Black Rose: A Rock Legend

                       

Black Rose: A Rock Legend (Thin Lizzy, 1979)
1. Do Anything You Want To
2. Toughest Street in Town
3. S & M
4. Waiting for an Alibi
5. My Sarah
6. Got To Give it Up
7. Get Out of Here
8. With Love
9. Roisin Dubh (Black Rose): A Rock Legend

I en tid där musik slängs ut till höger och vänster, nya artister dyker upp hela tiden samtidigt som mängder av äldre musiker fortsätter år efter år och det musikaliska arvet ifrån legender som Elvis Presley, The Beatles och Bob Marley vägrar minska, varför, varför ska man lyssna på Thin Lizzy? Varför inte !

Thin Lizzy var bandet som har rytmen, riffen, solona, känslan och catchigheten är bli ett riktigt kommersiellt framgångsrikt band. Ändå blev de aldrig det. Tråkigt för dem, men med tiden har det på många sätt varit till deras fördel. Dom har behöll en viss gnista dvs. musiken kan till en början kännas som vilket rock band som helst, men man tröttnar inte på den. I många fall uppskattar man musiken mer och upptäcker nya detaljer (vilket det finns brist av i vår tids musik).

Låtarna "Waiting for an Alibi", "My Sarah" och "With Love" hade kunnat bli hits, stora hits. De mer oslipade låtarna "Do Anything You Want To", "Toughest Street in Town" och "Get Out of Here" har mer drag, men låtskrivandet känns inte lika perfekt. Därtill har vi "Got To Give it Up" vilken kan vara den mest unika låten här och "S & M" vilket definitivt är skivans svagaste låt, men för dem som är svaga för funk (vilket jag är) finns det inget att klaga på.

Detta är rakt igenom en av Thin Lizzy's bästa skivor, i klass med några av deras övriga verk, men denna skiva har en fördel. Den har slutlåten "Roisin Dubh (Black Rose): A Rock Legend". Troligtvis bandets mest komplicerade verk med otroligt gitarrspel, hur den låten inte blivit en riktig rockklassiker är för mig ett mysterium. Mysteriumet som gör detta till ett av 70-talets bortglömda guldkorn.

/ GeorgVanHalen

Dagens sånginsats:
Thin Lizzy - Waiting for an Alibi

dagens tönt

Det är jag och det är ingen tvekan om det.

Efter en härlig middag med familj och släktingar begav det sig med kusinen till Inferno. Det var tokigt länge sedan jag var där och det hade ändrat sig mycket sedan sist. Dessutom var det länge sedan jag satt med onlinespel, speciellt på ett ställe som detta (pga. minskat intresse och spel som kräver mer än min dator kan prestera).

När jag kom fram till datorerna väntade kusinens polare där, vi hälsade sedan satte min kusin på datorerna. Meddelandet "no input" kom fram på min skärm. Jag började ordna med sladdarna till skärmen, men allt verkade vara som det skulle. Min kusin sa: "gå och prata med de ansvariga". Det ville jag inte, jag fortsatte en liten stund med att hålla på med sladdarna. Utan reslutat. Kort därpå säger polaren "datorn är inte på....".

Kusinen hade inte satt på datorerna. Han hade satt på sin dator.
Haha, snacka om smart. Där står jag som hållit på med datorer, mer eller mindre, sedan jag var 10 år. Visserligen har jag aldrig varit något datorgeni, men detta var definitivt under min nivå. Det finns inte som ursäktar detta beteende.

Ajja, life goes on :>

/ GeorgVanHalen

Dagens sånginsats:
R.E.M. - I'm Gonna DJ

shoot me

Just shoot me.

Är en amerikansk komediserie som TV6 börjat sända repriser av. I mitt tycke en av de bästa sådana som det aldrig pratas om. Alla karaktärer bidrar till humorn (vilket inte alltid är fallet) och humorn känns naturlig för skåpespelarna, inte att de tvingat på massa skämt och dialoger som inte alls passar in (sånt finns det också gott om i andra serier).

Om du bara skippat över denna serien när du bläddrat igenom kanalerna borde du ta och tänka om. Karaktären "Dennis Finch" (killen i lila skjorta) är lätt en av de skönaste karaktärerna någonsin!

                       

/ GeorgVanHalen

Dagens sånginsats:
Def Leppard - Bad Actress