alla tänker inte som jag
När jag lånar eller lovar något tar jag det på allvar. Även om det bara handlar om att låna en billig DVD. Har jag gjort bort mig? Ja, flera gånger, men jag har försökt kompensera för det eller mått dåligt över att det blev som det blev.
Det jag inte förstår är hur andra individer exempelvis kan lova "vi träffas vid Gullmarsplan på fredag klockan 13:00" för att sedan inte dyka upp, inte höra av sig tidigare eller ens senare och när det sen är dags för en konfrontation verkar det som att personen tänker "aha... juste, ähh.. det var då. Vad händer?".
Du lovade något. Av någon anledning utförde du det inte. Därefter är det som att inget hänt.
Jag har sett det här hos flera människor. Det är inga dumhuvuden eller elaka människor. Jag tycker bara det är fascinerande ur ett psykologiskt perspektiv... Vad det än är som försigår i deras huvuden. Det är inte så att de helt enkelt glömmer konversationen eller det som utlovades... De bara bryr sig inte som vad som hände eller deras egna rätt usla aktion.
Ibland kanske de har något så stort på gång i deras liv att mycket att förträngs, några är bara egoister och i vissa fall är de deprimerade.. Det finns dock de som ofta gör så här. Får de inget dåligt samvete? Ångrar de sig överhuvudtaget? Tänker de aldrig på det igen? Tycker de att den andra personen är barnslig?
Jag förstår bara inte.
// Stay Frosty - GeorgVanHalen
För mig betyder det också något om man lovar något. Jag är väldigt noga med att bara säga sådant som jag verkligen kan lova. Ibland sk*ter det sig ändå, men då på grund av omständigheter och jag har alltid gjort rätt för mig. Jag håller alla andra till samma krav som jag ställer på mig själv. Jag själv tycker inte det är orimligt, men uppenbarligen gör andra det. De tycker det är viktigt att JAG gör det jag sagt, men själva struntar de i vad de sagt.