No More Sandor, No More Ida
Uppriktigt skrivet vet jag inte riktigt hur de lyckades.
Lyckades göra filmen...
.. till en katastrof.
Det kändes för mig som att denna film är gjord av människor i åldern 50 år och uppåt vilka utgått från alla myter om "dagens ungdom" och inte ägnat en sekund på att överföra bokens handling till en realistisk film.
Det finns stunder då skådespelarna är relativt naturliga eller att scenen är godkänd, men det går snart över till överdrivna dialoger, scener när en av huvudpersoner åker till en annan stad (som om det vore helt normalt att 16-åringar åker genom halva Sverige var dag?) eller extremt fjantiga exempel av hur en tonårsfest går till.
Det som störde mig mest under filmens gång är hur delhandlingarna ofta inte klarades upp. De valde att vissa skådespelare bara försvann istället och att det som kunde haft stor mening i filmen bara byttes ut mot något annat. Den röda tråden var tunnaren än en bit falukorv.
De flesta övriga liknande filmer.. Fucking Åmål, Hata Göteborg, Fjorton Suger etc. har ofta någon form av lärdom. I Sandor Slash Ida däremot finns det ingen. Ingen alls.
Nu blev det en mängd starter av stycken på bokstaven "D", något mer passande vore "B" för Sandar Slash Ida är mer en "B-film" än något annat.
Betyg: Filmen får 2 tonårsfester utav 5 möjliga.
// Utan nostalgi har vi ingenting - GeorgVanHalen
Jag har inte sett den men brukar ofta tycka att svenska filmer och tv-serier innehåller överdrivna dialoger. Det känns så tillgjort. Teatraliskt. Har väldigt svårt för det.