ett stabilt 80-tal (med Queen)

A long, long, long, looong time ago fanns det ett band som kallade sig Queen. Dessa herrar var, enligt mig, bäst på studioalbum under 70-talet, men hade ett stabilt 80-tal som även det inte var helt enkelt att välja en topp tio ifrån. It's been done, men var tvungen att offra ett antal värdiga kandidater för att nå mitt mål.
 
Här kommer det du undermedvetet längtat efter;
 
10. Is This the World We Created...?
Speciellt under 80-talet handlade mycket musik om att vara catchig eller överambitiös. Mitt i all jakten efter nästa toppsingel slängde Queen fram denna. En simpel sak, men den lämnar en stark eftersmak just för att de skippar allt överflödigt.
 
9. One Vision
Under 80-talet lämnade bandet allt som skulle kunna benämnas metal, men rocka kunde de fortfarande. Här är ett av bevisen.
 
8. Crazy Little Thing Called Love
Freddie drar fram gitarren, härmar Elvis och får till en hit klart värdig av den gamla storsäljaren. Den får även en extra gnista live.
 
7. Play the Game
En rätt underlig blandning av typisk poplåt och en ballad. Varken det eller det andra, men mycket bra.
 
6. Another One Bites the Dust
Alla bas-riffens moder. Bör vara obligatorisk på dansgolv världen över.
 
5. I Want It All
Det finns två versioner. En singelorienterad och en mer rockig. Jag föredrog först den förstnämnda, men insåg senare vad gitarrsolot verkligen tillförde i den rockigare varianten. Här slår Brian May huvudet på spiken!
 
4. Save Me
Jag minns att en bekant hade haft en hård kväll med grabbarna. Dagen efter dyker några av granna upp hemma hos honom och spelar in våldgästandet med kamera. En bit in på videon ligger den bekanta halvt förststörd. Trycker fram denna låt på datorn och säger, om jag inte missminnner mig.. "lite Queen.. det har jag förtjänat". Priceless. Låten i sig är inte helt olik Somebody to Love heller och det är inget dåligt betyg det.
 
3. Princes of the Universe
Bandet blandar ett "stort" ämne. Gör det catchigt, men ändå rockigt. En låt som håller.
 
2. Under Pressure ft. David Bowie
Trots Queens otroliga framgångar och långlivade karriär blev det inte många samarbeten med andra giganter, men de fick åtminstone med en låt tillsammans med David Bowie. En låt båda parter kan vara stolt över.
 
1. Who Wants to Live Forever
Inget band låter som Pink Floyd, men flera band har försökt sig på sina egna tolkningar av deras sound. Det här går inte att misstolka som Pink Floyd, men hittar ändå den sortens magi som gjort det bandet känt. Queen skalar bort några av de mer "udda" inslagen, gör den något mer inriktad för en större publik och så lekandet mellan Freddie och Brians röster gör låten ännu mer dynamisk.  
 
För dig som är intresserad, men inte orkar läsa hela min dynga.. :-)
 
10. Is This the World We Created...?
9. One Vision
8. Crazy Little Thing Called Love
7. Play the Game
6. Another One Bites the Dust
5. I Want It All
4. Save Me
3. Princes of the Universe
2. Under Pressure
1. Who Wants to Live Forever
 
// Jag vill leva för evigt - GeorgVanHalen

Now What!?

Deep Purple är ute med nytt album.
Jag köpte det igår.
Wow!
 
// Utan nostalgi har vi ingenting - GeorgVanHalen

Return If Possible; Jon Lord

I min värld finns det tre typer av männniskor. En stor majoritet som bara dör. Vissa som borde dö och ett fåtal som aldrig borde dö. Jon Lord, främst känd som organspelare för bandet Deep Purple, var en av de sistnämnda. Jag skulle önska att även mina barnsbarnsbarnsbarns halvkusiner skulle få chansen att uppleva Deep Purple live. Nu är det fullständigt omöjligt, men det äro drömmen. Return If Possible!
 
 
Det finns en armé av rock-fans som ogillar piano, synth och keyboards i rock. Det blir inte lika "hardcore", "punkigt", "hårt", "äkta" och andra intelligenta påståenden. Ibland har de rätt, det finns definitivt låtar som skulle varit bättre utan något klichéaktigt solo på synth eller ett piano som stoppar låten från att nå en viss topp.. Men allt som oftast tycker jag diverse pianobaserade instrument ger en dimension till musiken och tydligare melodier. Något jag gillar i musik.
 
Jon Lord ordnade ihop ett Hammond Organ och fick fram en extra kraft så det skulle passa bättre än liknande instrument till rock. Med det "födde" han många intressanta medmusikanter. Jon Lord var dessutom mer än bara någon bakgrundsfigur vid ett piano. Jon Lord var en stor del av rytmen, de kända musikaliska dueller, fantastisk på att jamma fram låtar och hade ett otroligt samspel med sina vänner i bandet.
 
Mellan ögonblicken 01:55 till 03:00 under låten Lazy i Deep Purples (och en av världens kändaste live-spelningar) Made in Japan visar karln ett av sina många lekfulla och spontana moment vid sitt instrument. En lekfullhet många andra band missar, saknar eller helt enkelt inte kan.. Då de är så fokuserade på att spela samma version de har på sitt studiomaterial.
 
Deep Purple har släppt många låtar och släpper ett band många låtar tenderar ganska många att vara väl lika. Jon Lords intro på låten Might Just Take Your Life hindrar den från att bli en i mängden och gör den härligt unik istället.
 
En rolig sak med Deep Purple är att två låtar de slängde fram och spelade in snabbt utan komplikationer blev två av deras största hits. Först remaken Hush och sedan Black Night (vilken ofta misstas heta Black Knight). Hur som.. Jon Lords rytmiska och unika (?) spelande i Hush gör den till en odödlig klassiker och vilka var det som gjorde originalet nu igen? Precis. Nästan ingen vet!
 
Cirka tio år innan Jon Lord lämnade klotet vårt tog Don Airey över hans plats i Deep Purple. Spana in honom om du inte vet vem där är. Det är en man som bidragit mycket till rocken genom åren. MYCKET... Men (kan någon lära mig bra substitut till ordet "men"?) det finns alltid en del av mig som önskar att det vore Jon Lord vid hans gamla instrument, en känsla jag knappast är ensam om.
 
// Utan nostalgi har vi ingenting - GeorgVanHalen