everything
I had everything
Lost it
..
But came back for it
And got it
// Utan nostalgi har vi ingenting - GeorgVanHalen
det eviga sökandet efter perfektion
Folk försöker dölja sina sjukdomar så gott det bara går. Inte för att det gör att sjukdomen försvinner utan för att de vet att många i deras omgivning kommer se personen som en sjukdom med en person.. inte att de är personer med en sjukdom. Det värsta är att den sjuke ofta har rätt.
Samtidigt ägnas hela månader åt att stödja forskningen för bröst- och prostatacancer. Något varje människa med något vett gärna stödjer.. men.. men.. Varför se ner på vissa sjuka människor, men så fort någon i din närhet blir drabbad av samma sak börjar du skänka pengar till stora fonder. Har du så extremt dålig empati och förståelse för den okände människan?
Att leva till 87-års ålder och aldrig haft en sjukdom värre än hosta är nog sällsynt om inte en omöjlighet. Varför finns då denna eftersträvan efter perfektion? Varför inte inse faktumet att ingen är perfekt och att man ska behandla sina medmänniskor som... medmänniskor.
Jag har även märkt att flertalet människor gärna endast beblandar sig med folk de anser vara "värdiga" att umgås med. Det kan beröra ekonomiska tillgångar, utseendet, utbildningsnivå eller politiska inriktningar.
Exempel? Thank you very much!
Min familj är rik. Rik nog att jag aldrig behövt ta ett vanligt jobb (kassan på ICA, gå runt på stan för att få folk gå med i Rädda Barnen eller varit servitris på en resturant) utan min familjs anseende är viktigare.. därför får jag tillräckligt (och pengar därutöver) bara för att finnas till. Jag börjar snart en kurs på universitet och där träffar jag mycket folk. Samtal börjar med någon som har liknande sportintresse som mig, ser gärna på samma filmer och jobbar tydligen 100 % på ICA och pluggar på det (jäkligt ambitiöst, egentligen.. is it not?), men inte kan jag beblanda mig med "sånt folk". Folk som är väsentligt mer ambitiösa än mig (samma studier + heltidsjobb).. nej, jag umgås hellre med "mitt folk" dvs. avlägsna barndomsvänner med samma ekonomiska status, men som jag egentligen inte har lika särskilt mycket gemensamt med längre. Allt detta för att vännerlistan och festbilderna ska se "perfekta" ut på facebook för människor jag inte träffat på tio år.
Perfektion? Verkligen? Det mesta i detta inlägg låter mer som dumheter.
// Utan nostalgi har vi ingenting - GeorgVanHalen
tre
Deep Purple - Slaves and Masters (1990)
Deep Purple - In Concert with the London Symphony Orchestra (2000)
John Norum - Slipped into Tomorrow (2000)
Tre relativt okända, men ack så trevliga album!
// Utan nostalgi har vi ingenting - GeorgVanHalen
Parachute
" The mind is like a parachute, it doesn't work unless it opens "
- Frank Zappa
// Utan nostalgi har vi ingenting - GeorgVanHalen
stövel
// Utan nostalgi har vi ingenting - GeorgVanHalen
gitarronani - på riktigt
// Utan nostalgi har vi ingenting - GeorgVanHalen
Frodo som.. fotbollshuligan = w00t?
"Green Street Hooligans" (2005) även kallad endast Hooligans är i princip "The Football Factory" (2004) fast amerikaniserad.. därmed Elijah Woods roll och att det finns en parallell handling som gör filmen djupare (eller mer lättillgäng för en icke-brittisk publik).
Vissa scener känns malplacerade (stressade) och mixen mellan de två handlingarna går inte helt ihop. Filmskaparna borde lagt till kanske tjugo minuter på filmen för att låta handlingarna framstå mer som en sammanflätad handling. Klippningen är inte heller alltid vad den borde vara. Utöver det har jag inte att klaga på angående denna film.
Elijah Woods barnsliga charm skjuter in sig i de brittiska pubarna på ett sätt som faktist gör filmen till mer än endast en kopia av "The Football Factory" och skådespelet är starkt speciellt från flertalet av de brittiska karaktärerna. Inte för att jag levt ett "brittiskt publiv", men jag har varit på besök och det här är ruggigt likt. Britterna pratar i munnen på varandra och använder sig av trevliga termer som "wanker, fucking count, mate" ständigt. Hela jävla tiden faktist och är man inte van vid det tar man illa upp eller känner sig som den främling man är och den känslan fångar Elijah Wood på ett bra sätt.
