En själslig upplevelse!

Lördagskvällen spenderades i "Klubben" (Fryshuset, Stockholm). Det primära bandet var Michael Schenker's Temple of Rock. Men innan dess var det ett brittiskt förband. De spelade någon blueshårdheavymetal mix som lät överaskande bra. Det bästa förbandet jag sett faktiskt. Trodde jag skulle glo på klockan, men icke sa Nicke. Här diggades det med foten och det måddes gott.
 
 
Michael Schenker känd från banden UFO, Scorpions och Michael Schenker Group kliver på scen. En numera taning gammal man som lallar runt på scen. Aningar om att ett "nostalgiband" just ställt sig på scen dyker upp i huvudet, men försvinner väldigt snart då han och resten av gänget drar igång "Lovedrive" av Scorpions för att sedan fortsätta kvällen med en rätt jämn blandning av hans tre band. Tyvärr försvinner mycket av sångaren Doogie Whites röst pga. allt gitarrspelande, men jag tror ärligt att väldigt få brydde sig. Michael Schenker är fortfarande en riktig jävel på gitarr och det var honom alla tittade på. Hela tiden. Feta riffs, involverande solon och ett härligt gung var genomgående under konserten. Publiken blev mer och mer fast för varje låt. Det här var faktiskt den bästa konserten jag varit på i termer av drag och setlist. Damer, bloggare och gentlemän.. Det här var ingen nostalgishow, det var en förbannat bra show!
 
 
Den första gubben jag träffade på konserten sa att Michael Schenker varit en stor inspiration för hans gitarrspelande och en annan, amerikanare faktiskt, sa att han började spela gitarr tack varje Michael Schenkers tid i UFO. När jag sedan ser två medelålders män på 40-55 år (svårt att se i det ljuset som var) som blir helt till sig när ett antal låtar börjar spelas. De gestikulerar till varandra när diverse favoritlåt kom. Jag såg verkligen hur barnsligt glada de var. En annan kille på kanske fyrtio år står längst fram och fuckar ur totalt under flera låtar (som en totalt alkoholiserad 18-åring på någon festival) och den förstnämnde jag pratade med står verkligen med ett stolt léende genomgående. Vanligtvis tycker jag de som bara står och glor ser "tråkiga" ut, men den gubben han njöt. Herregeorg vad han njöt!
 
Det här var inte bara en kväll med rock n' roll. Det var en själslig upplevelse!
 
// Utan nostalgi har vi ingenting - GeorgVanHalen

Varför har inte jag sådana grannar?

Inte min granne, tyvärr, men en kollegas granne. Kollegan nämnde att han skulle på konsert och snart var det tal om en Bon Jovi-konsert. Det var oväntat då kollegan inte direkt känns som varken en typisk konsertbesökare eller ett större Bon Jovi-fan. Tydligen hade en granne till honom köpt Bon Jovi-biljetter, frågat kollegan vad han hade för sig och bjudit med honom.
 
Vid ett tidigare tillfälle satt kollegan på facebook en kväll och skrivit "Vad gott det vore med en öl" som sin facebookstatus. Snart får han en kommentar med orden "Titta utanför dörren" och då hade samma granne lagt ut en iskall öl utanför dörren.
 
Och jag säger som vår gemensamma kollega vem var med i konversationen.. Varför har inte jag sådana grannar? Awesome granne is awesome granne!
 
Varför gör inte fler på detta vis? Visst, att köpa en konsertbiljett på närmare tusen kronor i tron om att någon granne eller vän vill hänga med kan, med lite otur, vara bortkastade pengar. Men ölen då? Ölen! Vem har inte råd med en öl, en Portello eller valfri annan dryck, tilltugg eller småsak att överaska någon spontant med? Det gäller bara att tänka utanför ens egna tråkiga värld och våga vara lite generös.
 
Enligt internet verkar många ha det svårt socialt. Folk sitter hemma, folk anses tråkiga, folk vill gå ut på saker och har ingen att gå med... Om ingen tycker om dig, ge de en anledning att tycka om dig!
 
Jag menar.. Skulle man ha fyra-fem grannar, vänner och bekanta som bara då och då hittar på sådana här saker för en (och du för de). Då skulle man ha ett bättre "liv" än de flesta!
 
// Utan nostalgi har vi ingenting - GeorgVanHalen

Space Child

 
En mini-klassiker.
UFO - Space Child.
 
// Utan nostalgi har vi ingenting - GeorgVanHalen