manken till. Riktigt snyggt gjort måste jag säga. Ett spel som inte är överdrivet stort eller för litet. Både för folk som gillar att lägga ner lite extra tid och dom som helst bara vill följa storyn. Spelet är till en början bara nya miljöer efter nya miljöer, men desto längre spelet går återkommer man på oväntade sätt tillbaka. Två gånger under spelet tog det ett bra tag innan jag ens märkte att jag varit där förut. Just den delen lär nästa spel i serien få svårt att slå.
Min största kritik emot spelet är att en viss del fokuserar för mycket på action och ger spelet en helt annat ton än det övriga. Det ändrar sig småningom dock. Vilket är tur det.
Överlag har spelet varit en trevlig överraskning och sprängt alla eventuella förväntningar jag haft. Bland mina nuvarande fjorton spel till Playstation 3 tillhör detta den högre hälften av spelen utan att ljuga.
// Georg Van Halen