I AM OZZY

                          Who are you?
       I AM OZZY



Uppfattade någon min referens till Batman i raderna över bilden? mm, maybe not.. but I couldn't resist.

Jag följde aldrig "The Osbournes", men gillar både Black Sabbath och hans solokarriär. Dock är jag en av dom som tycker att det är människorna omkring Ozzy Osbourne som skapat hans karriär. Det är ett faktum han även erkänner, mer eller mindre, i boken. Jag är därför relativt objektiv när jag säger att denna bok är bra, riktigt bra.

Boken är upplagd i kapitel men har ändå två övergripande "delar" och, enligt mig, är del 1 bättre. Jag vet inte hur många gånger jag skrattade högt medan jag läste denna bok. Det "roliga" är att jag skrattade ÅT en kille som skrattade läsandes böcker i början av 2000-talet. Hur kan man skratta från en bok, tänkte jag... Ja, tack vare Ozzy Osbourne vet jag det nu :)

Ozzy Osbourne erkänner flera gånger gånger i boken att han "glömt" mycket på grund av all alkohol och droger, men ändå får han ut mer underhållande (och ibland gripande) minnen de flesta andra rockbiografier endast kan drömma om. Han beskriver, det mesta, med egna ord (svordomar) och gör det underhållande.

Sharon Osbourne (frugan) och Tony Iommi (gitarrist i Black Sabbath) är två återkommande personer i boken (tillsammans med några andra), men inte tillräckligt återkommande att man tänker "är det här en bok om Tony Iommi eller Ozzy Osbourne?". Nej, kanske tack vare hans "minnesproblem" är faktist upplägget riktigt bra. Han berättar en händelse relativt noggrant sedan är det över. Samma händelse återkommer inte tills den blir jobbig och känns ditsatt som utfyllnad för att få fler sidor (vilken kan ske i andra böcker).

Skulle jag rekommendera denna bok? JA. Till nästan alla. Alla förut språkpoliser (som aldrig skulle stå ut med svärandet) eller känsliga som inte förstår sig på rock n' roll livet (som t.ex. skulle störa sig på att han drack mycket). Men annars? Gå och köp.

NU!

// GeorgVanHalen

en revolution behövs i bloggvärlden

En viss darja fick mig att fundera. Jag startade fila på ett långt och smaskigt inlägg. Ett inlägg som blev längre och längre, det kunde bli hur långt som helst. Struntade dock i det hela och slänger upp det här istället (har adrig varit förtjust i de längsta inläggen).

Bloggvärlden är fylld av folk som inte kan skriva intressant eller har något att relevant att berätta. Alla har rätt att starta en blogg, men ingen bryr sig om vad du åt till frukost, att du är sen till skolan eller att du tittade på TV innan du somnade. Ingen.

Det finns folk i bloggvärlden som verkligen anstränger sig. Folk som ger recept på god mat eller härliga bakelser, är pålästa och startar intressanta politiska debatter, folk som lever med allvarliga sjukdomar och vill med dela av sig med sina erfarenheter (och genom det kanske hitta vänner för livet). Folk som faktist bidrar något till världen eller åtminstone försöker. Både bloggvärlden och den riktiga. Varför är det inte dom som representerar bloggvärlden?

Jag tycker alla ni som har en blogg, men som inte har något relevant att berätta eller bara försöker nå kändisskap genom att spamma er till många läsare ska lägga ner. Gör något bättre med era liv. Träffa kompisar, plugga mer, ta en sväng till gymmet...

Vägrar ni bättra er har denna tös ett budskap till er :-)

              

// GeorgVanHalen