pengarna som sliter oss i stycken
Vi kämpar alla för våra pengar, eller ja, de flesta av oss i alla fall. Den här texten handlar dock om en av deras baksidor, pengarnas baksida.
Förr eller senare hamnar man i tillfällen där man måste låna eller låna ut pengar. Personligen ogillar jag att låna pengar och ogillar ännu mer att låna ut. Inte för att jag är snål, fattig eller allmänt elak. Nej. För att jag vet vad det kan göra mot en vänskapsrelation. Låna ut pengar och du lånar ut din tilit. Alla ser det inte så och jag avundas dem som inte gör det. Relationerna blir simplare på det viset.
Att bjuda en kompis på något för en tia eller en tjugolapp är inte hela världen, speciellt inte när man har gott om pengar. Lånar man däremot ut samma summa pengar (gäller främst när man är lite yngre), då börjar vi genast diskutera något helt annat. Då förväntar man sig pengarna tillbaka och lånar man ut denna struntsumma till fel människa kan det kosta hela vänskapen. Inte på grund av pengarna utan för vad pengarna representerar. Tilit. Kompisen struntar i ens tilit och vad finns då kvar? Jo, en tia eller tjugo kronor.
Alla mina vänskaper är värd mera än så, därför är jag inte fanatiker att varken låna eller låna ut pengar.
/ GeorgVanHalen
Dagens sånginsats:
Red Hot Chili Peppers - Otherside
någon minut Juridik, del 1
Jag har nyligen börjat Affärsjuridik, 15p. Därför anser jag mig tillräckligt kunnig inom ämnet juridik för att lära er alla lite allmänbildning. Ge mig en chans. Detta kommer bli den bästa lektionen du någonsin haft. Ta inte den senaste meningen bokstavligen utan läs, njut och lär!
Pacta sund servanda
- Är ett latinskt uttryck som betyder "Avtal skall hållas". Ofta den första huvudregeln man får lära sig inom juridik.
God tro
- Är ett abstrakt uttryck . Det innebär, mer eller mindre, att t ex en köpare måste veta vad han köper och litar på säljaren samt deras avtal. Om han vet t ex det är fel i avtalet är han i Ond tro (den bokstavliga motsatsen till God tro).
När du köper något via blocket.se i "befintligt skick" tror du att det är någon form av garanti. Tänk igen. "Befintligt skick" är en av de juridiskt sämsta garantier du kan få. Vad innebär "befintligt skick"? Vad händer om du snart upptäcker ett fel du inte kan anklaga säljaren för? Precis, ingenting. Köper du något dyrare slag, se till att skaffa ett lite bättre avtal. Gärna skriftligt.
Class dismissed
/ GeorgVanHalen
Dagens sånginsats:
Velvet Revolver - Set Me Free
Pacta sund servanda
- Är ett latinskt uttryck som betyder "Avtal skall hållas". Ofta den första huvudregeln man får lära sig inom juridik.
God tro
- Är ett abstrakt uttryck . Det innebär, mer eller mindre, att t ex en köpare måste veta vad han köper och litar på säljaren samt deras avtal. Om han vet t ex det är fel i avtalet är han i Ond tro (den bokstavliga motsatsen till God tro).
När du köper något via blocket.se i "befintligt skick" tror du att det är någon form av garanti. Tänk igen. "Befintligt skick" är en av de juridiskt sämsta garantier du kan få. Vad innebär "befintligt skick"? Vad händer om du snart upptäcker ett fel du inte kan anklaga säljaren för? Precis, ingenting. Köper du något dyrare slag, se till att skaffa ett lite bättre avtal. Gärna skriftligt.
Class dismissed
/ GeorgVanHalen
Dagens sånginsats:
Velvet Revolver - Set Me Free
... you know what I mean?
Ni kanske känner igen bilden. Den är ifrån den brittiska filmen The Football Factory, en film jag såg igår. Tag det lugnt nu, det blir inte ännu en recension. Detta inlägg handlar mer om vad filmen representerar nämligen en del av den engelska kulturen.
Något jag tycker var läskigt bra med filmen var miljöerna, dialogerna och allt som fångade den brittiska vardagen. Det är något man inte ser allt för ofta ser på film med tanke på att de flesta filmerna som visas i Sverige är svensktillverkade eller direktimporterade ifrån Hollywood. Jag är inte en sådan som har något emot amerikansk film, inte alls. Men ofta när de ska göra en film som utspelas i t ex Spanien eller London, blir den ofta lite amerikaniserat oavsett hur mycket energi de lägger ner på att få den realistisk.
