satsar allt på rött

En man sålde allt i sin ägo. Gick rakt in på stadens casino. Köpte röda marker för varenda krona.
Sprang fram till roulettehjulet, yttrade orden "allt på rött".

... och vann.

// Utan nostalgi har vi ingenting - GeorgVanHalen

Ett tidigare inlägg behandlade filmen "Män som hatar kvinnor" (del 1 i milleniumtriologin). Här kommer recensionen av del 2 och bamb-ba-dam.. del 3. Två recensioner i ett inlägg? WHAAT?! It's true!

                              

Flickan som lekte med elden (filmens titel) är i mångt och mycket en fortsättning av första filmen. Där den tidigare var byggd kring klassiskt dekektivarbete är denna mer utav en actionfilm. Underhållningsvärdet är fortfarande starkt, men den blir mindre realitisk och något löjligare. Löjligare? Ja, Paulo Robert (Kungen av Kungsan) är med på ett hörn och även i en slow motion scen. Paulo Roberto i en slow motion scen.. blir det löjligare än så? Knappast (Paulo Roberto, du vet att jag älskar dig.. men håll dig ifrån filmduken).

Lizbet Sallanders bakgrund visas upp mer och möjligtvis på ett bättre sätt än i första filmen. Ett stort plus för det. Handlingen blir mer invecklad och man vill ändå fortsätta se vad som händer.  

Genom filmen förloras delar av realismen, vilket gör att filmen inte riktigt når dit del 1 gjorde. Som underhållning håller den samma klass, men inte ur en djupare aspekt. Betyget blir 3,5 tatuerade magar av 5 möjliga.



Del 2 spårade ut en del och del 3, Luftslottet som sprängdes, spårar ut ännu mer (undrar vad mina gamla svenska lärare säger om alla "del" i den meningen?). Likt serien Prison Break blir handlingen mer och mer invecklad. Karaktärer dyker upp här och där. Realismen försvinner, men intresset hålls uppe av att följa huvudkaraktärerna och hur allt kommer sluta.

Del 3 är olik de andra och blir mer en thriller än detektivfilm (del 1) eller actionrulle (del 2), jag vet inte om det var meningen men det är ändå snyggt gjort. Scenerna är många och ofta väldigt korta, vilket jag tycker drar ner. Jag ser hellre en film med relativt få längre välgjorda scenerna är många korta. De flesta scener passar in, men några av de kortare blir intetsägande.

Betyget blir 3 tuppkammar av 5 möjliga.

Slutordet blir att de lyckats skapa en intressant triologi även om jag tycker den blev snäppet sämre för varje film. Handlingen är stark och det bästa med filmerna är att de visar majoriteten av alla känsliga och kraftfulla scener som de allra flesta andra filmer skulle hoppat över. Det är helt klart bland det bästa som producerats i Sverige de senaste åren (i många aspekter). Jag skulle placera den brevid TV-serien Tusenbröder. Jag hoppas på att se annat gjort på liknande sätt i framtiden.

// Utan nostalgi har vi ingenting - GeorgVanHalen

I andra klass var det dags för en samarbetsuppgift. Jag tror alla jobbade två och två. Under lågstadiet då detta begav sig var jag bästa vän med en kille i klassen. Jag ville inte erkänna det då, men vi hade en udda vänskap. Varför var vår vänskap udda? Jo, av någon anledning hade han ett nästan sjukligt behov av att ha mig vid sin sida när det passade honom. När han umgicks med andra var det verkligen inget problem för mig, men när jag ibland skulle göra något utan honom gick det inte lika bra.

Samarbetsuppgiften gick ut på att rita och skriva en mindre tidning. Min bästa vän var bra på att rita (hans pappa var konstnär, vilket kan hjälpt till en del), men en annan kille från klassen frågade mig och jag sa ja. Det var alltid givet i de situationer att jag och bästa vännen skulle göra det ihop, men just det här vill jag höra med den andra killen. Bästa vännen gillade inte. Inte alls. Det kändes som att välja mellan vänskaperna.

