Movies: Mina ord till er

No time to waste here!
 
Chloe (2009): En erotisk thriller och jag missade ordet "erotisk" när jag inhandlade denna. Jag köpte den för att Liam Neeson var med så det blev en överaskning. Skådespeleriet går det inte att klaga på och gillar man erotik är det här som finare porr flera gånger. Problemet var att den aldrig hann bli riktigt spännande och handlingen avslutades innan något hann hända, vilket drar ner helheten. Inget jag skulle rekommendera, men vill man se "porr" utan att känna sig som en snuskhummer, go ahead! Betyg: G
 
AC/DC - Let There Be Rock (1979): Denna hittade jag billigt och en bilig konsert DVD luktar fuffens, men bildkvaliteten här var helt okej. Det är en AC/DC-show med forne Bon Scott med diverse inklippa scener. Klippning kändes lite halvdant gjord även om de inklippt scenerna ofta var kul. Konserten i sig har precis som bild okej fast musiken blev ofta "grötig" och många av hitsen lämnade delar jag gärna velat höra på annat sätt. Några höjdpunkter finns det dock t.ex. några personliga scener med Bon Scott. Vilken charm grabben hade, men det räcker inte göra att en konsertfilm många skulle njuta av. Betyg: G
 
Safehouse (2012): Kameramännen (kanske även kamerakvinnorna) verkade ha bråttom då det är olika vinklar hela tiden under filmens gång.. Antagligen för att få med ett mer "artistiskt" perspektiv på filmen, men det var mest störande och gjorde att mycket kändes för stressande. Utöver det är en rätt bra actionfilm som tyvärr spårar ut lite i slutet, men gillar man action ska man inte undvika denna utan gärna sätta sig i soffan och avnjuta en klart godkänd film där Denzel Washington då och då briljerar. Betyg: G +
 
Norrmalmstorg (2003): I centrala Stockholm den 23 augusti sker ett välkänt dåd. Det är en TV-film som ibland är rätt underhållande och det kan vara kul ur ett historiskt perspektiv, men, just det "men".. Det mesta känns otroligt B och ger inte någon realism överhuvudtaget. Allt känns överspelat. Till min version finns det en dokumentär med flera iblandande i rånet och tillsammans med den dokumentären blir filmen faktiskt sevärt då tjuvarna är underhållande när de säger olika saker hela tiden (vilket blir extra kul om man sett filmen), men filmen i sig är inget jag kan rekommendera. Betyg: G -
 
Heat (1995): Al Pacino och Robert De Niro.. Är det Gudfadern IV? Nej. Det är Heat. En klassisk actionrulle fylld med kända ansikten (både sedan tidigare och namn som skulle bli större med tiden). Den startar som vilken diverse actionfilm som helst, men den totala längden på filmen gör att filmen kan andas och få med mycket detaljer och delhandlingar som höjer den långt över en standard action. Mycket är välspelat och den är konstant spännande. En 90-tals klassiker värd att kallas så! Betyg: VG +
 
Midnight Cowboy (1969): Man blir allt lite kär i Jon Voight när man ser denna film (en mancrush jag kan erkänna utan att skämmas). Det är dessutom en film som bara fortsätter och fortsätter.. Aldrig förutsägbar. Vilket är ett stort plus. Tidens tand syns, tyvärr, ofta i produktionen och filmen blir rätt rörig.. Då det ofta känns som enstaka scener mer än en helhet. Dessutom verkar någon som gjort filmen gått på droger (du kommer märka varför). Skådespeleriet är dock vansinnigt underhållande av både Jon Voight och min vän Dustin Hoffman. Stort plus för att de emellan får in en djupare handling mitt i all kaos. Betyg: VG -
 
J. Edgar (2011): Clintan verkar på senare år prompt inriktad på att göra seriösa filmer (istället för underhållande Westerns och dyligt). Denna är inget undantag. En film om J. Edgar Hoover. Främst om hans yrkesliv, men ändå en del om personen bakom. Leonardo DiCaprio gör ett bra jobb och de flesta andra också, men personligen tycker jag filmen saknar fler moment ur rent underhållningsyfte (något Clintan är kung på). Därför känns denna något "grå" även om flera scener är starka och detaljrikedomen är mer än godkänd. En film som gör många rätt, men når inte riktigt ända fram. Betyg: G +
 
Sammanfattningar:
Heat: Inget att tänka på. Se om du inte redan gjort det!
Midnight Cowboy och J. Edgar: Bra filmer på många sätt och vis. Inget jag ångrar att jag sett.
Safehouse: Klart godkänd rulle inför helgen.
Chloe och AC/DC - Let There Be Rock: Om du får tag på de billigt eller enkelt. Annars kan du skippa dessa.
Norrmalmstorg: Hoppa över denna. Finns mycket bättre saker att lägga ner tid på!
 
// Now What !? - GeorgVanHalen
 

Kvalitet över kvantitet

När jag var liten bodde det en gubbe på andra sidan Stockholm. Han förstod inte varför folk tittar på samma Simpsons avsnitt elva gånger, varför melodifestivalen hade flera omgångar eller att Hollywood påbörjar en ny omgång med Batman-filmer efter en framgångsrik triologi som antagligen inte kommer förbättras (åtminstone inte just nu).
 
Ingen som känner igen liknelsen i raderna här över? No?
 
När jag var liten, på riktigt, hade jag en kompis med TV1000 i sitt kanalutbud. Det tyckte jag var coolt och var aningen avundsjuk även fast jag hade fler kanaler än "sådana där" som bara hade 1:an, 2:an och 4:an. När jag sedemera fick reda på att amerikarna och diverse andra länder sitt med hur många kanaler som helst blev jag ännu mer avundsjuk.
 
Idag, många år senare, är jag däremot inte alls avundsjuk utan mer trött på att man måste bläddra mellan en stor mängd kanaler bara för att få se något dugligt. Måste det gå repriser på 10-20 år gamla program hela tiden? Måste det var samma filmer som visas om och om igen på olika kanaler? Måste kommersiella kanaler slåss om vem som kan sända dummaste dokusåpan? Kan inte SVT satsa på en ny såpa istället för att visa alla hundratals avsnitt av Rederiet...?
 
Det här är inte bara ett problem gällande TV-utbudet.
 
Varför måste det släppas ett nytt "Battlefield"-spel varje år.. När det dessutom görs 3-10 andra spel som är snarlika. Varför måste varje film som släpps framgångsrikt mjölkas tills det kommer en eller två uppföljare som drar ner hela serien? Varför kommer det ut otroligt mycket ny musik när så lite får riktig lansering och det redan finns mer musik än vad någon kan hinna lyssna igenom?
 
Varför? Why? Pourquoi? Warum?
 
Varför inte backa bakåt ett steg. Sortera ut all "kultur" som alla redan spyr sig sjuka på. Hitta guldkorn som kan behöva en tid i solen. Lägga ner mer pengar och energi på enstaka produktioner. Slopa mentaliteten att slänga ut så mycket "skit" som möjligt i hopp om att någon vill titta / lyssna. 
 
Tänk att ha bara 1:an, 2:an och 4:an på TV men med konstant kvalitet. Välgjorda serier, nyhetsprogram med variatation, sportevenemang många eftertraktar, filmer som alla inte sett femton gånger förut.. Vore inte det fint?
 
// Now What !? - GeorgVanHalen