Hur vet jag att denna fångar den brittiska vardagen? Jo, jag var nämnligen i England år 2005 för att besöka min gamle vän Marko. Han har sedan han flyttade dit blivit en riktig britt och de få dagarna jag var där åkte vi runt på pubar eller gled runt i hans hemmastad. När filmen t ex utspelades på pubarna var det som att jag kände igen mig, jag var där igen! Språket, humorn, kommentarerna. Det var skönt att för omväxlingsskull se en film som var 100% brittisk utan de vanliga amerikanska skådespelare.
Med den brittiska dialekten blir orden och påståendena "what?", "... you know what I mean?", "cunt!" och "mate" extremt mycket mer underhållande än på en amerikansk film. Det som jag, den eftertänktsamme svensken, är mest fascinerad över är att språket bara flyter ut ur dem. Det känns som att de pratar snabbare än vad de tänker och säger automatiskt "... you know what I mean?" efter var och varannan mening utan att vilja ha något svar...
En vacker dag skulle jag vilja ge svaret: "no, I don't know what you mean... I have no clue what you are even on about!". Sanningen är antagligen att de själva inte alltid vet vad de pratar om :-)
/ GeorgVanHalen
Dagens sånginsats:
Judas Priest - Locked In
Dagens Filmtips (utan förväntningar)
Tipset handlar inte om någon särskild film. Mer om hur man ska se film.
Alla har vi vid något tillfälle frågat en vän eller bekant om en film och fått svar såsom...
"Den var grym!"
"Bästa filmen jag sett"
"Sjukt rolig"
"Asbra handling"
"rekommenderas STARKT"
"Årets rulle"
Vad händer sen? Intresse för filmen dyker upp och du ser filmen på bio eller DVD. I tankarna har du att det är "bästa filmen du kommer se". Du ser filmen, men oavsett hur bra eller dålig den är, blir du besviken och tänker "den var väl ok...". För vilken film lever upp till "bästa du kommer se"? Inte många. På grund av detta blir ditt biobesök eller din DVD-kväll sämre än om du såg den utan förväntningar, inga alls, ingen!
Det är hemligheten till alla bra filmer, du ska se den utan förväntningar. Även i detta sammanhang spelar det roll hur bra filmen var, men utan förväntning kan den väl bara bli bättre (?). Alla filmer jag sett, vilka jag anser som favoriter, har jag första gången sett utan förväntningar. Därför rekommenderar dig starkt att göra detsamma :)
Bilden nedan visar hur du ska hantera situationen om en vän eller bekant pratar för mycket om en film.
/ GeorgVanHalen
Dagens sånginsats:
Europe - Rock the Night
Alla har vi vid något tillfälle frågat en vän eller bekant om en film och fått svar såsom...
"Den var grym!"
"Bästa filmen jag sett"
"Sjukt rolig"
"Asbra handling"
"rekommenderas STARKT"
"Årets rulle"
Vad händer sen? Intresse för filmen dyker upp och du ser filmen på bio eller DVD. I tankarna har du att det är "bästa filmen du kommer se". Du ser filmen, men oavsett hur bra eller dålig den är, blir du besviken och tänker "den var väl ok...". För vilken film lever upp till "bästa du kommer se"? Inte många. På grund av detta blir ditt biobesök eller din DVD-kväll sämre än om du såg den utan förväntningar, inga alls, ingen!
Det är hemligheten till alla bra filmer, du ska se den utan förväntningar. Även i detta sammanhang spelar det roll hur bra filmen var, men utan förväntning kan den väl bara bli bättre (?). Alla filmer jag sett, vilka jag anser som favoriter, har jag första gången sett utan förväntningar. Därför rekommenderar dig starkt att göra detsamma :)
Bilden nedan visar hur du ska hantera situationen om en vän eller bekant pratar för mycket om en film.
/ GeorgVanHalen
Dagens sånginsats:
Europe - Rock the Night
Bad Reputation
- Mitt första blogginlägg på engelska, have some mercy -
Bad Reputation (Thin Lizzy, 1977)
1. Soldier of Fortune
2. Bad Reputation
3. Opium Trail
4. Southbound
5. Dancing in the Moonlight (It's Caught Me in It's Spotlight)
6. Killer Without a Cause
7. Downtown Sundown
8. That Woman's Gonna Break Your Heart
9. Dear Lord
All Thin Lizzy records are all over the place. Their strength is in the diversity, it gives them something for 'everyone' to enjoy. No matter if you are a true rocker, a casual fan of 70's music or just after a nice listen. This one, Bad Reputation, is argubly their only album that don't give you that pleasure. This one works better as a unit and the songs reveal themselves more and more after each listen. If the unit works better than their other diverse records is for you to decide.