Jag stod dock fast vid mitt val. Jag och den andra killen hade skitkul. Vi skrev ihop en tidning om klassen. Han ritade och även skrev om jag inte misstar mig (jag har alltid varit en kratta på att rita och skriva). Men idéerna var gemensamma. Idéutbyte på högsta nivå!

Vi valde att skriva tidningen med en humoristiskt betoning. Vi gjorde narr om något karaktärsdrag hos alla i klassen. När vi framförde det framför klassen var det en succé. Jag har absolut inget minne av någon annans bidrag, men vårt gick hem hos pöbeln med råge. Alla kunde skratta åt sig själva och alla andra förutom min bästa vän. Vi hade valt att framföra att han var rund. Det gillade han verkligen inte. Föreståligt, men det var inget personligt bakom något av karaktärsvalen.

Det var en knepig tid med min bästa vän, men härlig med en annan. Av allt jag framställt i skolan under mina dagar är denna tidning det jag tveklöst helst skulle vilja läsa igen. Faktist en av de få tillfällen då jag faktist gillat att gå i skolan och gjort något utav glädje istället för att bara göra något "man måste" (going through the emotions, you know?).

// Utan nostalgi har vi ingenting - GeorgVanHalen

Du blir frågad om en dejt och av någon anledning vill du inte gå på dejten.

Nyss lämnat en relation?
Inte det minsta attraherad av personen?
Vill vara singel?
Hemligt kär i någon annan?

Whatever.

Samtidigt vill du inte såra personen. Personen ifråga kanske är trevligare än de flesta eller någon du kommer möta många gånger. Vad säger du till denna person för att få den förstå att du inte vill gå på dejt men ändå såra personen så lite som möjligt?

Det här har inget med mig att göra. En sak hände en kvinnlig bekant och tycker det är en intressant frågeställning.

// Utan nostalgi har vi ingenting - GeorgVanHalen

1 - Hur länge har du bloggat? Sedan Oktober 2005 och hållit mig fast vid denna blogg. It's all here, baby!

2 - Hur såg din bild av bloggar och bloggare ut en månad innan du själv började blogga? Hade ingen aning om vad en blogg var vid tillfället utan började efter att en gammal kompis skrivit 2-3 inlägg jag uppskattade.

3 - Hur känner du inför dina första blogginlägg, när du såhär i efterhand läser dem? Kul läsning även om en del känns något oslipade.

4 - Tycker folk som känner dig att du är dig själv i din blogg? Det tror jag inte. När jag började skriva på internet (innan bloggen) började jag utveckla en del av mig som aldrig kommit upp tidigare. Är mer säker på mig själv i skrift än i tal.

5 - Har du hittat en fungerande gräns för hur privat du vill vara i din blogg, eller tänjs den gränsen hela tiden? Min blogg är inte en traditionell dagboksblogg utan jag skriver exakt det jag känner för. Jag försöker skriva på ett personligt sätt hellre än att slänga ut detaljer ur mitt liv. Däremot finns det inlägg då jag vill ha ut personliga händelser, minnen och tankar som legat med mig länge och då finns ingen gräns. 

6 - Nämn några saker som du aldrig bloggar om, och varför. Särskilt på senare tid har jag påbörjat flera inlägg, men ändå inte hittat rätt inspiration. Efter jag skrivit en större del av inlägget kan jag få känslan av att jag skrivit bara för att skriva. Det finns ingen finess eller riktig tanke bakom det hela och då tas det bort. Jag har således svårt att skriva om saker som ingen intresseras av, inte ens jag själv. Exempel: Vad jag åt till frukost, en film som gav mig noll intryck eller ett allmänt konstanterade som redan står på tusentals platser över hela internet.

7 - I vilken utsträckning bloggar du för att få bekräftelse, tror du? Inte bekräftelse i termer av att folk ska skriva hur snygg jag är eller hur duktig jag är. Utan bekräftelse i mitt skrivande. När man får kommentarer där man märker att inlägget förmedlats precis som jag ville och att personen faktist orkat läsa igenom allt istället för att bara skriva "bra inlägg :)" efter enstaka rader.

