oh, won't you clap your hands for me?
Fel är det aldrig med något utav dessa alternativ på en konsert:
* Ett rivigt gitarrsolo
* En fantasifull introduktion av bandet
* Ett flashigt sätt att starta första låten
* Utspring på scen med rätt "encore" (extranummer, för er som inte hänger med)
Trots allt detta är min höjdpunkt på en konsert ändå när bandet drar ner tempot och konserten styrs endast av något simpelt spel från antingen basen, gitarren eller trummorna och en frontman som försöker får igång publiken.. och får igång den. Händerna börjar komma upp i luften och börjar klappa i takt till det simpla spelandet och för en stund står du inte där med en vän elller två. Du står där med tusentals.
// Utan nostalgi har vi ingenting - GeorgVanHalen
Det låter härligt! Jag fick mitt livs bästa rus förresten när jag var på Nelson Mandelas födelsedagskonsert 2008. One vision är verkligen en otroligt bra öppningslåt för Queen. De där ljuden i början och sedan kommer Brian May in med riffet som ger mig gåshud! :-D
Härlig känsla. Jag har inte varit på så många konserter, men starkaste minnet jag har är när kompisar "tvingade" med oss på Prince (början på -90-talet). Jag gillade inte Prince innan, men efteråt var jag helt såld. Purple rain är nog den bästa låten någonsin fortfarande.
Sv: Ja, hon är mitt lilla mirakel, det är hon verkligen. :D