Soldier of Fortune, Killer Without a Cause, That Woman's Gonna Break Your Heart and Dear Lord are all songs which goes from one direction to another. They will you make you sit and wonder; is this a hardrock-, pop- or regular rock tune? You might never find out, I know I haven't. Only that fact make you enjoy the songs over and over again. They might not be complex heavy metal aka. Iron Maiden or a easy listen aka. Kiss, but they are something in between and therfor fit for many different moments and feelings.
Southbound, Dancing in the Moonlight (It's Caught Me in It's Spotlight) and Downtown Sundown are all slow moments, which blend in good with the other material. Here the most important thing is the emotional playing by the guitarists Scott Gorham. Southbound and Downtown Sundown might seem a bit doll at first, but after hearing live versions you forget that thought in a second. Dancing in the Moonlight (It's Caught Me in It's Spotlight) is the albums most famous song and is one of those songs most people have heard, but often don't know who wrote it.
At last, the album offers too hardrock tunes, Bad Reputation and Opium Trail. The first one which might be Thin Lizzy's hardest and fastest tune from the 70's. Together they build a good, really good record. It isn't groundbreaking in anyway, still it has a overall similar feeling in every song that is rarely seen in other records. To a casual fan it's just another 70's record, but to those who gives it that extra time, they might just a found their new favorite record.
/ GeorgVanHalen
Dagens sånginsats:
Thin Lizzy - That Woman's Gonna Break Your Heart
Bad Reputation (Thin Lizzy, 1977)
1. Soldier of Fortune
2. Bad Reputation
3. Opium Trail
4. Southbound
5. Dancing in the Moonlight (It's Caught Me in It's Spotlight)
6. Killer Without a Cause
7. Downtown Sundown
8. That Woman's Gonna Break Your Heart
9. Dear Lord
All Thin Lizzy records are all over the place. Their strength is in the diversity, it gives them something for 'everyone' to enjoy. No matter if you are a true rocker, a casual fan of 70's music or just after a nice listen. This one, Bad Reputation, is argubly their only album that don't give you that pleasure. This one works better as a unit and the songs reveal themselves more and more after each listen. If the unit works better than their other diverse records is for you to decide.
Soldier of Fortune, Killer Without a Cause, That Woman's Gonna Break Your Heart and Dear Lord are all songs which goes from one direction to another. They will you make you sit and wonder; is this a hardrock-, pop- or regular rock tune? You might never find out, I know I haven't. Only that fact make you enjoy the songs over and over again. They might not be complex heavy metal aka. Iron Maiden or a easy listen aka. Kiss, but they are something in between and therfor fit for many different moments and feelings.
Southbound, Dancing in the Moonlight (It's Caught Me in It's Spotlight) and Downtown Sundown are all slow moments, which blend in good with the other material. Here the most important thing is the emotional playing by the guitarists Scott Gorham. Southbound and Downtown Sundown might seem a bit doll at first, but after hearing live versions you forget that thought in a second. Dancing in the Moonlight (It's Caught Me in It's Spotlight) is the albums most famous song and is one of those songs most people have heard, but often don't know who wrote it.
At last, the album offers too hardrock tunes, Bad Reputation and Opium Trail. The first one which might be Thin Lizzy's hardest and fastest tune from the 70's. Together they build a good, really good record. It isn't groundbreaking in anyway, still it has a overall similar feeling in every song that is rarely seen in other records. To a casual fan it's just another 70's record, but to those who gives it that extra time, they might just a found their new favorite record.
/ GeorgVanHalen
Dagens sånginsats:
Thin Lizzy - That Woman's Gonna Break Your Heart
dom enda jag inte gillar
Alla är vi något. Kaxiga, blyga, sköna, slöa, uppriktiga, pålitliga, dryga, kvicktänkta, roliga, snåla, smarta...
Jag har inget större problem med att acceptera någon av dessa drag i en människa oavsett om det är bra eller dåligt. Däremot finns det ett drag jag har svårt för.
Draget som gör att man tar allting personligt och på dödligt allvar (vet inte vad man ska kalla detta drag).
