Boken av Eli
Det är tråkigt.
Det är tråkigt att behöva såga denna film för den innehåller många bra saker, men handlingen är tyvärr lövtunn och drar ner hela filmen. En film med mycket potential...
... Denzel Washington, Gary Oldman och Mila Kunis ger ut överlag bra skådespeleri och vissa scener är riktigt välspelade. Valet av skådespelare och deras prestationer är därmed godkända eller tom. mer än så.
Filmen är snygg och innehåller flera coola alternativt oväntade scener. Ett stort plus för det!
Men det tar över halva filmen innan det ges någon förklaring av i vilken tidsålder filmen utspelas, vem huvudkarakären är och vad han ska göra. Man sitter alltså genom halva filmen och förstår ingenting.
När en del information är kommen är det fortfarande många frågetecken som aldrig blir besvarade. Varför är huvudkaraktären som Terminator, Bruce Lee och Stålmannen i samma person? Vart har han lärt sig allt detta? Hur vet den "onde" om att vissa saker ens existerar? Varför? Varför? Varför!
Den här filmen hade behövt betydligt mer förklarande och berättande istället för att huvudkaraktären ska leka hemlighetsfull och mystisk. Slutet var dessutom riktigt tråkigt och kändes som propaganda för en viss...
Betyg: Jag vill ge denna film bättre, men den får endast 2,5 usla böcker av 5 möjliga. Inget jag kan rekommendera för den som anser att handlingen i en film är central.
// Utan nostalgi har vi ingenting - GeorgVanHalen
Blue Öyster Cult
Du behöver inte lyssna eller ens tycka om rockmusik för att åtminstone känna till dessa bandnamn. Sedan finns det givetvis hur många band som helst vilka aldrig når större framgång. Det finns dock en ytterligare kategori, band som får ett par "hits" och säljer bra under en viss eller vissa perioder, men som aldrig i sin helhet når Mr. Svensson.
I den sistnämnda kategorin hittar du bandet Blue Öyster Cult även kallat Blue Oyster Cult pga. länders alfabetiska begränsningar. Många av er känner säkert igen bandets största hit "(Don't Fear) The Reaper". Det gjorde åtminstone jag sedan en lång tid tillbaka och en dag efter att stött på bandets namn vid flertalet olika tillfällen började jag leta upp mer med bandet...
Ett av mitt 25-åriga livs bästa val!
Först letade jag efter låtar lik (Don't Fear) The Reaper, men hittade.. ingen. Blue Öyster Cult är således inget AC/DC. Nu rådiggar jag även AC/DC, men det bandet är känt för att göra låtar i samma stuk. Gillar du en låt, gillar du antagligen många fler. Blue Öyster Cult är däremot ett väsentligt mer experimenterande band.
Likt Queen ville inte Blue Öyster Cult bli känt som ett band inom en genre, men Blue Öyster Cult tar allt steget längre. Queen hade låtar i många olika genrer, men en Blue Öyster Cults låt kan innehålla flera genrer i samma låt och gör det som en vana. En låt kan börja med ett gitarrsolo, trappas upp i tempo, gå in i ett saxofonsolo, gå ner i tempo och sedan tonas ut med ett outro helt olikt något annat i låten, men allt fungerar ändå som en helhet.
Jag lånar ord av en Flashbackanvändare nu i brist på egna "De har ingen motsvarighet inom hårdrocken enligt mig, både vad gäller musikaliska arrangemang och de fantastiska texterna".. och kan inte göra annat än att hålla med. Bandets texter kan vara intelligenta, abstrakta, roliga och även fjantiga, men det sista gör inte mig något. Det visar bara att bandet har självdistans och inte måste följa någon mall om vad de "får" sjunga om och inte.. något som alldeles för många band och artister verkar ha.
"Alla" band med ett antal album bakom sig har en handfull låtar som inte håller samma klass som de övriga. Detta gäller även Blue Öyster Cult, men de låtarna är få. På riktigt. Blue Öyster Cult sitter annars inne med en låtskatt som slår de flesta band med råge, vete och havre.
Live då? Det finns många band jag skulle göra mycket för uppleva under deras storhetsperiod. Vissa mest för att kunna påstå att jag har sett ett visst band (The Beatles), andra för att kunna få sjunga tillsammans med en gigantisk publik (The Rolling Stones, Rainbow, Kiss), vissa för att få gåshud av specifika låtar (Pink Floyd, The Doors) men Blue Öyster Cult skulle jag vilja uppleva mest för att se vad de skulle ta sig till. Med den musikaliska variationen och bandets personkemi var allting möjligt.
// Utan nostalgi har vi ingenting - GeorgVanHalen
like the game... if you lose
Det var likt detta. Fast mycket värre.. redan i klass fem!
Vi var i ett tält, jag minns inte hur många vi var.. men sammanlagt måste det varit halva klassen, om inte fler. Innan spelandet börjades delade alla in lag i två eller tre personer. Jag tror det var fyra lag (minnet sviker mig en del här).
Jag skulle vara i lag med två kompisar, vi kan kalla dom Jonis och Oscar (för att de faktist heter Jonis och Oscar), men i sista sekund hoppade jag av och blev en av de officiella tältvakterna istället. A Man On A Mission.
Klädpokern började och alla lag (alla!) beordade just Jonis och Oskar att klä av sig. Jag tror de andra lagen blev av med någon enstaka sko medan "mitt lag" slutade upp som just det... nakna!
Det blev den traditionella diskussionen om dom verkligen skulle behöva klä av sig, men dom gjorde det. Dom flashade alla. Haha, snacka om tur där. Tur för mig som slapp undan det ödet i sista sekund!
// Utan nostalgi har vi ingenting - GeorgVanHalen
flytande vänskap
En vän är alltid en vän, men... en relation kan gå upp och ner. Alla utvecklas olika och vissa inte alls. Vänskap föds i enskilda kontexter. I en skolklass, på jobbet, i lumpen, via gemensamma intressen eller vad det nu må vara, men dagen då denna kontext inte existerar längre.. vad händer då?
Då kan vad som helst hända. Är man automatiskt inte vänner längre bara för att man inte umgås dagligen? Bullshit!
Människor går igenom olika perioder och ibland känns vänskapen rätt, ibland fel. Känns den jämt fel är vänskapen över, men annars är det en vän jag möter när jag möter den på stan.
Vissa människor är hårdare än mig gällande detta. Är vännen inte en aktiv del av ditt liv är vänskapen över. Finito. Inga "hej hej" på stan eller vänskapliga "likes" över facebook. Inget.
Hur ser du på vänskap och varför?
// Utan nostalgi har vi ingenting - GeorgVanHalen
mästaren
" Under hela mitt liv fanns tron om att jag var mästaren.
Tills dagen.
Dagen då jag mötte honom. "
// Utan nostalgi har vi ingenting - GeorgVanHalen
"Du"
Du kunde hjälpt mig.. men gjorde det inte.
Du valde att inte göra det.
Du valde att lämna mig.
Därför hatar jag dig.
// Utan nostalgi har vi ingenting - GeorgVanHalen
keep going
" If you keep going, you might get there "
// Utan nostalgi har vi ingenting - GeorgVanHalen
En stark en från 2009
Relativt mycket humor.
En aningen smart.
Väldigt lite fantasy.
Det skulle kunna vara vilken film som helst, men i detta fall är det....
Ärligt talat har jag ingen större kunskap om den klassiska figuren "Sherlock Holmes" utöver att namnet tillhör allmänbildningen, att han hade huvudbonad och en pipa. But that's it.
I denna film har de tagit Sherlock Holmes till en ny generation och gjort det... ovanligt bra. Jag är ofta skeptisk till att "förstöra" klassiska serier eller karaktärer, men här har det gjorts många rätt.
Filmen är långtifrån något jag hade kunnat få ihop i mitt huvud, vilket är bra. Robert Downey Jr. är numera mest känd som "Iron Man", men personligen tyckte jag han gjorde Sherlock Holmes mycket bättre. Övriga karaktärer känns rätt placerade också.
Filmen är "lång". Den mixar action-, berättande- och dialogscener i ett bra tempo. Den blir aldrig tråkig och är faktist en av de mest underhållande filmerna jag sett på länge. Inte nödvändigtvis den roligaste eller den smartaste, men ständigt på G. Ibland slängs riktigt snygga scener in också tillsammans med oväntade vändningar. En annan fördel är barnvänligheten som finns utan att den blir larvig. Jag som är 25 år uppskattar filmen, men jag tror även en 11-årig version också hade gjort det. Det är inte särskilt vanligt, ofta blir filmer för barntillämpade.
Min bästaste del i filmen är en spoiler, sluta läs nu.. om du tänkt dig se filmen. Spoiler: Filmen öppnade upp för en efterföljare på en riktigt snyggt sätt. I love it !
Betyg: 4 stycken pipor av 5 möjliga.
// Utan nostalgi har vi ingenting - GeorgVanHalen
I'm with You
Red Hot Chili Peppers nya album
" I'm with You "..
.. med första singeln " The New Adventures of Rain Dance Maggie "
// Utan nostalgi har vi ingenting - GeorgVanHalen
the answer to a bunch of questions
Jag har fått frågor! Här kommer svaren och frågorna, givetvis.
"Vad har musiken inneburit för din personliga utveckling och vilken musik har gett dig mest?"
Homosexualitet.
ÖÖÖÖ, WHAT?
Ja, genom musik har jag faktist undvikit "hatet mot bögar" som många verkar ha. Hur kan jag slänga ut något intelligent likt "jag hatar bögar" när Rob Halford (från Judas Priest), Freddie Mercury (från Queen), Elton John och Michael Stripe (från R.E.M.) är homo- eller bisexuella? Dessa fyra män står stadigt på populärmusikens högsta topp, åtminstone om jag får säga mitt och det är precis det jag gör.