8 - Har du träffat folk IRL (in real life) efter att ha fått kontakt med dem via bloggen? Nästan. Cosmic Moose (http://rochester.blogg.se/) spanade in mig på stan :D

9 - Tror du att det kan vara skadligt för vissa personer att blogga? But offcourse. Lägger man ut allför personlig information / åsikter i en blogg kan det definitivt användas emot dig. Bl.a. på arbetsinterjuver.
 
10 - Har du någonsin blivit sårad av någonting som skrivits till/om dig i kommentarer eller i andra bloggar? Nej, jag har klarat mig från allt sånt. Tycker dessutom folk borde ha bättre saker för sig. Jag är ingen provcerande människa utan skriver om det jag ser och hör. Håller någon inte med mig vill jag ha konstruktiv kritik, inte personangrepp.

11 - Tror du att du fortfarande bloggar om två år? Det gör jag definitvt. Har ingen tanke på att sluta - The Train Will Keep A Rollin' All Night Long !

// Utan nostalgi har vi ingenting - GeorgVanHalen

Möjligheten finns att jag är en av de sista personerna i Sverige som sett Stieg Larssons Män som hatar kvinnor. Med all hype och fatumet att SVT1 (SVT1!) sänder filmen verkar det illa för mig. Vem kan ha missat Män som hatar kvinnor nu? Men då filmen är förbaskat bra tänker jag ge er en recension ändå.



Handlingen i denna film är inte helt olik en klassisk Beck eller Wallander fast med andra "good guys" än poliskåren. Istället för en kommissarie med tekniker och kollegor som snokar runt är det en journalist och en datakunnig tjej som vill ha rättvisa. Samt en del extra detaljer som ett mer intressant slut och starkare bakgrundshistoria.

"Boken är bättre" är en vanligt kommentar och då jag inte läst boken (och inte är någon bokmänniska) säger det mig absolut ingenting. Boken är originalet och har mycket större utrymme för detaljer och har tid att ge mer utrymme åt saker en film helt enkelt inte finner tid till, att boken är bättre än filmen i flera aspekter är ingen konstighet. Jag ser alltid böckerna och filmerna som två separata enheter och två helt olika processer. Vad vill jag ha sagt med detta? Vill man hitta fel i Män som hatar kvinnor med fokus på bakgrundsdetaljer och berättandet är det inte svårt, men tycker ändå filmen får med det som behövdes för att ge rätt bild av karaktärerna.

Scenerna är logiskt uppbyggda och hoppar över rätt saker. Det är ett klart plus. Scenerna hoppar endast lite i tid (för att spara tid till det väsentliga) och man slipper tänka: "hur kom dom dit?". En skön omväxling från andra filmer.

Förbaskat bra. Varför är den förbaskat bra? Jo, många scener är ärligt och effektivt gjorda. I många filmer hoppar man över vissa scener och man hoppas att publiken ska förstå ändå. Här gör man tvärtom. Här visas de "värsta" scenerna och inga detaljer besparas. Det är definitivt ingen bra film för en första dejt, men de har lyckats skapa en film som sätter spår på ett starkare sätt än valfri Hollywood-produktion. Grädden på moset är att skådespeleriet överlag är av hög klass oavsett om det är av de kända, okända, små eller stora karaktärerna i filmen.

Betyget för Män som hatar kvinnor är 4 väskor med hemliga kameror av 5 möjliga.

// Utan nostalgi har vi ingenting - GeorgVanHalen

En vän såg denna film och rekommenderade den.
Filmen är "Wall Street - Money Never Sleeps".



Lade ni märkte till hur jag ändrade "Money Never Sleeps" till "Money Does Sleep" i rubriken? Varför? För att det är sant. Det här är en av de tråkigste filmer jag någonsin sett. Inte en av de sämsta filmerna, men en av de tråkigaste.

Filmen innehåller några bra scener och Michael Douglas dominerar i princip varje scen han vistas i. Han har alla de välskriva dialogerna, men innan Michael Douglas karaktär dyker upp (vilket är relativt sent) fick jag noll engagemang i filmen. Det är bara massa prat. Michael Douglas är den enda med någonting intressant att säga. Karaktärerna presenteras inte på ett bra sätt och de scenerna som ska föreställa "actionscerna" består endast av att folk ringer runt varandra och skapar kaos på "Wall Street" för något särskilt företag. Det enda som händer då är att det blir lite flashiga upplägg av scenerna mellan de som ringer runt och sedan att någon blir arg vid sitt skrivbord. BORING ! 

De bra scenerna byggs aldrig upp utan kommer från "ingenstans" efter ett antal tråkiga, därför blir de aldrig lika effektiva som tänkt. Det är dessutom möjligt att filmen är bättre om man sett originalet från "1987", men jag tvivlar på att det. Jag tvivlar.

Betyget blir 2 trötta tjugolappar av 5 möjliga för Wall Street - Money Never Sleeps. Michael Douglas prestation är värd mycket mer, men filmen hade behövt en starkare handling och mer engagerande skådespelare i övrigt. Tydligen gillade min vän denna film, men jag kan inte rekommendera den till dig.

// Utan nostalgi har vi ingenting - GeorgVanHalen

I helgen har jag delvis nördat mig.

WHAAAT!!???

Det är sant. Jag har spenderat några timmar i helgen genom att köra klart spelet StarCraft II - Wings of Liberty hemma hos en kompis.



Originalet StarCraft är ett av de spelen som svetsats inom mig på en högre nivå än "bara ett spel". Att jag än idag har intresse av ett spel som detta beror givetvis mycket på grund av nostalgi, men det är inte allt. StarCraft II har nämnligen en story som ger samtliga av dagens filmer en smäll på käften. Spelet är bra, men största anledningen att jag ville spela klart var faktist på grund av scenerna emellanåt som innehåller svek, humor, catchiga repliker, växlande handling och en detaljrikedom som heter duga.

Datorspel har generellt sett ingen större påverkan på mig längre. Jag tycker det är kul ibland, gärna med en vän. Men just detta spel fick känna barndomens kärlek till spel igen. StarCraft II kommer att ge ut expansion packs, vilket innebär att handlingen kommer fortsätta. Det kommer bli mer intressant att följa än valfritt program på TV!

// Utan nostalgi har vi ingenting - GeorgVanHalen

Något som kan vara intressant är att bandet R.E.M. tog upp dåtidens  mest välbetalda kontrakt av ett skivbolag på 80 miljoner dollar någongång vid 1996-1997. Det måste suttit fint på banken.

Trots ekonomiskt oberoende (antar jag..) har bandet fortsatt med album efter album med jämna mellanrum. Nu är det dags för deras senaste, Collapse Into Now. Ett album som borde finnas tillgängligt på alla versioner av Spotify inom kort.



// Utan nostalgi har vi ingenting - GeorgVanHalen

Burn After Reading - En film av bröderna Coen.

Dessa bröder gör filmer som ofta hyllas till skyarna medan några inte förstår varför. Personligen vill jag förstå, men har ändå svårt att se storheten. Ta det i beaktning när ni läser detta.
 


Fjantig är vad denna film är och, om jag förstått rätt, är det även tanken bakom allt. Den här filmen driver med det typiska Quention Tarantino konceptet att flera karaktärer och handlingar sammanlänkas. Istället för att vara så smart och cool som möjligt är den så.. dum som möjligt.

Tydligen ska karaktärerna varit skrivna åt de enskilda skådespelare vilket gör att handlingen sätts mindre i fokus och skådespelarna får spela ut lite som de vill. Jag skrattade till några gånger och tyckte den var underhållande rätt igenom även om allt inte är min typ av humor.

Det finns en riktigt bra scen i filmen, men jag tänker inte "spolia" för er. Den är dock kvicktänkt, välgenomtänkt och gör nästan att filmen förtjänar ett extra 0,5 i betyg. Det var även kul och se olika skådespelare i annat än deras typiska roller.

Jag har "Big Lebowski" och "Fargo", tycker båda var okej filmer men förstår inte riktigt dess hyllningar. Denna film (kanske pga. lägre förväntningar) kunde jag ta till mig på ett annat sätt. Betyget blir 3 breda pittar av 5 möjliga för Burn After Reading.

// Utan nostalgi har vi ingenting - GeorgVanHalen