En människa som inte kan skratta åt ett misstag dom gjort. En människa som ser allting i svart eller vitt, ofta endast angående dem själva. Om dom ritar på någon är det kul, om den personen ritar tillbaka börjar personen att bli uppkäftig och vill starta bråk. En människa som inte kan ta ett skämt utan tar det som ett personangrepp. En människa som inte kan se sig själv utifrån. En människa som tror att dom är något även fast ingen förutom dom själva tror det.
Som tur är har jag inte träffat många av dessa människor och jag hoppas slippa det även i framtiden.
/ GeorgVanHalen
Dagens sånginsats:
Van Halen - Secrets
Jag har inget större problem med att acceptera någon av dessa drag i en människa oavsett om det är bra eller dåligt. Däremot finns det ett drag jag har svårt för.
Draget som gör att man tar allting personligt och på dödligt allvar (vet inte vad man ska kalla detta drag).
En människa som inte kan skratta åt ett misstag dom gjort. En människa som ser allting i svart eller vitt, ofta endast angående dem själva. Om dom ritar på någon är det kul, om den personen ritar tillbaka börjar personen att bli uppkäftig och vill starta bråk. En människa som inte kan ta ett skämt utan tar det som ett personangrepp. En människa som inte kan se sig själv utifrån. En människa som tror att dom är något även fast ingen förutom dom själva tror det.
Som tur är har jag inte träffat många av dessa människor och jag hoppas slippa det även i framtiden.
/ GeorgVanHalen
Dagens sånginsats:
Van Halen - Secrets
nu har jag också en folksjukdom
Jag antar att ni alla känner igen symtomet på bilden över denna textrad. Det en smiley. Ni kanske inte känner igen just den smileyn, men ni vet vad en smiley är. Dom är överallt. Åtminstone här på internet.
Många personer utan datorvana och vilka vägrar skaffa det har argumentet att det är svårt att se skillnad på skämt, allvar och ironi över internet. Speciellt med människor du inte känner och visst har dom rätt. Det är därför man ser smileys överallt, folk vill undvika missförstånd eller så har de inget bättre än att göra en smiley. Många överanvänder dessutom smileys, jag är en av dem.
Utan att riktigt tänka på det skriver jag otroligt många smileys i både tid och otid. Först var det väl för att undvika missförstånd eller för att inte verka dryg. Nu använder jag det hela tiden ... MSN, e-mail eller SMS. Utan att alls tänka på det dyker det upp smileys i skämt, för att undvika konfliker, mitt i längre meningar eller när jag inte har något att säga. Det är helt sjukt att titta igenom min MSN historia. Med en del människor är det mer smileys än skrivna ord...
Jag är sjuk, jag har en folksjukdom, men nu känner jag till det och ska försöka motverka det och bli frisk :)
Se där, en smiley kom in även i detta inlägg !
/ GeorgVanHalen
Dagens sånginsats:
Ozzy Osbourne - Countdown's Begun
no, maybe, yes, YES!
Efter diskussion i biokassan och rekommendationer av den ökända Maja och min vän Romme rekommenderat filmen Yes-Man, blev det filmen vi såg. Det var jag och Gio som började kvällen med lite kött på Jensens för att sedan fortsätta till McDonalds för att vänta in bion, det är läskigt vilka människor som rör sig inne på McDonalds ibland. Vi flydde dessa för att se på filmen.
Yes-Man är en film där Jim Carrey tonat ner på allt som gjorde honom känd på 90-talet och framhäver en mänskligare sida av sig själv med kanske en gnutta mer äkta skådespel. Handlingen var ganska självklar från start, men valet av scener och händelser var mycket smart upplagda. Visst hade den element av den traditionella amerikanska komedin, men denna blandade in drama, komedi och ett meddelande på ett smart sätt. Skönt var det att slippa all extrem överdriven humor som är till för dem som inte tänker längre än näsan räcker. Ännu skönare var det att de inte tvingat in hundratals superstjärnor i filmen utan karaktärerna passade in.
Det är sådant här Jim Carrey borde satsa på. Hans dagar som Ace Ventura, The Mask eller hans senare åtaganden att bli en mer seriös skådis borde han slopa. Det är sådant här han är bra på och skulle kunna åldras med värdighet. Dessutom kan jag tänka mig att det är en bra film att se på dejt, en riktig bra.
Nog om det.
Efter filmen slirade jag ner till ROQ på Gyldéngatan 2, men först var kände jag mig tvungen att ta ut lite pengar på kontokortet, när jag var redo försvann hela mitt minne och efter en kamp förlorade jag mitt kort till banken... härligt. Trots detta kom jag in på ROQ där bandet Silverspoon spelade. Det diggades i cirka en timme, en kille öste på som tusan och därtill fick jag en gratis öl av bandets trummis :)
/ GeorgVanHalen
Dagens sånginsats:
The Rolling Stones - Little T & A
Jailbreak
Jailbreak (Thin Lizzy, 1976)
1. Jailbreak
2. Angel From the Coast
3. Running Back
4. Romeo and the Lonely Girl
5. Warriors
6. The Boys Are Back in Town
7. Fight or Fall
8. Cowboy Song
9. Emerald
Titta igenom låtlistan. Vilka låtar känner du igen? Jag skulle kunna satsa pengar på att oavsett vem du är känner du igen låten, The Boys Are Back in Town, och endast den. En av tidernas bästa partylåtar som även passar till en del olika sportevenmang. Bandets tveklöst största hit, det roliga var att bandet hade så pass mycket bra material att de själva till en början inte ens ville använda låten på skivan.
Warriors och Emerald står för det hårda på detta album, två energirika verk, som trots sina brister på välutvecklade texter stått sig bra under årens lopp. Perfekta på livespelningar och för bandet att jamma loss till. Running Back och Fight or Fall är skivans motsatser till de två förstnämnda. Running Back är catchig populärmusik och Fight or Fall är en diskret ballad.
Detta är albumet där allt gick ihop för bandet, det finns mängder av energi, catchiga fraser, emotionalitet i gitarrspelet och texterna. Helt enkelt ett album som fortfarande står sig starkt. Detta bevisas om inte annat i de övriga låtarna Angel From the Coast, Romeo and the Lonely Girl, Jailbreak och Cowboy Song, främst i de två sistnämnda låtarna som är på samma nivå som The Boys Are Back in Town. Det kan vara anledningen att detta är deras kändaste och möjligtvis bästa album. Om detta hade varit deras debutalbum år 1971 istället för riktiga hade bandet varit mycket mer känt idag.
/ GeorgVanHalen
Dagens sånginsats:
Thin Lizzy - Angel From the Coast
the tjockisar goes out at night !
Damen på bilden kan vara på väg att köpa sig något gott eller kanske inte. Efter att bevittnat det flera gånger kan jag med relativt stor säkerhet säga att "tjockis" är mer ett beteende än det ytliga som många barn genom åren blivit mobbade för eller förstört vuxnas självbild.
För något år sedan öppnade en stor ICA-butik i mina kvarter. Inte förrän nyligen har majoriteten hittat dit och i många fall fått en ny favoritbutik. I samband med detta ser man en sak väldigt tydligt. När natten närmar sig och stängningsdags inte är allt för långt bort, kommer dom, dom där tjockisarna.
Ser dom alltid ut som damen på bilden? Knappast, min vän, knappast. Tjockisarna har många skepnader .. par i tjugo årsåldern, stora sextioåriga gubbar, små blondiner som knappt gått ut grundskolan och ensamma datatekniker på trettiofem bast.
- Vad köper tjockisarna? Möjligtvis går de för att köpa en snickers eller en folköl.
- Vad lägger de på rullbanden? Två stora Marabou chokladkakor (extrapris), största ostbågspåsarna, Ben & Jerry's, två liters läsk eller ett sexpack öl.
- Köper de dessa varor för att spara över en längre tid? Tror inte det...
- Är dessa köp hälsosamma? Tror inte det... :)
Sedan måste jag fråga: Är det skillnad på om en 16-årig tjej på 60 kilo smäller i sig en stor marabou chokladkaka till en repris av "Sex and the City" eller om en ensam knubbig 35-årig datatekniker äter liknande till efterrätt en vanlig tisdagskväll?
... Hur vet jag allt detta? Låt oss säga att jag känner en eller två på ICA ;)
/ GeorgVanHalen
Dagens sånginsats:
Led Zeppelin - Black Dog
film som film
Min pappa är en person som vill se verklighetstrogna filmer. Filmer utan onödig action, slagsmål tio meter upp i luften, utomjordingar och troll. Han förstår inte alls fascinationen av fantasivärldar, det som gjort bl a Harry Potter-, StarWars- och Lord of the Rings-filmerna till några av världens mest inkomstbringade verk på den vita duken.
Samtidigt som jag är uppvuxen med StarWars och har lite svårt att slita mig från TV:n när Lord of the Rings-filmerna är på, förstår jag hans resonemang. Med tiden (även jag åldras) känns sådana här filmer mindre och mindre relavanta, jag vill helst se något jag kan förknippa mig med. Ändå är det verklighetstrogna filmer vilka ofta anses som världens bästa Vilket samtidigt är lite konstigt, ser man inte på film för att uppleva något som sträcker sig utanför vardagen?
Citat ifrån min min pappa (inte ett perfekteftersom det gått några dagar): "pojken i glasögon ... vem går och kollar på sån skit?". Jag förstod direkt att han syftade på Harry Potter.
Det roliga här är att min pappas lillebror, således min farbror, är uppvuxen på böckerna om Lord of the Rings och berättade nyligen att se samma verk fast på bioduk var det mäktigaste han varit med om.. Att människor kan skilja sig åt är inget nytt men hur kan två bröder, uppvuxna under samma tak, tycka så pass extremt tvärtemot varandra angående ett sådant pass litet ämne?
Personligen kan jag uppskatta en fanstivärld då och då, men det är oftast långtifrån förstahandsvalet när det väl är dags för en bio eller två.
* Nu fick jag inte med min rubrik "film som film" på något smart sätt så, ja, jag får väl säga att det inte är meningen att den ska vara med :)
/ GeorgVanHalen
Dagens sånginsats:
The Jimi Hendrix Experience - Third Stone From the Sun
Samtidigt som jag är uppvuxen med StarWars och har lite svårt att slita mig från TV:n när Lord of the Rings-filmerna är på, förstår jag hans resonemang. Med tiden (även jag åldras) känns sådana här filmer mindre och mindre relavanta, jag vill helst se något jag kan förknippa mig med. Ändå är det verklighetstrogna filmer vilka ofta anses som världens bästa Vilket samtidigt är lite konstigt, ser man inte på film för att uppleva något som sträcker sig utanför vardagen?
Citat ifrån min min pappa (inte ett perfekteftersom det gått några dagar): "pojken i glasögon ... vem går och kollar på sån skit?". Jag förstod direkt att han syftade på Harry Potter.
Det roliga här är att min pappas lillebror, således min farbror, är uppvuxen på böckerna om Lord of the Rings och berättade nyligen att se samma verk fast på bioduk var det mäktigaste han varit med om.. Att människor kan skilja sig åt är inget nytt men hur kan två bröder, uppvuxna under samma tak, tycka så pass extremt tvärtemot varandra angående ett sådant pass litet ämne?
Personligen kan jag uppskatta en fanstivärld då och då, men det är oftast långtifrån förstahandsvalet när det väl är dags för en bio eller två.
* Nu fick jag inte med min rubrik "film som film" på något smart sätt så, ja, jag får väl säga att det inte är meningen att den ska vara med :)
/ GeorgVanHalen
Dagens sånginsats:
The Jimi Hendrix Experience - Third Stone From the Sun
I still remember
"I still remember, why don't you?"
Min egna mix ifrån en textrad i låten "Pearl Jam - Not for You".
/ GeorgVanHalen
Dagens sånginsats:
Rainbow - Do You Close Your Eyes
Kommentarspår på DVD
Jag förstår inte själva grejen. Jag förstår det inte alls.
Föresten, jag förstår det nog ganska bra.
Ofta när man köper/hyr/lånar en DVD-film är väl det första man gör är att se hela filmen? Därefter går man eventuellt över till bonus materialet. Då frågar jag er: Vem, förutom sådana som själv producerar/regisserar film eller Lord of the Rings/StarWars-freaks (som köpt just deras favoritfilm), orkar titta på hela filmen igen med kommentatorspår?
Dessa spår består till 90% av att någon som medverkat i filmen, denna sitter och påpekar det självklara. Det är inte ofta de är roliga eller beskriver något detaljerat som man inte förstod hur de gick till väga.
Visst, kanske man återgår och tittar på kommentatorspåret i framtiden, men jag tittar hellre återigen på den vanliga versionen av filmen.
Jag tycker inte att det är konstigt att folk sätter sig och tittar på kommentatorspåret (folk får göra som de vill), men hur många gör det egentligen? Det kan inte vara många.. Därför borde de satsa på annat bonus material i alla fall rörande de flesta filmerna.
/ GeorgVanHalen
Dagens sånginsats:
Rush -2112
Föresten, jag förstår det nog ganska bra.
Ofta när man köper/hyr/lånar en DVD-film är väl det första man gör är att se hela filmen? Därefter går man eventuellt över till bonus materialet. Då frågar jag er: Vem, förutom sådana som själv producerar/regisserar film eller Lord of the Rings/StarWars-freaks (som köpt just deras favoritfilm), orkar titta på hela filmen igen med kommentatorspår?
Dessa spår består till 90% av att någon som medverkat i filmen, denna sitter och påpekar det självklara. Det är inte ofta de är roliga eller beskriver något detaljerat som man inte förstod hur de gick till väga.
Visst, kanske man återgår och tittar på kommentatorspåret i framtiden, men jag tittar hellre återigen på den vanliga versionen av filmen.
Jag tycker inte att det är konstigt att folk sätter sig och tittar på kommentatorspåret (folk får göra som de vill), men hur många gör det egentligen? Det kan inte vara många.. Därför borde de satsa på annat bonus material i alla fall rörande de flesta filmerna.
/ GeorgVanHalen
Dagens sånginsats:
Rush -2112
Johnny the Fox
Johnny the Fox (Thin Lizzy, 1976)
1. Johnny
2. Rocky
3. Borderline
4. Don't Believe a Word
5. Fools Gold
6. Johnny the Fox Meets Jimmy the Weed
7. Old Flame
8. Massacre
9. Sweet Marie
10. Boogie Woogie Dance
Inte många andetag efter deras genombrott "Jailbreak, 1976" släpper bandet detta album (inom samma år). Hits man hittar på föregångaren "Jailbreak, The Boys Are Back in Town, Cowboy Song eller Emerald" kan diskuterbart inte hittas på detta album. Vilket kan vara till albumets fördel, här sitter man inte och väntar in de mest kända låtarna, utan man njuter av resan (albumet) som helhet.
Albumet blir aldrig segt, vilket beror lite på dess korthet men främst för att det är lagom varierat. Här hittar man albumets mest utstående låt, den funkiga "Johnny the Fox Meets Jimmy the Weed" tillsammans med den sorgsna balladen "Sweet Marie", den catchiga "Old Flame" och den energirika "Massacre".
"Don't Believe a Word" är den låten vilken möjligtvis skulle kunna räknas som ett bandets större hits. Resten av albumet känns mest byggda på en idé, lite jam och sedan in till studion. Denna känns däremot som bandet tänkt till ett extra steg.
Summa summarum av albumet är att det du får ytterligare en Thin Lizzy skiva, inte den mest originella, inte den mest nytänkta, inte deras bästa, inte deras sämsta. Nej, du får en skiva som håller måttet, är mycket njutbar och fungerar för de flesta humören. Albumet kan vara det som utmärker Thin Lizzy bäst som band.
/ GeorgVanHalen
Dagens sånginsats:
Thin Lizzy - Johnny the Fox Meets Jimmy the Weed
good man
"he was not a good man, but to me, he was"
/ GeorgVanHalen
Dagens sånginsats:
Chris Cornell - Steel Rain
ett personligt inlägg
Hoppas jag detta kommer bli.
Min höst har innehållit lite film, men efter varit sjuk mer eller mindre hela december har jag fått ett ordentligt sug efter film, främst DVD. Vilket dessutom blivit väldigt, väldigt billigt nu när Blu-Ray börjar slå igenom och finanskrisen är framme och tvingar företagen ge bort saker gratis (inte grattis, som jag nyss höll på att skriva). Numera ser man en film med allt extra material var och varannan dag. Blades of Glory, A Fist Full of Dollars och Kelly's Heroes är några värda att nämna. De senare två är verk är al'a Clintan. Jag har på något sätt undgått Clintans filmer hela mitt liv, vilken skam, nu när man äntligen kommer i kontakt med dem märker man vad man missat. Clintan är cool.
På tal om annat, har ni undrat över varför jag skriver under mina senaste inlägg med "GeorgVanHalen"? Det är mitt smeknamn på youtube och är gratis reklam till ett av amerikas bästa band, Van Halen, döpt främst efter bandets trummis "Alex Van Halen" och gitarristen "Edward Van Halen".
Nu till en lite seriösare diskussion, jag har pluggat på Universitet ända sedan min tid i lumpen. Lumpen kan man beskriva på många sätt, men där kändes det som man utvecklades. Man upplevde något nytt, man lärde sig att hantera tråkiga saker och att livet faktist fortsätter även efter att man rengjort ett vapen man knappt använt i fem timmar. Universitet har gjort mig relativt allmänbildad och jag har skrapat ihop lite högskolepoäng, vilket är bra, annars har det känts som slöseri med tid. Jag vet fortfarande inte vad jag vill bli efter flertalet A-kurser och kortare kurser. Visserligen har kurserna känts mer och mer rätt för mig, men inget har varit det definitiva.
Det som gör allt studerande ännu mer ogivande är att alla, mer eller mindre, verkar leva livet. Hela tiden får man höra att någon åkt till Thailand i ett halvår, åkt för att studera ett år i USA eller köper nya lägenheter. Jag börjar bli gammal, kanske är det dags att sumpa pluggandet ett tag. Sätta sig på något jobb och tjäna ihop till lite skoj? Maybe, maybe.
/ GeorgVanHalen
Dagens sånginsats:
Pearl Jam - Not for You
Min höst har innehållit lite film, men efter varit sjuk mer eller mindre hela december har jag fått ett ordentligt sug efter film, främst DVD. Vilket dessutom blivit väldigt, väldigt billigt nu när Blu-Ray börjar slå igenom och finanskrisen är framme och tvingar företagen ge bort saker gratis (inte grattis, som jag nyss höll på att skriva). Numera ser man en film med allt extra material var och varannan dag. Blades of Glory, A Fist Full of Dollars och Kelly's Heroes är några värda att nämna. De senare två är verk är al'a Clintan. Jag har på något sätt undgått Clintans filmer hela mitt liv, vilken skam, nu när man äntligen kommer i kontakt med dem märker man vad man missat. Clintan är cool.
På tal om annat, har ni undrat över varför jag skriver under mina senaste inlägg med "GeorgVanHalen"? Det är mitt smeknamn på youtube och är gratis reklam till ett av amerikas bästa band, Van Halen, döpt främst efter bandets trummis "Alex Van Halen" och gitarristen "Edward Van Halen".
Nu till en lite seriösare diskussion, jag har pluggat på Universitet ända sedan min tid i lumpen. Lumpen kan man beskriva på många sätt, men där kändes det som man utvecklades. Man upplevde något nytt, man lärde sig att hantera tråkiga saker och att livet faktist fortsätter även efter att man rengjort ett vapen man knappt använt i fem timmar. Universitet har gjort mig relativt allmänbildad och jag har skrapat ihop lite högskolepoäng, vilket är bra, annars har det känts som slöseri med tid. Jag vet fortfarande inte vad jag vill bli efter flertalet A-kurser och kortare kurser. Visserligen har kurserna känts mer och mer rätt för mig, men inget har varit det definitiva.
Det som gör allt studerande ännu mer ogivande är att alla, mer eller mindre, verkar leva livet. Hela tiden får man höra att någon åkt till Thailand i ett halvår, åkt för att studera ett år i USA eller köper nya lägenheter. Jag börjar bli gammal, kanske är det dags att sumpa pluggandet ett tag. Sätta sig på något jobb och tjäna ihop till lite skoj? Maybe, maybe.
/ GeorgVanHalen
Dagens sånginsats:
Pearl Jam - Not for You
don't just listen, listen good
Man lyssnar på Bob Dylan för texterna.
Man lyssnar på The Rolling Stones för attityden.
Man lyssnar på Dr. Dre för beatsen.
Man lyssnar på AC/DC för energin.
Man lyssnar på Rage Against The Machine för kraften.
... och man lyssnar på Simon & Garfunkel för rösterna.
Daniel Breitholtz (ifrån gamla Idol Juryn) sa en gång att Simon & Garfunkel var hans husgudar. Efter lyssnat lite på dem, utöver de största hitsen, förstår jag varför. Det är sådana röster som sångare borde ha. Det instrumentella är inte alltid något att skryta med och texterna kan ibland vara ganska intetsägande, men rösterna, det är grejer det.
/ GeorgVanHalen
Dagens sånginsats:
Gary Moore - Still Got the Blues
Man lyssnar på The Rolling Stones för attityden.
Man lyssnar på Dr. Dre för beatsen.
Man lyssnar på AC/DC för energin.
Man lyssnar på Rage Against The Machine för kraften.
... och man lyssnar på Simon & Garfunkel för rösterna.
Daniel Breitholtz (ifrån gamla Idol Juryn) sa en gång att Simon & Garfunkel var hans husgudar. Efter lyssnat lite på dem, utöver de största hitsen, förstår jag varför. Det är sådana röster som sångare borde ha. Det instrumentella är inte alltid något att skryta med och texterna kan ibland vara ganska intetsägande, men rösterna, det är grejer det.
/ GeorgVanHalen
Dagens sånginsats:
Gary Moore - Still Got the Blues
