mina tankar om diverse rock band, del 4

Black Sabbath

Den enda konstanta medlemmen i bandet har varit gitarristen Tony Iommi. Han började i slutet av 60-talet och var tillsammans med Ozzy Osbourne (sång), Bill Ward (trummor) och Geezer Butler (basist) ett av 70-talets mest inflytelserika band. När Ozzy lämnade bandet blev det en "maskin" vilken bytte medlemmar hur som med vår vän Ronnie James Dio i toppen. Tidernas tveklöst viktigaste Heavy Metal band har slängt ur sig väldigt många starka låtar. Dock i samband med alla byten av medlemmar och droganvändandet har det sjunkit med en del svaga låtar också.. Men jag tycker man borde ge allt en chans. Jag kan inte komma på ett mer musikaliskt varierat metal band än Black Sabbath. Tror du "Paranoid, War Pigs och Iron Man" täcker hela deras karriär har du fel.

FEL.

Hela "domedags"-köret som Black Sabbath kom på och vilket följt med i alla år har aldrig imponerat på mig personligen (jag känner ingen dragning mot det), men all den musikaliska kraften bakom ställer jag mig bakom ! 



The Jimi Hendrix Experience

Likt bilden på endast Jimi Hendrix är det enkelt att många glömmer basisten (Noel Redding) och trummisen (Mitch Mitchell) som är stora källor till att musiken lever vidare. Lyssna på bandets låtar, fokusera inte på gitarren, och du kommer märka hur bra det låter ändå. "Laid-back"-attityden har aldrig riktigt återskapats, tycker jag. "That's OK. I still got my guitar.. look out now!".. Bara den raden säger mer än vad de flesta andra band lyckas med under sina fullständiga karriärer. Jag älskar också hur bandet använder sig av de tomma stunderna mellan noterna (något som verkar helt bortglömt för många senare generationers musiker) och det verkade inte finnas någon tydlig formula (något många band har) utan mycket kändes kreaktivt och originellt.. Även det som var covers eller remakes. Det enda negativa jag kan få för mig denna natt kan vara den då och då återkommande onanismen på gitarren.. När struktur, känsla (?) och annat försvinner.. Det blir mest en gegga av allt och det blir tråkigt att lyssna på oavsett hur många noter som tas. Trots mitt omtyckte för bandet och speciellt Jimi Hendrix kan jag tycka att "glorfieringen" av honom kan bli överdriven från många håll. Det fanns och finns väldigt många duktiga gitarrister och frontmän.. Det viktiga är dock att bandet, under sina korta period, gjorde fler rätt på några år än vad andra gjort på flera decennier.

// Utan nostalgi har vi ingenting - GeorgVanHalen

Kommentarer:

1 Gabriella - Hårdrockare ut i fingerspetsarna!:

sv; men eller hur, du tänker helt rätt! :)



Och haha, tack så mycket för allt smicker! ;)



kram!

2 Jessica:

sv: Det har du i och för sig rätt i, även om mamma inte gör så goda pankisar...



Och ja, jag var med när dom spela Best of you, grymt! :D

Kommentera här: