min kanske främsta iakttagelse

- År sedan satte jag ihop ett bildspel med musik om en kompis. Jag skickade den till en dåvarande väns flickvän och hon frågade "är han död?" (kompisen i bildspelet).

- På Flashbback skapade jag nyligen en tråd hyllningstråd till (Soundgarden, Audioslave, Temple of the Dog) sångaren Chris Cornell. I det första inlägget skrev någon "Fick för mig att han hade dött när jag såg tråden. Puh."

- I en dokumentär (du borde spana in) kallad Rockfotografen sägs det hur tråkigt det är att John Lennon aldrig riktigt fick veta hur älskad och respekterad han verkligen var förrän tusentals stod vid platsen där han sköts med plakat och ljus. En plats som fortfarande besöks.

Jag bara undrar... vad är det för fel att hylla folk medan dom lever?

// Utan nostalgi har vi ingenting - GeorgVanHalen

Kommentarer:

1 hanna:

Väldigt märkligt!

Det är lite tabu att hylla levande människor. Förstår inte heller det.

Ha det bra

2 Tess:

Precis samma sak som det där med blommor till begravning. Vore det inte roligare för personen som dött att ha fått de blommorna när den levde? Kanske inte med banderoller som säger vila i frid då, men just blommorna. Att besöka en person medan den lever. Freddie blev också rejält hyllad efter att han dött. När jag tänker på alla meddelanden som skrevs på muren vid hans hem så ryser jag. Undrar om han visste...?

3 Tess:

Svar: Jag håller med! Jag som är ateist tror inte på ett liv efter detta så om jag förtjänar att hyllas för något så vill jag gärna uppleva det medan jag är i livet :-) När vi hyllar efter döden så är det mer för vår egen skull och för efterlevande. Det här med att tända ljus på gravar t.ex. Har hört en del berätta om att de gör det för den avlidne. På ett vis kanske det kan stämma för det är just den personen man vill hylla, men jag tror inte att den personen är medveten om det på något vis utan att det egentligen är bra för ens eget inre.



Synd förresten, det där med att inte skriva långa inlägg för att folk inte orkar läsa. Undrar varför folk har så bråttom för jag tar mig gärna tid att läsa när det är intressant.

4 Jessica:

Hmm jag antar om jag tänker själv lite på hur jag bara känner... är att när man lever i nuet... så behövs det inte hyllas... man hyllar med tiden som man har ändå... men när personen har dött/gått över till andra sidan som jag förklarar det för mina barn (gått över till andra sidan) så kan jag känna att jag vill visa lite respekt till att jag "minns" den personen och han/hon visst betydde väldigt mycket för mig... medan nån annan skulle jag inte direkt bry om att säga vila frid till för att vara ärlig... men jag tror på ett liv efter döden... inte sånt man kommer i håg, men våra liv ploppar upp i nya sinnen på nya ställen bara att vi inte vet om det i dag i nu tid.

På så sätt... känner jag mig tryggare lite, en själv känsla som får mig att inte vara rädd för döden alls =).

Jag är rädd för smärtan tills stadiet till döden händer... typ sjukdom.. för det är ju ändå livets grymmaste sätt att dö på när det är nått man inte kan göra åt... man bara ser sig själv gå under... även om det är till ett slut där en ny början är.

Jag är inte religiös...^^ men ett liv efter döden finns för mig, så för dom som jag minns bra och hyllas på mitt sätt medan man lever ska självklart få en blomma lite då o då på hans sista plats. =).



Ang din fråga, om trivs jag i Sverige... ja då, efter 10 år i UK och sett mycket hit o dit, Sverige är för bra, vi vet inte alls hur bra vi har det, så klaga kan man göra men ta vara på Sverige ska man =).

Hmm jag stamma på mitt första bröllop... =) glömde vad jag hette, fick lite hjälp på traven ^^.

Men vi får se... kanske jag tappar bort blivande mannens namn haha =).

Tjosan =)

5 Vanadesse.:

Jag skulle vilja påstå att det nog var ännu mer hets för ett par år sen. Då fick man ju ALDRIG biljetter till stora events känns det som. Bruce är inget som lockar mig alls så jag lär inte åka.

Kommentera här: