Ooooo, we were little boys
Samarbetsuppgiften gick ut på att rita och skriva en mindre tidning. Min bästa vän var bra på att rita (hans pappa var konstnär, vilket kan hjälpt till en del), men en annan kille från klassen frågade mig och jag sa ja. Det var alltid givet i de situationer att jag och bästa vännen skulle göra det ihop, men just det här vill jag höra med den andra killen. Bästa vännen gillade inte. Inte alls. Det kändes som att välja mellan vänskaperna.
Jag stod dock fast vid mitt val. Jag och den andra killen hade skitkul. Vi skrev ihop en tidning om klassen. Han ritade och även skrev om jag inte misstar mig (jag har alltid varit en kratta på att rita och skriva). Men idéerna var gemensamma. Idéutbyte på högsta nivå!
Vi valde att skriva tidningen med en humoristiskt betoning. Vi gjorde narr om något karaktärsdrag hos alla i klassen. När vi framförde det framför klassen var det en succé. Jag har absolut inget minne av någon annans bidrag, men vårt gick hem hos pöbeln med råge. Alla kunde skratta åt sig själva och alla andra förutom min bästa vän. Vi hade valt att framföra att han var rund. Det gillade han verkligen inte. Föreståligt, men det var inget personligt bakom något av karaktärsvalen.
Det var en knepig tid med min bästa vän, men härlig med en annan. Av allt jag framställt i skolan under mina dagar är denna tidning det jag tveklöst helst skulle vilja läsa igen. Faktist en av de få tillfällen då jag faktist gillat att gå i skolan och gjort något utav glädje istället för att bara göra något "man måste" (going through the emotions, you know?).
// Utan nostalgi har vi ingenting - GeorgVanHalen
Vilken härlig historia. Du gjorde helt rätt val och eftersom du minns detta så väl än idag så kan det ju verkligen inte vart fel!