Jag hoppades att du skulle glömma...
Jag hämtade mina Ballerinakex (vilka kostade tolv svenska kronor), ställde mig i kön. När det var min tur tog expediten betalt för mina kex i vanlig ordning och jag gav honom en tjugolapp. Sedan tog jag mina kex och han gav mig ett kvitto, men inga pengar tillbaka (20-12 = 8, you know).
Jag stod och kollade på honom i några sekunder, men han reagerade inte.
Därefter sa jag: Pengarna...?
Han svarade: Ahjuste, jag hoppades att du skulle glömma...
Därefter fick jag mina efterlängtade pengar.
Han sa: Det ska inte hända igen.
Jag svarade: Det hoppas jag.
Haha, vad är det för svar? Finns det inga regler på vad man ska säga till kunderna?
Alla som läst lite psykologi vet ju att i grunden av sådana skämt finns det oftast en gnutta sanning dvs. han ville ha pengarna för sig själv.
Vilka lirare det finns och vad är det för värld vi lever i ?
Ja, bra där! En konsertbiljett kostar ofta mer än en hel skiva, ibland två, så det stämmer nog! Måste bara tillägga att Timbuktu har en hedrad scennärvaro. Den första konserten jag var på var diverse andra rappare också närvarande. Men han var den enda av de som steg ner från scenen och ?hälsade? på fansen medan han sjöng. Petter och gänget stod och var snobbiga och inte så mycket som log åt publiken! Usch!
Jag bloggar nog för att jag är i ständigt behov att uttrycka mig. Jag tror att alla som skriver bloggar gärna vill synas och stå i centrum?
Själv då? =)
Vilken rolig expidit. Låter som en typisk Ica-expidit tycker jag :P