Den parallella handlingen (inga spoliers här inte) är blek till en start, men förbättras och ger filmen ett djup. Filmen balanserar en feelgood-känsla och en mer dyster ton på ett snyggt sätt. Filmens största starkhet är dock dess underhållningsvärde. Även om alla scener inte nådde sin potential var jag ständigt underhållen. Jag kunde inte annat än att må bra efter att se denna film.
Betyg: 3,5 / 5. Personligen skulle jag kunna ge den en fyra, men proffset som jag är, höhö, måste jag vara en aningen objektiv och då sänks den pga. anledningarna som framkommer i stycke två.
// Utan nostalgi har vi ingenting - GeorgVanHalen
Hello?
// Utan nostalgi har vi ingenting - GeorgVanHalen
vad ser du ?
// Utan nostalgi har vi ingenting - GeorgVanHalen
Jag vet att majoriteten av er har väntat på...
Kan det kan vara skadligt för vissa personer att blogga?
En kompis till mig sa nyligen att "jag antar att alla på internet är idioter" och det är inte helt fel tänkt när det gäller att blogga. Det finns alltid människor som tycker om att "trolla" (smyga runt anonymt och säga saker bara för att de kan), andra vilka gärna tar ut sina aggressionsproblem på internet där påföljderna oftast är icke existerande samt mobbare alternativt galna "ex" som är ute efter att trakassera. Utgår du ifrån att alla är idioter tar du inte deras kommentarer och påhopp lika hårt. Släng deras kommentarer innan du hinner läsa igenom de. Att börja en strid du inte kan vinna mot dessa är bara förlorad tid..
.. Back to the answer: Är du däremot inte en sådan som kan anse "alla som idioter" och mår dåligt, på riktigt, över negativa kommentarer och påhopp.. då kanske det är bäst att inte blogga och ägna din tid åt annat!
Detta skulle jag vilja prova på:
Att glida över centrala Stockholm.. i en helikopter. Helikopter verkar OK att åka, men kör man temat från den klassiska 80-tals serien "Airwolf" väldigt högt.. Tillräckligt högt för att folk ska titta upp mot molnen när helikoptern passerar.. Det vore andra bullar det!
Vem såg mig naken senast?
Det kan mycket väl vara någon mittemot-granne (personerna som per definition inte är en granne.. men bor precis mittemot och således bor nära nog att kalla dem det, enligt mig). Dom sitter nog där bakom sina halvuppdragna persienner emellanåt och glor på godbiten.. som är jag!
En detalj i andras utseende som attraherar mig.
Ett spontant léende. En detalj viktigare än klädsmak, skyhöga betyg och überfita kroppar. När killar spontant ler smälter.. inte jag, men kan ändå förstå varför vissa killar har "lätt att få tjejer". När det är en söt tjej som spontant ler, ja, då hamnar hon högt på listan.
Det här får mig att bli helt lyrisk (typ löjligt glad):
Det händer då och då medan jag tittar på film i min ensamhet. I ett tillstånd utan stress, förväntningar och andras ögon bakom nacken letar sig en fullständig njutning fram. För att någon timme leva sig in i en riktigt bra film gör mig stundvis fri från beskymmer.. Det är dessa stunder jag letar efter tittades på film. Senast var det efter ett sent arbetspass under filmen "Kick-Ass" (2010), en film vars namn kanske eller kanske inte kan återkomma i denna blogg.
// Utan nostalgi har vi ingenting - GeorgVanHalen
Man får inte säga neger.
Neger.
Svart.
Svarting.
Mörkhyad.
Brun.
Färgad.
..
Om jag vore mörkhyad skulle jag föredra att bemött med mitt tilltalsnamn.
Debatter om sådana här saker eskalerar ofta och hamnar på en nivå där man kan tro att vi lever i ett samhälle utan riktiga problem. I min värld är användandet av ordet neger dock något som visar på att personen har dålig allmänbildning. En smart människa använder inte uttryck i den karaktären. En smart man bemöter sin gemene man med respekt.
