Ozzy & Georg

Tog ett besök till Stockholms Stadion och såg Ozzy Osbourne samt Black Label Society.

Istället för att mata på fakta om setlisten (listan med alla låtar som spelades) eller i detalj gå igenom konserten skippar jag det, denna gång. Istället ska jag berätta om de små detaljerna som gjorde detta till en minnesvärd konsert. På gott och ont.

Zakk Wylde (frontman i förbandet Black Label Society) stiger på scen med en huvudbonad mest känd från olika indianers huvud.

Samma man kör några låtar senare ett gitarrsolo som är det tråkigaste jag någonsin hört. Tyvärr, var det shredding utan känsla, melodi eller någon märkbar rytm. Det bara fortsatte och fortsatte.. Blev mer ett träningspass än något annat. En självvald komiker i publiken stod och skrek saker som "Du kommer!" (med tanke på gitarronanismen) för att sedan byta ut det mot "Get off stage!". Jag tror de flesta höll med honom just då. Han var ganska rolig, ändå!
 


Efter en introduktion på stora duken med bilder av Black Sabbath och Ozzy Osbourne springer han på och allt börjar på allvar. Jäkligt bra drag direkt. Ett drag som håller i sig till slutet.

Ozzy sprutar skum över publiken och värst drabbad blev en av kamera killarna. Haha, han såg inte glad ut!

Vattenhinkarna väntar på scen. Ozzy dränker sig gång på gång och slänger ut de på publiken. Något jag tror alla inblandade uppskattade i värmen.



Efter ungefär halva konserten trädde original basisten från Black Sabbath fram, Geezer Butler, och efter ett par låtar ropar Ozzy "Geezer, Geezer" och publiken hänger på ordentligt.. Inom kort säger Ozzy: That's enough..skämtsamt och de gamla vännerna ler mot varandra.



Flera gånger under konserten konstanterar Ozzy "I Love You All" (vilket även är titeln på ett av hans senare verk) och du Ozzy, vi älskar dig också!

// Utan nostalgi har vi ingenting - GeorgVanHalen

återigen kommer de

Är relativt säker på att jag skrivit ett snarlikt inlägg till detta förut om inte två gånger, men saker som är bra ska man sponsra och vissa saker går inte att uttrycka för ofta.

Genom min färd i musikens värld finns det låtar som alltid hänger med. Skulle jag tillfälligt tröttna på en låt av detta slag är det bara en tidsfråga innan jag återigen drar igång den. Kvaliteten pratar för sig själv!

---> Beautiful Girls av inga andra än Van Halen. Hittas på albumet Van Halen II och är sommaren komprimerad i mindre än fyra minuter. I dessa dagar är bandet återigen i problem med sig själva. Fan vad gubbarna förstört sin karriär med dåliga relationer inom bandet.. Men musik handlar inte om människorna utan musiken och jag tänker förbise allt sk*t och drömma mig till varmare tider, vilket är precis den effekt Van Halens musik ger mig.

---> Rainbow Eyes med Ritchie Blackmore's Rainbow från året 1978 och skivan Long Live Rock 'N' Roll. En låt där den numera avlidne Ronnie James Dio visar att han var en sångare av rang. Det här är inte bara bra, det är vackert. Är du av åsikten att allt på en hårdrocksskiva är oljud ska du lyssna på denna och få alla dina fördomar krossade.

---> The Train Kept A Rollin' framförd av Aerosmith. Vilken version av låten spelar ingen vidare roll när tåget börja åka. Jag vet att det är en cover av The Yardbirds och jag vet att det är två lånade/inhyrda gitarrister på låten istället för bandets Joe Perry och Brad Whitford på versionen från skiva Get Your Wings (1974). Men när rytmerna börjar slå in, Steven Tyler börjar med sitt härliga nonsens snack och publiken dras med i "ALL NIGHT LONG"-refrängen är jag där och vill aldrig gå av tåget !

---> A Day in the Life och då versionen från 2008 från "Performing This Week...: Live at Ronnie Scott's" med Jeff Beck, givetvis. Jag har aldrig varit mycket för The Beatles. Vetskapen om att de är populärmusikens viktigaste band finns och visst har den en del fina låtar, men jag har aldrig till 100% fattat grejen. Grejen angående denna cover har jag däremot förstått fullt ut. Musik på högsta nivå.

För att göra det enklare för er:

Van Halen - Beautiful Girls
Rainbow - Rainbow Eyes
Aerosmith - The Train Kept A Rollin'
Jeff Beck - A Day in the Life

Så. Nu är det bara för er att rygga er tillbaka och njuta. Enjoy !

// Utan nostalgi har vi ingenting - GeorgVanHalen

Like A Stone

Audioslave.
Sångaren från Soundgarden.
Basist, gitarrist och trummis från Rage Against The Machine.
Huruvida folk tyckte bandet levde upp till förväntningarna...
Vilket band som var bäst..
Bryr jag mig inte.

Jag gillar samtliga och diggar ca tio år senare till Like A Stone.
Like A Stone.




// Utan nostalgi har vi ingenting - GeorgVanHalen