satsar allt på rött

Ute på en fältövning märkte jag att min plånbok var borta. Plånboken hade jag lagt i kokvagnen för att inte förlora den i tältet. Min första åtgärd var att jag skrev en lapp med en text liknande denna: "Hägglunds plånbok är borta, om den upphittas, lägg i detta skåp". Sedan klistrade jag upp den på ett av skåpen.

Morgonen därpå häcklade liraren Wadde (på bilden nedan) och Atci mig som tusan. Jag förstod verkligen inte varför, kort därpå fick jag veta att min plånbok var upphittad (i diskrummet).

På lappen jag satt upp tidigare fanns nu en ny lapp....dom hade hittat "Jenny", plånboken var i skåpet.
"Jenny" var en liten insändare som jag hade gömt längst in i plånboken, en insändare som jag och min polare D klippt ut under gymnasietiden, minst ett år innan denna händelse. Vi skulle använt den för att reta en tjej (Jenny) från vår klass. Det humoristiska med insändaren var att tjejen hade svarat på frågan "vad älskar du mest?"  med blandannat "sin Kanin".
Denna Jenny var 17 år, om jag inte minns fel....

Wadde och Atci "trodde" att denna Jenny var min älskling. Därefter retade de mig för att vara "Jennys lilla Kanin" under resten av övningen (speciellt Wadde).

Den dagens läxa: Ha inga främlingar i plånboken.