Jag är vit. Jag dör inte av att någon kallar mig viting, svenne eller blevfis.. men förlorar jag respekt för personen som skriker "hörrö, viting!" efter mig på gatan?
... Behöver jag ens svara på det?
// Utan nostalgi har vi ingenting - GeorgVanHalen
jäklar vad film det blir
Cock? Snuskigt... nästan lika snuskigt som Hancock (2008)!
Mina tankar var att filmen skulle vara en Will Smith som går runt likt en superhjälte, vilken drygar sig och att det skulle var en komedi... vilket stämde till en början, men filmen får en mer rejäl vändning och blir djupare (positivt!). Filmen får, tyvärr, även en mer slumpmässig handling. En oväntad inriktning, men en för oväntad inriktning. Det känns nästan som att vissa saker, i handlingen, lades till under inspelningen. Filmen berörde dock mig.. med ett antal humoristiska och känslomässiga scener. En scen höjde faktist Will Smith i mina ögon.. jag undrar om ni kan gissa vilken.
Betyg: 3 Will Smith av 5 möjliga.
En mer seriös film är klassikern Wall Street (1987) med vår nutida superstjärna Charlie Sheen i mitten.
Michael Douglas är läskigt övertygande. Far och son Sheen gör även de en bra prestation. Tusan.. alla gör åtminstone en hyfsad presentation. Jag såg efterföljaren (Wall Street - Money Never Sleeps) innan, tyckte den var OK, men tråkig. Tänkte att originalet skulle vara bättre.. och det var den. Handlingen är starkare och den innehåller flera välgjorda scener. Faktumet kvarstår dock, serien om Wall Street är inget för mig. Jag väntade hela filmen på att "det" skulle hända.. något som skulle öka intresset, men "det" kom aldrig. Åtminstone inte för mig. Jag kan på många plan förstå att folk gillar denna film (och även i viss mån efterföljaren), men detta går bara inte hem hos mig. Den saknar något.
Betyg: 3 tråkiga aktier av 5 möjliga.
Nu öppnar jag dörrarna för The Doors (1991).
Filmen om bandet The Doors fast egentligen främst om frontmannen Jim Morrison spelad av en överaskade bra Val Kilmer. I denna film får vi följa Jim Morrison och uppleva några av hans bands mest kända moment. Ibland riktigt underhållande, ibland djup och ibland mest konstig. Allt detta med ett snudd på konstant soundtrack från bandets skivor. Den här filmen borde alla fans av The Doors uppskatta och den borde även kunna föda upp nya. Personligen tyckte jag den var något lång och att vissa scener inte bidrog med särskilt mycket, men det är endast en mindre detalj. Den har underhållningsvärde, historiskt värde och lite snusk.
Betyg: 4 frontmän av 5 möjliga.
// Utan nostalgi har vi ingenting - GeorgVanHalen
läs inte det som står i fet text
Stämmer det? Det känns ofta så. Åtminstone i mitt huvud.
Ta frågan om "skatten" exempelvis.
Vänsterinriktade vill ha hög skatt.
Högerinriktade vill ha minimal skatt.
Den debatten går ofta än inte till..
Vänsterinriktade vill sitta hemma och glo på "Days of our Lives", leva på bidrag och klaga på att de inte har tillräckligt med pengar.
Högerinriktade är tydligen egoistiska svin som drar in dubbla lönen än en vanlig knegare och fortfarande vill åt större del av kakan.
Men...
Vem fan bryr sig om detta? Jag tror helt klart att dessa stereotyper passar in på diverse personer, men inte på alla. Antagligen inte ens en minoritet.
Fokus.
Borde sättas på viktigare saker. Vart går skattepengarna. Hur mycket behövs egentligen? Vi lever i ett samhälle gemensamt även om vi bor på olika orter. Vill alla inte ha ett fungerande samhälle? Där barn får bra mat i skolan istället för att köpa kanelbullar till lunch från närliggande ICA? Där 19-åringar ska kunna gå hem 03:45 från krogen och känna sig trygga? Där en del våldsbrott kanske kan hindras innan det är för sent? Där inte vägarbeten ska behöva ta sju år. Att man ska kunna gå till sjukhuset och få den vård man behöver oavsett vem man är.
Vad är jag för politisk inriktning då? Det ska du skita i och fokusera på viktigare saker!
// Utan nostalgi har vi ingenting - GeorgVanHalen
