en udda notis, indeed.
I ett desperat försök att känna mig nyttig (något jag ofta gör i dessa situationer) var att be om extra sallad på kebabtallriken. Sagt och gjort.
Killen i kassan är en trevlig och social typ som tyckte min order av extra sallad var konstig. Vilket jag i min tur tyckte var konstigt, men saken är den att 95 % (en siffra killen i kassan slängde ur sig efter flera års försäljning) av hans kunder äter aldrig upp salladen utan låter den ligga kvar...
Visst är pommes, kebab och sås gott.. men är det inte mixen av alla dessa OCH salladen (gurka, tomat, lök osv.) som gör det till en populär måltid?
// Utan sallad har vi ingenting - GeorgVanHalen
I Don't
Några av er har som ett personlighetsdrag (med brist på bättre ord) att bestämma något med en annan person (eller flera) och sedan från ingenstans, ändra planerna med underbara anledningar som "jag pallar inte". Därefter "försvinna" under några dagar och hoppas att det aldrig hänt.
Det handlar inte om godtagbara anledningar t.ex. att kompisen blivit erbjuden ett jobb i sista sekund där den tjänar riktigt bra, att någon i familjen råkat ut för en olycka eller att de är magsjuka. Då är det förståeligt.
Dessa personer förstår helt enkelt inte att folk faktist ser fram emot saker. Att planer i ens liv kan betyda mer än bara "tidsfördriv". Att den andra inte bara rycker på axlarna, säger "jaha" och ringer runt till annat folk.
Om ni inte pallar ska ni inte planera något överhuvudtaget.. Folk har bättre saker för sig och pallar inte er! Bara så ni vet :)
// Utan nostalgi har vi ingenting - GeorgVanHalen
It is:
Vad är dessa för album? It is:
R.E.M. - Collapse Into Now (2011)
Red Hot Chili Peppers - Stadium Arcadium (2006)
Foo Fighters - Wasting Light (2011)
Blue Öyster Cult - Tyranny and Mutation (1973)
En skönt låt från albumen är på sin plats också!
R.E.M. - Every Day Is Yours To Win
Red Hot Chili Peppers - If
Foo Fighters - Walk
Blue Öyster Cult - Baby Ice Dog
// Utan nostalgi har vi ingenting - GeorgVanHalen
skulle jag göra ett album
Bara så du vet :)
// Utan nostalgi har vi ingenting - GeorgVanHalen
past - present
I feel my past in the present
// Utan nostalgi har vi ingenting - GeorgVanHalen
The "King of Adelsö"
Elvis Presley var "The King of Rock 'N' Roll", Michael Jackson var "The King of Pop" och Halvar Lindgren var "The King of Adelsö". På Adelsö (en ö strax utanför Stockholm) tror jag Halvar trivdes allra bäst och varför skulle han inte göra så.. det var snudd på ett paradis han ägde!
Far min och Halvar blev vänner genom att vara aktiva inom den gemensamma bostadsföreningen och i början av 1990-talet fick Halvar för sig något. Vilket slutade upp i att min familj köpte två tomter (en bebyggd och en obebyggd) på Adelsö samt ett projekt tillsammans med honom som min far reparerade och såldes ganska snart. Trots detta har jag mina bästa minnen från Halvars landställe. Pool, bastu, perfekt klippt gräsmatta, stora ytor fyllda med olika frukt och bär som äpplen, päron och biggaråer. Stället att vara på och Halvar älskade att bjuda dit folk.. för snål, det var han inte! Faktum är att han bjöd på så mycket cider och fläder drycker att jag tänker på honom varje gång jag dricker de än idag.
Min barndomsvän Marko mötte Halvar under mitten av 1990-talet och Halvar frågade något i stil med "Har inte vi träffats förut?", då replikerade Marko frågan med orden "det vet jag inte, alla gamla ser likadana ut" och Halvar skrattade. Den historien har mina föräldrar dragit många gånger sedan dess, men Marko hade fel. Halvar var inte en "gamling" i mängden. Han var en av de bästa!
Våren 2004 tog jag studenten och på studentmottagningen höll Halvar ett tal, som finns på film, om att jag aldrig pratade som liten men en gång när vi plockade frukt från ett av hans träd på Adelsö hade får (ja, djuret) hittat sig till oss medan jag stod på en stege. Ett av fåren vägrade gå därifrån så från min tystnad skrek jag "jävla får!". Vilken Halvar skrattade gott åt. Endast månader efter hans tal och min student (bilden över oss) lämnade Halvar Lindgren byggnaden för sista gången.
Halvar fick aldrig egna barn, men utan att frågat mina syskon kan jag skriva för dom och ärligt påstå att Halvar var lite som en extra morfar eller farfar för oss alla.
// Utan nostalgi har vi ingenting - GeorgVanHalen
Jag trodde aldrig att ni skulle fråga
Tror jag att jag är född till den jag är?
- Absolut... inte. Jag har bara börjat bli den personen. Detta är bara början, my friend !
Är jag rädd för blod?
- Jag är en av alla där ute som av någon anledning (psykologisk tydligen) mår värre än värre vid en sådan simpel sak som att göra blodprov. Det gör inte särskilt ont (även om det inte är skönt heller) och sprutan är egentligen inte särskilt läskig, men efteråt känns det som jag druckit 90%-iga shots för ett helt kompani. En mildare känsla av obehaglig kan jag även få av vissa samtal och tv-program (handlades om operationer och annat kul). Kvalificeras detta som rädd, tro?
Stjärntecken och Horoskop: Yes or No?
- Det är läskigt. Inte stjärntecken eller horoskop utan att jag ofta (precis så!) dras till skorpioner. Letar jag igenom dejtingsidor och hittar söta tjejer jag attraheras extra utav är de oftare skorpioner än inte. Skulle nästan våga påstå 8 av 10. Den allsmäktiga skorpionen täcker dock mer än kategorin "söta tjejer", jag brukar komma bra överens med alla skorpioner (även om inte alla inte är lika härliga som Jennifer!). Svaret får bli "yeno" på denna.
Vilket personlighetsdrag är ett måste hos en partner?
- Mysighet. Jag skulle aldrig kunna vara, bo eller leva ihop med en tjej som är kall, hård eller en riktig jävla bitch. Jag vill ha en tjej som lämnar gulliga personliga lappar när jag kommer hem sent från jobbet, en tjej som då och då ger en kram utan djupare anledning, en som springer fram leendes med våra små barn på flygplatsen när man kommer hem efter en längre resa, en som bakar rykande färsta kanelbullar utan fläkt så det luktar i hela lägenheten eller en som vill spendera halva söndagen bara liggandes tillsammans i nytvättade lakan.
Såna här människor gillar jag:
- Dom där man möter ibland och likt en härlig dag lämnar ett bestående intryck. Människor som inte försöker vara något annat än vad de är. Sociala talangerna ligger ofta på topp och man hoppas på att få träffa dom igen, men om det inte skulle ske. Träffar man dom bara den gången har de fortfarande lämnat ett avtryck större än många andra i ens liv.
Såna här människor gillar jag inte:
- Människor som inte nöjer med sig att "ogilla" något utan måste, helt utan anledning, påpeka det. Gång på gång på gång. Folk som inte kan acceptera att alla gillar olika och kan inte ens för en nära vän respektera åsikter, tankar, intressen eller smaker. Ibland är det bättre att bara sätta sig ner och hålla k*ften.
// Utan nostalgi har vi ingenting - GeorgVanHalen
Wasting Light
// Utan nostalgi har vi ingenting - GeorgVanHalen
Nu har Wendela gjort det igen
Först och främst har jag skickat in två anonyma frågor till skribenten Linn Heed och båda har blivit publicerade på aftonbladets hemsida (that's right!). Den första av frågorna publicerades för alla men inom kort blev den placerad under aftonbladet plus (vilket innebär att alla måste betala för att se den). Den andra frågan skickades direkt in till aftonbladet plus.
Mailade Linn Heed gjorde jag för mer än en vecka sedan och frågade om hon kunde skicka endast svaren till min egna frågor (privat på min mail, på det viset ger de inte ut informationen gratis till andra utan aftonbladet plus).
Jag har fortfarande inte fått något svar. I dagens läge måste jag alltså betala för att se svaret på min egna frågor. Frågor aftonbladet får fler sidvisningar för och således tjänar pengar på. Härliga grejer!
__
Nu: Över till misstag nummer två. Misstaget är en artikel om ett meningslöst fenomen. Under de senaste åren har det varit inne eller standard (?) att raka sitt könsorgan, men nu. Nu ska det bli ändring. Det är "sexigare med hår kvar" - En "Ny mer vildvuxen könshårstrend på gång?" står det på aftonbladet. Hmm, har inte människor haft könshår sedan mänsklighetens begynnelse? Kan man ens kalla det en trend?
Låt oss tänka att jag träffar en snäll flicka som heter Lisa och det ena leder till det andra. Hon tar av sig trosorna och är rakad där nere. Skulle jag då börja få kallsvettningar, ställa mig upp, klä på mig och säga, tyvärr, jag kan inte göra det här. Tusan också, hör av dig när du växt till dig där nere och sedan storma ut? Nja..
NEJ.
Så går det inte till. Varför ställa till det för alla mindre erfarna och osäkra genom att få in i deras huvud att könshåret spelar roll. Det är verkligen ett i-lands problem av proportioner. Folk har sina preferenser, men en trend? En trend? Nej. Vårt samhälle har gått för långt. Kan inte folk få möjligheten att tänka och tycka samt agera själva om en sak som denna?
Alla, exakt, alla könsorgan ser olika ut (tror jag åtminstone, är inte 100% insatt i sex miljarder könsorgans utseende). En del passar säkert bättre i rakat en del med vildvuxen hår. Kan vi inte bara lämna det så och få folk fokusera på något mer väsentligt.. vad sägs om växthuseffekten eller att hjälpa arbetslösa?
// Utan nostalgi har vi ingenting - GeorgVanHalen
Min teori
Min teori är att man, under "perfekta" förutsättningar, inte kan älska en annan människa mer än sin enäggstvilling. Tänk på den.
// Utan nostalgi har vi ingenting - GeorgVanHalen
Ladder 49
OH BOY (OR GIRL), I LOVE THIS MOVIE !
Få människor kan varit mer skeptiska till denna film än jag. När jag såg en biotrailer om den då det begav sig tänkte jag "... vilken skitfilm". Men månaderna gick och brorsan hyrde filmen, jag gav den en chans då det var en seg afton. En afton som slutade i tårar.
Glädjetårar.
Få filmer har berört mig lika mycket som denna. Skådespeleriet är på topp av både John Travolta och Joaquin Phoenix även ett plus ska de andra ha. Realismen är, i min värld, även den bra. Inga "over the top" actionscener eller andra fjantiga påhitt finns att hitta. Det är en film om brandmän för brandmän (det visas tydligt i bonusmaterialet). Men det mesta av styrkan i filmen är inte i de scenerna utan hur de integreras med de övriga.
Filmens absolut mest intressanta faktor är dess uppbyggnad. Mindre spoiler: Filmen börjar och slutar med en händelse som även återkommer då och då i filmen. Under denna händelse ser man sporadiskt flera olika flashbacks från huvudpersonens liv. Inte det traditionella "hur kom jag hit?" utan minnen. Härliga minnen, vanliga minnen och hemska minnen som del för del får en att tycka om karaktärerna och känna med huvudpersonen.
Ladder 49 blandar ihop många av de mänskliga faktorerna rädsla, kärlek, vänskap, ilska och humor på ett sätt de flesta filmer misslyckas med. Det är dock ingen perfekt film. Vissa saker (minnena) skulle kunna förklaras lite bättre och ibland får man pussla ihop vissa delar själv.
Slutet kan säkert av många anses vara förutsägbart, men det var det inte för mig. En helt klart värdigt slut och ja, nu när jag sett om filmen fälldes det tårar igen.
Mitt betyg blir 4 starka (!) brandmän av 5 möjliga. En given favorit i min samling!
// Utan nostalgi har vi ingenting - GeorgVanHalen
yes.. en lista!
Idag har jag inget att skriva, men tänker skriva det ändå. Vad passar bättre än en.. yes.. en lista!
Varför borde du läsa min blogg?
- Det borde du inte. Istället borde du ringa upp en vän eller två och ta en sväng på stan, men om du ändå bestämt ska spendera dagen vid datorn kan du lika gärna ägna några minuter här och kanske få dig en tankeställare.
Är jag en morgon- eller nattmänniska?
- Skulle kalla mig en kvällsmänniska. Kanske är det på grund av alla år i Sveriges skolsystem under dagtid som gjort att jag anser att dagen inte riktigt börjar förrän efter klockan 18:00. But who knows. Det känns som att det mest intressanta i livet sker mellan 18:00 - 24:00.
Har jag någon piercing?
- När jag var i London vid Nyåret 2009 träffade jag och mina resekollegor ett brittiskt gäng i en pub. En i gänget kan vara den härligaste tjejen jag mött. Annie. Efter några "pints" och mycket snack började några prata om sex. Annie sa "ohh, I would just love to meet a guy with a huge sausage with a ring in it". Lite nykär som jag då var tog jag kanske till mig orden lite väl mycket. Senare samma kväll (och några shots på det) bestämde jag mig för att göra det. Jag skaffade en ring .. you know where. Minns inte särskilt mycket utav själva akten (som tur är), men den sitter kvar.
Om du fick fråga en fråga till vem som helst, vem hade du frågat, och vad?
- Jag skulle fråga Donald "Buck Dharma" Roeser (gitarrist i bandet Blue Öyster Cult) vad han tänkte eller upplevde när han skrev gitarrsolot i "Then Came the Last Days of May". Att komponera något så vackert måste vara baserat eller grundat på något speciellt.
Anser jag mig själv vara intelligent?
- Vad är det egentligen med alla dessa frågor jag ställt mig själv, de får mig låta schizofren eller något (?). Men som svar på frågan blir det nej. Svaret är nej. Jag anser inte mig själv vara intelligent. Intelligent är inget ord jag använder hur som helst. Få personer förtjänar den statusen i min bok.
I denna lista har jag gjort en smygare. Ett svar där varje (!) ord är en ren och skär lögn.. kan du lista ut vilken? :)
// Utan nostalgi har vi ingenting - GeorgVanHalen
och bandet...
Musikälskare som jag är känns det tråkigt att musik försvinner lika snabbt som den kommer idag. Väldigt få album får det utrymme i media det ofta förtjänar. Det blir en del skrivier om att "bandet är på gång med sitt nästa projekt". Sedan släppts albumet och är på tapeten någon vecka eller två, men snart är allt borta likt en vind. Samtidigt som det det blir svårare och svårare för nya band att slå riktigt stort börjar allmänheten (utfrån mina observationer och med undantag från de genuint musikintresserade) få sämre och sämre koll på de äldre banden. Hur många 16 åringar kan på rakt arm nämna tio stycken låtar av Elvis Presley, ABBA, Rolling Stones, Depeche Mode eller The Doors?
Just på grund av dessa påståenden vill jag slå ett slag för fyra låtar av ett band jag verkligen tycker om och bandet... det är Led Zeppelin.
How Many More Times
- En av bandets låtar med starkast influenser av bluesen. En lång och svängig låt som samtidigt är kraftfull och ger ett intryck av att innehålla mycket musikaliskt jammande. Skulle inte kalla den lättsmält, men värd att ge en extra chans eller två.
Living Loving Maid (She's Just a Woman)
- Denna låt kommer från skivan "Led Zeppelin II" som mycket väl kan vara ett av tidernas mest inflytelserika rock album ändå ser eller hör jag aldrig något om just denna låt. Få. Väldigt få låtar av något band får mig att gunga loss likt denna låt. I love it !
Down by the Seaside
- Den här låten låter precis som dess namn. En harmonisk låt som passar perfekt vid de tillfällena i livet då allt känns rätt. Första riktiga dagen på sommaren då du ligger och solar? På den långa tågfärden till årets händelse? Släng på denna och ögonblicken kommer bli aningen bättre.
The Rover
- Innehåller ett av de mäktigaste och saftigaste riffen från en gitarr jag kan tänka på. Det är svårt för mig att hitta en låt som är mer perfekt för min smak inom musik än denna. Den här låten förtjänar att spelas på klassisk rock radio.
// Utan nostalgi har vi ingenting - GeorgVanHalen