Utöver att vara bra sångare är dessa herrar kreaktiva och skapat musikaliska arrangemang som slår mycket annan musik på fingrarna. Både i termer av originalitet och detaljrikedom. Jag kan inte nämna hur många gånger jag fått gåshud från någon av Queens låtar, hur Elton Johns härligt pianospelande är, hur jag älskar Rob Halfords högsta heavy metal noter eller hur mycket Michael Stripes texter står ut i den kommersiella musikvärlden. Faktumet att de är homo- eller bisexuella hamnar i skuggan av att de fyra herrar som faktist förtjänar sitt kändisskap baserat på deras talanger (vilket väldigt få gör i dessa dagar).
Inte bara det. Inte bara det.
Genom musik har jag lärt mig att få ett mer detaljerat sinne för vad jag gillar.. inte bara i musik utan även film och annat jag inte kan diskutera här. Jag har lärt mig att lyssna efter vad det är jag gillar och lärt mig uppskatta sånt jag antagligen aldrig skulle tyckt om för endast några år sedan. Inte bara saker i termer av komplexitet utan även originalitet och annat. Många lyssnar på en låt en gång och bestämmer snart att "den här låten suger", jag däremot ger den fler chanser och återvänder senare och försöker lyssna samt upptäcka saker i låten jag uppskattar. På detta vis har jag hittat flera av mina nuvarande favoritlåtar. Detta tänkande har jag även överfört i mitt filmtittande.. inte bara döma efter skådespeleri eller handling utan även enstaka scener, dialog och detaljer! Musik har således berikat min personliga utveckling på ett sätt som kanske en dag kan förändra mitt liv ordentligt.
Musiken som givit mig mest är den klassiska rocken och dess närliggande genrer. Det är band som Led Zeppelin, Deep Purple, Blue Öyster Cult, Rush, Thin Lizzy, Black Sabbath, Scorpions, Aerosmith, The Doors osv. som gör att jag känner mig hemma. Det är just det musik handlar om för mig. Att hitta hemma. Det är ingen tävling. Om någon föredrar David Guetta, Miles Davis, Daft Punk eller Eminem får de gärna göra det.. Alla kan inte ha samma hem :)
"Vad gillar du att göra när ingen ser tex... Alla har vi något vi inte visar andra men ändå kan berätta om."
Nakenrockar!!!
Om du är ensam hemma (eller är tillsammans med någon trevlig själ).. skruva på volymen på stereon eller datorn, släng av dig kläderna och let the music do the talking. Det kommer definitivt bli veckans bästa händelse!
"Berätta om ditt liv :)"
Mitt liv suger.
Nej, nej, nej, nej, nej...Det gör det ej!
Jag har ett rogivande liv. Arbetet sker med ett öppet schema på halvtid (alla som jobbar eller jobbat halvtid vet dock att det oftast blir mer än så). På jobbet hoppar jag runt lite på olika ställen, men håller mig oftast på en plats där jag trivs. Kollegorna är trevliga, det är relativt fritt och jag möter mycket folk utöver det. Inte direkt mycket att klaga på. Jag jobbar oftast kvällstid.. det är SKÖNT att slippa gå upp 06:30 varje morgon, men givetvis saknar jag känslan över att ha lediga kvällar, då jag anser att det är lättare att slappna av efter att ett jobb är gjort.. än innan. På fritiden blir det mycket film. Sedan några år tillbaka har filmintresset växt. Jag har inte nödvändigtvis sett fler filmer än average joe (vem som helst), men mitt sug efter att se film och hitta de där guldkornen många aldrig får se är nog större hos mig än hos gemene man. Jag har dessutom blivit tillräckligt gammal för att börja tycka att "göra mat till vardags" är mer en börda än en njutning, vilket leder till nästa fråga..
"Är du 25 år på riktigt?"
Hahahahhahhha
Hahaha
Ha!
Skriver jag som en omogen 13-åring eller... skriver jag som en kinking gammal man? Jag vet inte vad jag ska tro när jag får en fråga som denna. Men svaret är "ja", jag är 25 år.. på riktigt!
"Vad ska du bli när du blir stor?"
Det vet jag inte, jag funderar på det.
En mellanhand i musikindustrin är dock något jag vill bli. Jag kan inte spela något och kan definitivt inte sjunga, men min ändlösa kunskap (nåja) och törst efter musik är något jag vill utnyttja i ett jobb. Jag älskar att upptäcka musik och vill hjälpa band.. gamla som nya att nå ut till ny publik. Dagens musikutbud på radio och TV är sorgligt och många "ointresserade" av musik går miste om så mycket bra.. de får nöja sig med annat istället. Jag tycker dessutom hela musikindustrin måste tänka om och tänka rätt. Det är fans av band och de genuint intresserade som köper musik (resten gör det inte längre och kommer antagligen aldrig göra det) .. vill man fortsätta sälja musik måste man ge fansen vad de vill ha. Inte hota dem för att de laddar ner musiken eller ge ut konsertbiljetter till löjliga priser. Exakt vad detta innebär för jobb, vet jag inte.. men har du något jobb i stil med detta att ge mig, tveka inte att erbjuda det :>
// Utan nostalgi har vi ingenting - GeorgVanHalen
