satsar allt på rött

Såg ni vad jag just gjorde i min rubrik? hehehehe

Men jag är allvarlig.

Ibland ser jag t.ex. två tjejer på tunnelbanan som pratar svenska.. sen från ingenstans börjar de prata kinesiska, grekiska eller spanska med varandra. Varför? Förstår de inte hur otroligt otrevligt det är mot övriga i tunnelbanan? Vad säger ni nu som ni inte kunde säga för 15 sekunder sedan på svenska? Snackar ni skit om folk utan att kunna stå för det? Det är precis så det ser ut.
__

Ibland blir man hembjuden till en familj (där alla kan svenska) och ändå pratar de ett annat språk när man är i samma rum.. hela tiden. Hur enkelt är det hänga med i den diskussionen? Jag förstår att de kanske pratar ett annat språk när de är själva, men när de har gäster? Något att tänka på där.

// Det här är GeorgVanHalen som signar ut, slut!

När jag "pluggade" för.. ja, ett tag sedan satte sig två tjejer mittemot mig.
Då och då började de prata emellan deras läsning.

En del av konversationen, från en av tjejerna, gick något likt detta: "Jag gillar inte de traditionella snyggingarna. En tjejkompis tycker killarna jag anser sexiga är fula. Men jag tycker de är sexiga".

Ni fattar säkert poängen. Klockan är mycket på en lördag och några exakta citat från ett svagt minne kan jag inte bjuda på.... men hon tänker helt rätt !

Tänk själva angående vad eller vem ni är attraherade av. Strunta i allt annat.
Attraktion ska vara en djurisk instikt, inget som diskuterats i "Sex and the City" eller fångats på bild av Playboy.

Som min gamle klasskompis Ertan brukade säga: TÄNK!!!!!

// Det här är GeorgVanHalen som signar ut, slut!

" She didn't know the difference between the good and the bad.
  So she chose the ugly "



// Det här är GeorgVanHalen som signar ut, slut!

Våren 2004 tog jag studenten (hur kan sex år passera så fort?) och gjorde lumpen hösten 04 till våren 05. Därefter hade jag en avslappnad och lång sommar, men det kunde inte pågå för alltid. 

I min värld fanns det två val. Jobba eller studera. Då jag visste om att det kan vara svårt att hitta ett hyffsat jobb som 19-åring var studierna det givna valet.

Jag visste inte vad jag ville bli eller vad jag ville studera, men valde Nationalekonomi för att det lät som en bra startkurs och blev rekommenderad att gå kursen av syster. Kursen var på alldeles för hög nivå för mig. Seriöst, efter fem år i högskolevärlden har jag än idag inte stött på en mer ambitiös lärare. Han var grym, men jag hade inte en chans att hänga med (och det hade i prinicip ingen annan jag fick kontakt med heller). Tids nog blev det avklarat.

Sedan dess har jag studerat Sociologi A, Företagsekonomi A, Juridisk Introduktionskurs, Handelsrätt, Psykologi I & II (och givetvis Nationalekonomi A). Med enstaka rester (tyvärr, tillräckligt för problem hos CSN).

Då t.ex. Handelsrätten endast varit på 15p (dvs. en kvartalskurs) har jag även haft ganska avslappnade terminer emellanåt och samtidigt som jag jobbat någon termin emellanåt. Men pga. bristande intresse och dåliga tidpunkter för sjukdom har jag inte utnyttjat mina terminer fullt ut.

Jag har jobbat som väktare sedan sommaren 2006 (behovare) vilket har gjort att jag endast har studieskulder för våren 2010 då jag flyttade till Uppsala. Det känns bra åtminstone. Jag uppskattar mitt jobb som väktare men jag vill inte fastna där på heltid. Möjligtvis ett halvår, men inte mer.. i dagens arbetsklimat känns det som man kan fastna där länge. Väldigt länge.

Problemet är att jag än idag inte har det blekaste av vad jag vill jobba med. Detta gör att drivet / pluggambitionerna är väsentligt lägre än vad de borde vara. Jag vet att det bästa vore att bara plugga på diverse B och C-kurser i kanske ett år och ett halvt år för att sedan vara "klar", men det känns ändå fel på något sätt.

Då mina studier har varit spridda vet jag ärligt inte om ett fullständigt betyg skulle hjälpa mig få ett bra jobb ännu mindre ett jobb jag verkligen vill ha.

Denna höst ska jag bo kvar i Uppsala och jobba då jag kan som väktare och hitta tillfälligt annat jobb här i krokarna. Men vad händer till våren 2011? Här är mina val så jag ser det:

1: Bo kvar i Uppsala och plugga diverse kurser jag egentligen inte bryr mig om och förhoppningsvis få ett hjälp av CSN med pengar för att nå en "fullständig utbildning".
2: Skippa studierna tillfälligt, hitta ett heltidsjobb och bara jobba arslet av mig.

Ser ni något alternativ jag inte gör? Vänligen kom med förslag. Allt är välkommet! Vad skulle du göra i min situation? Känner du någon som varit i liknande situation och löst det på ett bra sätt?

// Det här är GeorgVanHalen som signar ut, slut!